Lilla plutt ♥

Idag var sista dagen Rikard var hemma med oss. i morgon börjar han jobba. Känns fruktansvärt osäkert faktiskt. Allt går bra, men om den elaka ångesten kommer blir det så extremt jobbigt. Jag blev ju inte frisk direkt bara för jag fick en bebis. Det kommer ju ta tid. Tid att lära sig hantera ångesten i mitt nya liv. Egentligen har jag inget utrymme för panik och s k i t . Men om man bara kunde knäppa med fingrarna så allt blev bra, bara sådär, så hade jag gjort det för länge sen.

Det får gå som det går. Jag kommer kämpa ihjäl mig. Det är världens utmaning jag gett mig in på som jag inte ens vetat om jag kommer klara av. Men jag har inget val längre. Nu är hon här, vår fina lilla prinsessa. Och jag ska göra allt jag kan och ännu mer för att detta ska bli bra!
Och nej, jag ångrar verkligen ingenting. Hon är det absolut bästa som någonsin kunnat hända mig. Jag är bara... rädd.

Men men, det blir nog bra. Det måste det ju bli.

Jo, det är ju så. Tack för dina ord! :) <3

Det ska jag göra ^^

Aw, haha, jaa men jag förstår hur du menar, visst finns det likheter. Ansvar är ju alltid ansvar. Även om det inte är på riktigt samma nivå :P men ändå. Jag kommer kämpa som sagt, men vet ju att det finns vissa dagar som är sjukt jobbiga, då är jag lite rädd för hur det ska gå.. vi får se! Tack så mycket! :)

Men gulle :D haha, tack ska du ha! Rikard fixar iaf det utan problem, det är jag som får kämpa lite extra bara för den jävla ångesten >:(

Jag förstår att det är jobbigt och svårt. Har också ångest, fast generell och inte så mycket panikångest, men jag tycker att barn är svårast. Det är så mycket som ska göras rätt och gör man fel kan det gå jätteilla, men när man väl kommer in i det verkar det vara otroligt betryggande.

Jag har en lillasyster som är 6 år och hon tyckte inte om mig under sina första månader. Hon grät varje gång jag höll henne, men efter ett tag lärde jag mig hur hon fungerade och idag är jag en förebild för henne. Jag blir väldigt rörd när jag tänker på hur mycket hon verkar se upp till mig. Hon kan vara världens jobbigaste, men jag har lärt mig att hantera det och jag vet att när jag är med henne så kommer jag inte göra fel, då kommer jag inte få någon ångest, för hon har vänt det hela, från att vara ångestskapande genom att bli så ledsen i min närhet till att istället lugna mig och få mig att känna mig trygg. :) Jag hoppas att även du gör den utveckling med din dotter som jag har fått göra med hjälp av min syster. Jag vet att det inte riktigt är samma sak, för jag är ju inte ansvarig över min syster, men jag är lite blödig nu för tiden så jag relaterade till det ändå :$

Love you too! <3
Ses i morgon hoppas jag! puss!

Det har du nog rätt i. Men det kommer bli massa kämpigt.

Aw, tusen tack snälla du! Jag hade panik i natt.. men det gick över tillslut, vid 5 i morse nån gång. Sjukt jobbigt var det, men det gick ju ändå. Det måste ju det :/ <3

Awh, sen tror jag det är större risk att du får panik om du går och är rädd för att få det. För då jagar man lätt upp sig själv med rädslan. Men tro mig, jag vet hur svårt det är att inte gå och vara rädd för det. <3