December
Tuesday 21 October 2008 photo 2/2
|
Skulle skriva en uppsatts till svenskan om något random, det blev denna text. (ja, jag har inte kollat igenom den så den kan innehålla stavfel samt "dåliga" ordval, gramatik etc)
Änu en förkastlig morgon... Änu en gång så är det slapp och hängande...
Bara för några timmar sedan var det stenhårt och stod upp med en övermänsklig prakt samt stolthet. Att det slakna till av något så smått som lite sömn... det känns nästan som en förudmjukelse, som om jag börjat bli allt för gammal och börjat tappa förmågan att hålla det uppe.
Medans jag sakta satte mig upp i sängen så tog jag ett stadigt tag om "busken" och kliade mig lite... Jag kunde känna hur det fanns kvar klumpar från igår... vita, stela och irriterande klumpar...
Det är nog bäst att tvätta det ordentligt innan jag åker till skolan, man vet ju aldrig om folk kommer se det.
Sakta men säkert snubblade jag in till badrummet, man borde nog inte kalla det för ett badrumm egentligen. Det ända som finns där inne är en dush samt mina personliga "kemikalier"...
väll inne i dushen kunde jag äntligen njuta lite av morgonen, jag tvätta nogrant ut all vit sörja, kanske till och med mer än vad jag egentligen behövde; men känslan av att tvätta sig där är så underbar att man knappt vill sluta.
Min underbara tid i dushen blev tåkigt nog avbryten av mitt alarm, klockan var redan mycket och jag har inte ens börjat med att få upp det. För lång tid kan det väll inte ta? Vissa får ju upp det på några sekunder, men det är nog mest när de får hjälp...
Hur som helst! Fram med spegeln så ska vi börja! Spegeln... att jag fortfarande använder en spegel, att ha en bild i huvudet borde räcka... men av någon anledning finner jag det lättare när jag ser vad jag handskas med...
Härnest började en episk kamp: mellan knäna så höll jag spegeln så gått det gick, vänsterhanden så höll jag en burk med min favoritblandning då man vill ha hög slittålighet och styrka och med den högra handen så maserade jag sakta in blandningen. Jag kunde redan känna hur det började styvna till, en härlig känsla av vinnst började sprida sig i mina tankar. "Jag kan klara detta!"
Nu när det väl börjat bli styv så var halva striden klar, bara en sak återstog... att få den att stå upp...
Det var i detta stadium som spegeln kom till nytta, jag kunde se exakt hur det gick, hur lång det var, åt vilket håll den hängde, det var bara att rikta den...¨
En lång kamp innehållande massa brölande samt skador, men till sist gav gravitationen vika och jag fick min vilja genom. Jag titta på mig själv i spegeln och peppa upp mig lite... Änu en morgon hade jag fått upp det... Änu en morgon kunde jag gå ut från mitt hus med en ståtlig tuppkam som frisyr.
Bara för några timmar sedan var det stenhårt och stod upp med en övermänsklig prakt samt stolthet. Att det slakna till av något så smått som lite sömn... det känns nästan som en förudmjukelse, som om jag börjat bli allt för gammal och börjat tappa förmågan att hålla det uppe.
Medans jag sakta satte mig upp i sängen så tog jag ett stadigt tag om "busken" och kliade mig lite... Jag kunde känna hur det fanns kvar klumpar från igår... vita, stela och irriterande klumpar...
Det är nog bäst att tvätta det ordentligt innan jag åker till skolan, man vet ju aldrig om folk kommer se det.
Sakta men säkert snubblade jag in till badrummet, man borde nog inte kalla det för ett badrumm egentligen. Det ända som finns där inne är en dush samt mina personliga "kemikalier"...
väll inne i dushen kunde jag äntligen njuta lite av morgonen, jag tvätta nogrant ut all vit sörja, kanske till och med mer än vad jag egentligen behövde; men känslan av att tvätta sig där är så underbar att man knappt vill sluta.
Min underbara tid i dushen blev tåkigt nog avbryten av mitt alarm, klockan var redan mycket och jag har inte ens börjat med att få upp det. För lång tid kan det väll inte ta? Vissa får ju upp det på några sekunder, men det är nog mest när de får hjälp...
Hur som helst! Fram med spegeln så ska vi börja! Spegeln... att jag fortfarande använder en spegel, att ha en bild i huvudet borde räcka... men av någon anledning finner jag det lättare när jag ser vad jag handskas med...
Härnest började en episk kamp: mellan knäna så höll jag spegeln så gått det gick, vänsterhanden så höll jag en burk med min favoritblandning då man vill ha hög slittålighet och styrka och med den högra handen så maserade jag sakta in blandningen. Jag kunde redan känna hur det började styvna till, en härlig känsla av vinnst började sprida sig i mina tankar. "Jag kan klara detta!"
Nu när det väl börjat bli styv så var halva striden klar, bara en sak återstog... att få den att stå upp...
Det var i detta stadium som spegeln kom till nytta, jag kunde se exakt hur det gick, hur lång det var, åt vilket håll den hängde, det var bara att rikta den...¨
En lång kamp innehållande massa brölande samt skador, men till sist gav gravitationen vika och jag fick min vilja genom. Jag titta på mig själv i spegeln och peppa upp mig lite... Änu en morgon hade jag fått upp det... Änu en morgon kunde jag gå ut från mitt hus med en ståtlig tuppkam som frisyr.
Visa toppen
Show footer