April
Thursday 30 September 2010 photo 1/2
|
Martina Jonsson
jag saknar dig Martina och det vet jag att du vet.
jag va verkligen rädd om dig, jag tänker på dig hela tiden
om hur du har det och mår precis som Då
vi pratade om att träffas, som vi så glatt såg fram emot
vi skämtade och citerade min far och skrattade som vanligt
jag minns ditt skratt som om det va nyss.
vi hadde allt klart utan ett datum när vi skulle ses igen
men du Martina bara försvann med vinden, jag undrade vart
underbara du tog vägen nånstans. jag väntade på att du skulle
logga in nånstans så vi kunde bestämma datum
men.. det jag inte väntade mig va att se en bild på en kista med ett foto som va du Martina
du försvann med vinden, till himlen vad ska du göra där efter precis 20 år i livet? så tidigt?
jag vet att bilfärden valde din väg dit fast det känns så enormt overkligt.. men det är sanningen
en sanning som är väldigt svår att ta in svår att förstå för mig
du är verkligen inte värd det slutet på ditt liv Vännen
jag kan inte bara säga hejdå till dig och bara gå
jag vill ha dig här, kunna krama dig och säga att allt är bra
nu är det inte längre bra, för du fattas mig förstår du det?
du är en vän jag aldrig kommer glömma Martina du gav mig så mycket
fast vi inte träffades så ofta det räckte med att jag visste att du fanns och va till hands
jag hadde tänkt att bjuda dig på mitt barns dop, och det håller jag fortfarande fast vid.
och på dopet ska det finnas en tom stol, en plats till dig Vännen. om du vill så kom dit
minns mig som den jag va för dig, jag lovar att jag kommer vara så genom mitt liv här
och du, när jag besöker din grav ska jag lägga
en röd ros för värmen och minnerna du gav mig
en blå ros för våran vattentäta vänskap
en vit ros för jag önskar dig all frid som finns att få min älskade Vän
och när jag knackar på dörren, får du gärna öppna den martina.
ha det så bra nu så ses vi en vacker dag igen
Martina Jonsson 1990-08-30
Lämnade mig 03-09-2010
Må du vila stilla på rosor, hos mig finns du alltid kvar
-- Johan Törnqvist
jag saknar dig Martina och det vet jag att du vet.
jag va verkligen rädd om dig, jag tänker på dig hela tiden
om hur du har det och mår precis som Då
vi pratade om att träffas, som vi så glatt såg fram emot
vi skämtade och citerade min far och skrattade som vanligt
jag minns ditt skratt som om det va nyss.
vi hadde allt klart utan ett datum när vi skulle ses igen
men du Martina bara försvann med vinden, jag undrade vart
underbara du tog vägen nånstans. jag väntade på att du skulle
logga in nånstans så vi kunde bestämma datum
men.. det jag inte väntade mig va att se en bild på en kista med ett foto som va du Martina
du försvann med vinden, till himlen vad ska du göra där efter precis 20 år i livet? så tidigt?
jag vet att bilfärden valde din väg dit fast det känns så enormt overkligt.. men det är sanningen
en sanning som är väldigt svår att ta in svår att förstå för mig
du är verkligen inte värd det slutet på ditt liv Vännen
jag kan inte bara säga hejdå till dig och bara gå
jag vill ha dig här, kunna krama dig och säga att allt är bra
nu är det inte längre bra, för du fattas mig förstår du det?
du är en vän jag aldrig kommer glömma Martina du gav mig så mycket
fast vi inte träffades så ofta det räckte med att jag visste att du fanns och va till hands
jag hadde tänkt att bjuda dig på mitt barns dop, och det håller jag fortfarande fast vid.
och på dopet ska det finnas en tom stol, en plats till dig Vännen. om du vill så kom dit
minns mig som den jag va för dig, jag lovar att jag kommer vara så genom mitt liv här
och du, när jag besöker din grav ska jag lägga
en röd ros för värmen och minnerna du gav mig
en blå ros för våran vattentäta vänskap
en vit ros för jag önskar dig all frid som finns att få min älskade Vän
och när jag knackar på dörren, får du gärna öppna den martina.
ha det så bra nu så ses vi en vacker dag igen
Martina Jonsson 1990-08-30
Lämnade mig 03-09-2010
Må du vila stilla på rosor, hos mig finns du alltid kvar
-- Johan Törnqvist
Visa toppen
Show footer