April
Monday 29 September 2008 photo 1/1
|
Idag fick jag reda på att min granne kalle har fått en hjärnblödning och kanske inte kommer att klara sig.
Fattar inte hur det här kunde hända honom...
Denna man är inte bara den underbaraste man på denna jord, han har varit som den farfar jag aldrig hade och den bästa manliga förebild ett barn som växer upp kan ha...
Jag var så sen imorse till skolan att jag inte hann att gå in och lämna tidningen till honom, jag kan knappt se mig själv i spegeln för jag har så dåligt samvete.
Åkte upp till honom efter skolan till akuten, bara för att få se honom. Jag har aldrig sätt honom så dålig.
Alla dessa minnen vi har tillsammans, allt vi har gjort, allt vi har pratat om, allt han har lärt mig. Han har verkligen varit den pappa, farfar, ja allt jag inte haft när jag växte upp.
Han slutatde aldrig tor på mig, och han var stolt över det jag gjorde, även att han inte visa det alla gånger.
Just nu känner jag mig helt tom, vet inte vad jag ska känna
Innerst inne känner jag ett sånt stort hopp om att han ska friskna till igen, att han kommer att klara det. Men det e svårt att veta om det är tecken på att så ska det bli eller om det är bara önsketänkande.
Men han är en av dem personer i mitt liv som jag beundrar mest och som varit mig närmast, kan inte tänka mig ett liv utan honom
Men jag hoppas och mitt hopp och min tro är så pass stark att det kommer ordna sig
Fattar inte hur det här kunde hända honom...
Denna man är inte bara den underbaraste man på denna jord, han har varit som den farfar jag aldrig hade och den bästa manliga förebild ett barn som växer upp kan ha...
Jag var så sen imorse till skolan att jag inte hann att gå in och lämna tidningen till honom, jag kan knappt se mig själv i spegeln för jag har så dåligt samvete.
Åkte upp till honom efter skolan till akuten, bara för att få se honom. Jag har aldrig sätt honom så dålig.
Alla dessa minnen vi har tillsammans, allt vi har gjort, allt vi har pratat om, allt han har lärt mig. Han har verkligen varit den pappa, farfar, ja allt jag inte haft när jag växte upp.
Han slutatde aldrig tor på mig, och han var stolt över det jag gjorde, även att han inte visa det alla gånger.
Just nu känner jag mig helt tom, vet inte vad jag ska känna
Innerst inne känner jag ett sånt stort hopp om att han ska friskna till igen, att han kommer att klara det. Men det e svårt att veta om det är tecken på att så ska det bli eller om det är bara önsketänkande.
Men han är en av dem personer i mitt liv som jag beundrar mest och som varit mig närmast, kan inte tänka mig ett liv utan honom
Men jag hoppas och mitt hopp och min tro är så pass stark att det kommer ordna sig
Comment the photo
Finns här för dej och jag älskardej <3
Var stark!
Ska försöka vara stark, för hans skull <3
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gudars/273623854/
Visa toppen
Show footer