Saturday 7 August 2010 photo 1/1
|
Jag Ljuger Inte! Jag Ljuger Aldrig! Jag Säger Bara Inte Allt Så Tydligt O Rakt Ut Vad Jag Menar!
Killen som inte hela tiden säger hur dåligt han mår,och vad som har hänt han, killen som inte säger att han har gått igenom det mesta o det jobbigaste, men som endå har gått igenom en hel del,o som vet vad livet går ut på,och hur det funkar! Killen som varken kan fälla tårar för nått lyckligt elr för nått sorgligt.Ögon som är lika torra som sanden i öknen,Oavsett om nån skulle skrära halsen av sig mitt framför hans ögon,så blodet sprutade upp i ögonen,så skulle aldrig blodet som rinner ner för hans kinder blandas med tårar! För allt som han har gått igenom tidigare i livet har fått hans ögon att torka ut som en blomma i sommarens strålande solsken. Men trots att gråten är borta,så ligger han där vissa nätter och och rör sig långsamt fram o tillbaka i sängen,skriker tyst för sig själv av alla förjävliga o grymma minnen som yrar omkring i hans huvud!, All smärta som hans hjärta har gått igenom,gör så att det bryts ner i små bitar,som skär på insidan av hans bröst. Han drar sig över bröstet med händerna för att han känner sån otrolig smärta. Han känner att han bara vill ta sin och tränga in med fingrarna genom skinnet o köttet, Ta tag i hjärtat o bara slita ut det! Men hur jobbigt allting är o hur smärtsamt allt är så kommer det bli bra till slut! Allting löser sig alltid! Livet är o kommer alltid att vara som en bergodalbana, ibland är man högt upp o allt är på topp! O ibland så faller man snabbare en vad man kunnat tänka sig,o får vara kvar där nere ett tag,Men man får jobba sig upp igen,för att kunna nå toppen,Ibland får man till o med en hjälpande hand som drar en upp en bit,o ibland enda upp till toppen. Men sånna händelser är sällsynta! Inte alltid det sker, Men det har hänt mig ett par gånger, O det är helt underbart!. Men just nu känns är det tvärt om för mig, Nu är det istället en hjälpande hand som har puttat ner mig från vagnen på bergodalbanan så nu glider jag på mitt ansikte ner för backen,och jag glider bara längre o längre ner! Men jag vet att jag kan pussla ihop allting, Måste bara få alla bitar att passa ihop,och få dom att falla på plats! Men problemet är då bara att just saknas det en stor pusselbit! Den har varit gömd väldigt länge, Men jag har nyligen offrat alllting o gjort allting för att kunna hitta den! Men när jag väl hittade den så kunde jag inte nå den! Jag väntade tydligen för länge innan jag plockade upp den, Så jag får väl stå mitt kasst o vänta. Antingen så kommer jag nå den med tiden, elr så kommer den att försvinna ner i marken,och aldrig komma fram i ljuset framför mig igen. Du vet vem du är!(My Little Sunshine). Vet inte hur jag ska kunna klara mig om jag inte når fram till min saknade pusselbit! visst det finns flera pusselbitar där ute,som förmodligen passar. Men inga pusselbitar är exakt likadana! Dom kan vara lika på ett sätt,men endå olika på andra sätt,och endå passa ihop! men ingen pusselbit är helt lik den andra! Sen kan mina vänner klara av att hålla upp mig med,det vet jag! för jag vet vart jag har mina närmase vänner! Men faktiskt på sista tiden,verkar det som om att det finns vissa personer som jag inte alls vet vart jag har dom. Vissa som dissar, och inte bara en gång, två gånger,utan till o med tre gånger, Sen finns det vissa som tydligen öppnar munnen lite allt för mkt, o får ut sig saker som dom vet inte alls är bra för mig! Men tydligen kan man kanske inte lita på riktigt gamla o nära vänner! Visst jag kan såklart ordna upp allting igen, allt som den/dom perosnen/personerna har tryckt ur sig. Men endå,hur svårt kan det vara att stå upp för sin sak,och hålla det! Så jag säger bara helt enkelt "Stå Upp För Din Sak!"
"Mina Tårar Blir Till Blod"
PeacE AnD LovE To EveryonE♥
Killen som inte hela tiden säger hur dåligt han mår,och vad som har hänt han, killen som inte säger att han har gått igenom det mesta o det jobbigaste, men som endå har gått igenom en hel del,o som vet vad livet går ut på,och hur det funkar! Killen som varken kan fälla tårar för nått lyckligt elr för nått sorgligt.Ögon som är lika torra som sanden i öknen,Oavsett om nån skulle skrära halsen av sig mitt framför hans ögon,så blodet sprutade upp i ögonen,så skulle aldrig blodet som rinner ner för hans kinder blandas med tårar! För allt som han har gått igenom tidigare i livet har fått hans ögon att torka ut som en blomma i sommarens strålande solsken. Men trots att gråten är borta,så ligger han där vissa nätter och och rör sig långsamt fram o tillbaka i sängen,skriker tyst för sig själv av alla förjävliga o grymma minnen som yrar omkring i hans huvud!, All smärta som hans hjärta har gått igenom,gör så att det bryts ner i små bitar,som skär på insidan av hans bröst. Han drar sig över bröstet med händerna för att han känner sån otrolig smärta. Han känner att han bara vill ta sin och tränga in med fingrarna genom skinnet o köttet, Ta tag i hjärtat o bara slita ut det! Men hur jobbigt allting är o hur smärtsamt allt är så kommer det bli bra till slut! Allting löser sig alltid! Livet är o kommer alltid att vara som en bergodalbana, ibland är man högt upp o allt är på topp! O ibland så faller man snabbare en vad man kunnat tänka sig,o får vara kvar där nere ett tag,Men man får jobba sig upp igen,för att kunna nå toppen,Ibland får man till o med en hjälpande hand som drar en upp en bit,o ibland enda upp till toppen. Men sånna händelser är sällsynta! Inte alltid det sker, Men det har hänt mig ett par gånger, O det är helt underbart!. Men just nu känns är det tvärt om för mig, Nu är det istället en hjälpande hand som har puttat ner mig från vagnen på bergodalbanan så nu glider jag på mitt ansikte ner för backen,och jag glider bara längre o längre ner! Men jag vet att jag kan pussla ihop allting, Måste bara få alla bitar att passa ihop,och få dom att falla på plats! Men problemet är då bara att just saknas det en stor pusselbit! Den har varit gömd väldigt länge, Men jag har nyligen offrat alllting o gjort allting för att kunna hitta den! Men när jag väl hittade den så kunde jag inte nå den! Jag väntade tydligen för länge innan jag plockade upp den, Så jag får väl stå mitt kasst o vänta. Antingen så kommer jag nå den med tiden, elr så kommer den att försvinna ner i marken,och aldrig komma fram i ljuset framför mig igen. Du vet vem du är!(My Little Sunshine). Vet inte hur jag ska kunna klara mig om jag inte når fram till min saknade pusselbit! visst det finns flera pusselbitar där ute,som förmodligen passar. Men inga pusselbitar är exakt likadana! Dom kan vara lika på ett sätt,men endå olika på andra sätt,och endå passa ihop! men ingen pusselbit är helt lik den andra! Sen kan mina vänner klara av att hålla upp mig med,det vet jag! för jag vet vart jag har mina närmase vänner! Men faktiskt på sista tiden,verkar det som om att det finns vissa personer som jag inte alls vet vart jag har dom. Vissa som dissar, och inte bara en gång, två gånger,utan till o med tre gånger, Sen finns det vissa som tydligen öppnar munnen lite allt för mkt, o får ut sig saker som dom vet inte alls är bra för mig! Men tydligen kan man kanske inte lita på riktigt gamla o nära vänner! Visst jag kan såklart ordna upp allting igen, allt som den/dom perosnen/personerna har tryckt ur sig. Men endå,hur svårt kan det vara att stå upp för sin sak,och hålla det! Så jag säger bara helt enkelt "Stå Upp För Din Sak!"
"Mina Tårar Blir Till Blod"
PeacE AnD LovE To EveryonE♥
Annons
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/griiff/468176223/