September
Friday 13 July 2012 photo 1/1
|
Alla barnen fick vara med och fika, utom Sofia, för... ?
På gatan där jag växte upp var vi många barn. Grannflickan var en av dom barnen. Hon var en av mina allra bästa vänner. Vi lärde känna varann när jag var 5 och hon 4. Det var då dom flyttade hit. Den där familjen som skulle göra så stor inverkan på mitt liv. Den här flickans mamma påbörjade sin mobbning emot mig nästan omedelbart dom flyttat hit. Hon kunde klämma ur sig kommentarer till mig. Elaka saker. Hon fick mig ofta ledsen och fick mig att känna mig utanför, som om jag inte var värd någonting. Som om det var något fel på mig. Det är klart det var fel på mig. Min mamma var ju sjuk. Svårt sjuk i MS. Det hade den här mamman väldigt stora problem med. Hon kunde inte acceptera att vi inte kunde vara lika ofta hemma hos mig och leka och sa saker som "om ni inte får vara hos er, varför ska du då få vara hos oss?" Jag kände mig så dum. Skyllde på min mamma. "Varför hade jag ingen normal mamma? Bara för mamma är sjuk, får jag inte vara med? Ska det vara så här?" Jag blev arg på mamma. För jag förstod inte att det inte var hennes fel.
Om vi hade varit ute och lekt i sanden en hel dag och var på väg in, fick jag inte komma in om jag inte gått hem och bytt om till rena kläder först. Men dom andra barnen sprang in så glatt, dom behövde aldrig gå hem och byta. När mamman tog alla barnen och deras kompisar för att åka och bada fick jag inte följa med. "Nej, Sofia ska inte följa med", hörde jag henne förklara för sin yngste son som undrade var "ia" var, när jag stod bakom en gran utanför mitt hus med badpåsen i handen, redo att springa ut till dom andra som stod o väntade. Bara att vända om o gå in igen. Och så det här med fikandet. (bilden ovan) Ni minns väl hur man blev bjuden på fika o middag ibland när man var hos sina vänner? Den här mamman tyckte oftast jag skulle vänta på rummet, eller ute när alla andra barnen och deras vänner fikade. " - Det är fika! Kom ner allihop! Eh... Sofia, du väntar på rummet..." och jag vände halvvägs ner för trappan och gick upp igen. Egentligen visste jag ju min plats. Fast när den här bilden togs fick jag åtminstone sitta bakom på soffan och titta på medans dom andra mumsade på sina bullar. Minns den obekväma känslan så väl.
Det är samma känsla som jag fortfarande kan känna idag. 20 år senare. När jag blir bjuden på fika/middag hos folk blir jag alltid så förvånad att jag FÅR. Är det kanske inget fel på mig ändå? Jag minns att alla andras föräldrar brukade fråga mig hur det var med min mamma, och självklart bjöd dom MIG på fika. JÄMT. Jag började ju förstå, ju äldre jag blev att det var MAMMAN det var fel på. Inte mig, inte min mamma. Hon mobbade mig på detta vis i flera år. Och det kanske inte låter så hemskt. Men det HAR satt djupa spår i mig. Jag var bara ett litet barn. Och hon fick mig att må så fruktansvärt dåligt. Jag var så rädd för henne, i flera år. Får fortfarande en klump i magen när jag ser henne på bild eller hör hennes namn. Och när jag ser på den här bilden så undrar jag HUR hon bara kan sitta där. Mitt emot mig. Varför fick jag inte sitta med? Där är ju en stol ledig! Varför fick jag inte också fika? Vad hände i hennes huvud när jag satt där? Vad tänkte hon med?
Jag har bestämt mig för att konfrontera henne. Jag ska göra det en dag. Åka dit, till deras hus (dom bor inte kvar i sitt gamla) och bara berätta HUR hon och hennes man fått mig att må. Hur det har påverkat mig. Jag räknar inte med att få några svar. Men JAG behöver det för att kunna släppa det här och gå vidare. Jag tänker på detta näst intill varenda dag. Nu har jag själv en dotter, och jag skulle aldrig någonsin ens tänka tanken att stöta ut någon av hennes vänner. Det är helt.. sjukt i mina ögon. ALLA kommer få fika hos oss hur mycket dom vill. ALLA kommer vara lika värda. Ingen ska behöva känna att den inte är värd lika mycket som alla andra barn. Att den är "speciell" eller annorlunda. Något fel på. Det är ju helt.. vansinnigt. Obegripligt. SJUKT.
Är det svaret på min fråga? Att hon helt enkelt är sjuk? Fel på? Ja, jag tror det. För sådär beter sig en frisk vuxen människa inte mot ett barn.
Och när jag skriver detta går Amanda Fondells version utav "True Colors" på repeat. Vackra låt.
Annons
Camera info
Camera MG6200 series
Jimbop
Mon 3 Sep 2012 01:55
Totalvidrigt! Hon skulle behöva sig en rejäl omgång och ruskas om ordentligt. Helt störd i huvet. Hur fan kan man bestraffa ett barn för något som egentligen inte är någons fel!? och att hon inte försökt kontakta dig och be om ursäkt i efterhand bevisar att hon fortfarande står för sitt beteende. mm. mm. JA du ska definitivt konfrontera kärringen! Formulera dig lugnt och smart så hon verkligen förstår att hon har förstört dig. Ställ frågor och förklara i myndig ton vilken hemsk känsla du fick uppleva, och råkar ut för än idag, och att du kontaktar henne i hopp om att få en del svar om hur hennes tankegångar var då, och hur hon ser på detta nu, att du hoppas kunna göra dig av med detta plågsamma tankemönster. Vad har dottern som du umgicks med sagt om detta genom åren?
Anonymous
Thu 16 Aug 2012 06:55
Nej men usch, jag mår illa när jag läser. Hur kan en vuxen människa behandla ett barn så? :-(
gulbagge
Tue 14 Aug 2012 18:02
Orkar inte svara på alla kommentarer nedan, men tack så hemskt mycket för alla fina ord! ♥
malmotjejen
Thu 26 Jul 2012 13:54
finns ond människor.. Och det är så synd att du, bland andra, ska råka komma ivägen för deras onska.
Jag hoppas bara du fattar vilken fin människa du är. Och om du inte gör det, så säger jag det nu, DU är en fin människa. Har inte träffat dig, men jag tror absolut inte något annat. Du har en fin familj, som du har skaffat. Ingen annan, bara du.
*massa kramar*
Jag hoppas bara du fattar vilken fin människa du är. Och om du inte gör det, så säger jag det nu, DU är en fin människa. Har inte träffat dig, men jag tror absolut inte något annat. Du har en fin familj, som du har skaffat. Ingen annan, bara du.
*massa kramar*
quit
Sun 22 Jul 2012 03:36
Sofia, du är en fantastiskt bra människa och en jättefin mamma. Jag blir glad för att det finns människor som du, för det ger mig hopp. Människan du stött på finner jag inte ord för och såna däremot, såna människor får mig att sucka, skaka på huvudet och undra vad fan som hände med mänskligheten. Det finns många såna människor och jag måste säga att jag är väldigt tacksam för att de flesta människor jag mött har riktigt fina hjärtan, så tacksam för att du finns och får min tro på världen att växa. Jag är otroligt tacksam för att goda människor också får finnas på jorden!
Och du, att åka dit och prata med henne låter som en suverän idé. Du kommer antagligen inte förstå mer efteråt, för det finns vissa människor man inte alls förstår. Det viktiga är trots allt att du kan få ett avslut och den där mamman kan gott få känna smällen i magen när du står på trappen och frågar vad som hänt henne, som gjort henne till en så dålig människa.
Vill avsluta med att säga att du alltid skriver så bra. Det är lätt att fångas av dina texter.
Och du, att åka dit och prata med henne låter som en suverän idé. Du kommer antagligen inte förstå mer efteråt, för det finns vissa människor man inte alls förstår. Det viktiga är trots allt att du kan få ett avslut och den där mamman kan gott få känna smällen i magen när du står på trappen och frågar vad som hänt henne, som gjort henne till en så dålig människa.
Vill avsluta med att säga att du alltid skriver så bra. Det är lätt att fångas av dina texter.
myLiebe
Sat 21 Jul 2012 19:41
Usch vilken hemsk människa. Men du är stark som vågar dela med dig av det här och att vilja konfrontera henne. Jag hoppas du förstår idag att det aldrig var dig felet låg på. Att bete sig som henne är ju inte normalt. Du får kanske aldrig riktigt svar på vad det var som låg bakom hennes beteende, men något måste ju helt klart vara fel med henne. Jag hoppas att du på något vis ska kunna släppa detta och gå vidare. Vet att det är svårt med just saker som skett i ens barndom, det sitter så djupt. Har du för övrigt någon kontakt med hennes barn i dagsläget? vet du vad de tyckte om saken eller tycker? Kram
Anonymous
Wed 18 Jul 2012 17:29
Jag förstår verkligen inte hur vissa människor resonerar! Denna elaka människa borde verkligen få höra både ett som annat!! Usch. Verkligen strongt att välja att konfrontera henne, lycka till!
Anonymous
Sun 15 Jul 2012 19:14
Men fy vilken hemsk människa! Tycker det är jättebra att du ska konfrontera henne!! Strongt!
Felill
Sun 15 Jul 2012 11:54
Fy vilken elak människa.. Jag tycker att du ska konfrontera henne, om du vill, men som du säger ska du nog inte räkna med några svar.
Min farmor har/hade lite liknande beteende - vi har sagt upp kontakten med henne nu - gentemot en av min stora systers vänner. Hon såg lite annorlunda ut och kunde väl kanske vara lite ohyfsad, men verkligen inte överdrivet eller så - och hon var ju faktiskt vår vän.
Hursom, farmor ville aldrig att Moa, som vännen hette, skulle följa med om hon var hemma hos oss och vi skulle dit, och om farmor kom hem till oss ville hon knappt prata med Moa eller bjuda henne på fikat som hon hade med sig.
Dock blev mina föräldrar, särskilt mamma, väldigt arga när hon gjorde så och vägrade själva att åka dit på middagen om inte Moa fick följa med. Farmor tyckte att vi kunde lämna henne hemma i flera timmar tills vi kom hem igen.. :S
Dock anser sig min farmor alltid ha rätt, och hon har ju något psykiskt problem. Hon kan vara supergullig och snäll, men hon hade alltid rätt och såg ner på folk.
Senast jag träffade henne tror jag att jag var runt åtta år, men vad jag har fått berättat för mig var att det inte gick att diskutera med henne (eftersom att hon inte kunde ha fel), så jag kan tänka mig att den här mamman kanske har något liknande?
Min farmor har/hade lite liknande beteende - vi har sagt upp kontakten med henne nu - gentemot en av min stora systers vänner. Hon såg lite annorlunda ut och kunde väl kanske vara lite ohyfsad, men verkligen inte överdrivet eller så - och hon var ju faktiskt vår vän.
Hursom, farmor ville aldrig att Moa, som vännen hette, skulle följa med om hon var hemma hos oss och vi skulle dit, och om farmor kom hem till oss ville hon knappt prata med Moa eller bjuda henne på fikat som hon hade med sig.
Dock blev mina föräldrar, särskilt mamma, väldigt arga när hon gjorde så och vägrade själva att åka dit på middagen om inte Moa fick följa med. Farmor tyckte att vi kunde lämna henne hemma i flera timmar tills vi kom hem igen.. :S
Dock anser sig min farmor alltid ha rätt, och hon har ju något psykiskt problem. Hon kan vara supergullig och snäll, men hon hade alltid rätt och såg ner på folk.
Senast jag träffade henne tror jag att jag var runt åtta år, men vad jag har fått berättat för mig var att det inte gick att diskutera med henne (eftersom att hon inte kunde ha fel), så jag kan tänka mig att den här mamman kanske har något liknande?
Anonymous
Sun 15 Jul 2012 00:01
Vi alla borde samlas för att gå dit med dig och visa våran ilska över hur hon behandlade dig. för så gör man inte. Men det slår tillbaka på henne en dag, du kan vara säker. Gör man någon illa slår det tillbaka 100 ggr.. Tack för du delade med dig en bit av ditt liv..
stillme
Sat 14 Jul 2012 22:40
Herre. Min. Gud. Finns det ens sådana människor? Det låter ju helt sinnessjukt, så öppet, så elakt. Elak, elak, elak, elaka människa. Finns inga ord.
Anonymous
Sat 14 Jul 2012 20:13
Så arg & så ledsen jag blir när jag läser detta så jag vet inte vad jag ska skriva :(
melpin
Sat 14 Jul 2012 19:51
Jag blir så ledsen när jag läser det här :( De andra barnen visste säkert inte heller bättre, hon var ju vuxen, och vuxna bestämmer ju... typ. Men att inte de andra vuxna såg det? Vafan...
gulbagge
Sat 14 Jul 2012 22:58
Dom andra vuxna vet om det idag. Har berättat för många av mina vänners föräldrar. Och dom har inte direkt blivit förvånade. Pratar med mina vänner om det också. Som vet vilka det är, som också vuxit upp med dessa "vuxna" människor så tätt inpå.Tydligen är det väääldigt många som märkt att dom inte är som dom ska vara. På många många sätt. Känns som en liten tröst i alla fall. Att dom skämt ut sig så för alla gamla grannar, och för alla andra som vet och märkt hur och vilka dom är. Väldigt märkliga och självupptagna människor som inte förstår hur man behandlar varken sina egna barn, eller andras. Eller andra människor alls för den delen.
McFly
Sat 14 Jul 2012 16:08
Vilken sjuk människa!! Att man ens kan göra något sånt mot ett barn.. Kan inte förstå. :/
sstayawake
Sat 14 Jul 2012 14:14
Men fy fan vad sjukt. Förstår mig inte på sånna folk. Och starkt av dig att du har bestämt dig för att konfrontera henne.
Vet att det inte är så relevant till texten, men jag vet hur det känns att ha en mamma som är (svårt) sjuk. Det är fruktansvärt jobbigt.
Vet att det inte är så relevant till texten, men jag vet hur det känns att ha en mamma som är (svårt) sjuk. Det är fruktansvärt jobbigt.
WithoutWiings
Sat 14 Jul 2012 08:48
Jag blir sådär arg att jag bara vill gå dit med dig, skälla med dig, hålla din hand om det skulle bli för jobbigt.. Jag känner igen mig så väl, att inte passa in bland barnen, att bli särbehandlad, ifrågasatt varför man inte kan leka hos mig lika mycket som hos dem. Det bubblar upp inom mig som ett minne jag förträngt. Det har nog format mig med, för jag ser mig själv alltid som fel, udda. Inte konstigt när andras föräldrar visade att man var det som liten. Nä fy attsingen, kram fina du! :c skäll lite från mig med!
gulbagge
Sat 14 Jul 2012 23:00
♥ ska göra vad jag kan. Dessvärre tror jag inte jag kommer bli insläppt. Vi får se hur det går, när det är dags..
WithoutWiings
Sat 14 Jul 2012 23:02
Jag brukar skriva brev, men jag antar att det inte är bra nog för det här, man vill se hur dåligt hon, förhoppningsvis, mår! :(
gulbagge
Sat 14 Jul 2012 23:09
Jag har funderat på det. Om hon inte skulle släppa in mig och lyssna på mig, vilket jag nästan är säker på med tanke på att jag skulle åkt ut redan i morse om det inte vore för hon sagt till sin yngste son att "hon skiter fullständigt hur jag mår, bara hon slipper ha mig i sitt liv" och krävde att få ha alla sina barn närvarande under samtalet OM det nu ens skulle bli något samtal. Det var tydligen "orimligt" att jag skulle åka ut dit själv. Nej hej o hå. Dra in dina ungar i skiten också. Det är ju normalt? Jag vet inte.. finner inga ord just nu. Allt har bara rörts upp igen. Vill inget hellre än att få en förklaring, och en ursäkt för allt hon ställt till med i min barndom. Både mot mig och min lilla mamma. Usch.. :s en sådan elak människa. Hon är ett.. monster i mina ögon...
WithoutWiings
Sat 14 Jul 2012 23:14
Du är så stark Sofia som försöker, jag förstår inte hur du gör. Jag hade brutit ihop och blivit till en liten rädd pöl på golvet om jag skulle konfrontera mina barndomsplågor. Det låter svårt att få henne att prata, jag förstår verkligen inte, hon borde skämmas, hon borde släcka sänglampan varje kväll och stirra upp i taket i flera timmar, sömnlös för vad hon gjorde mot en liten flicka och hennes mor. Jag hoppas det är anledningen till att hon är så feg att hon inte vågar. Usch och fy för sådana människor :( Kramar på dig! Tänk vad bra du är som inte är som hon <3
nikonphoto
Sat 14 Jul 2012 03:48
:( man blir ju ledsen av att läsa detta... Hur kan en människa bete sig så svinigt? :(
Ida Olsson
Sat 14 Jul 2012 01:27
Jag får frispel då jag läser detta! Man blir så jävla förbannad. Jag hejar på då du frågar ut henne! Jag skulle gärna stå bredvid och höra vad hon har att säga, för det lär inte vara vettiga saker.
HeyKwanongoma
Sat 14 Jul 2012 00:07
Alltså, ibland funderar man verkligen på hur folk tänker. Problemet är väl att de inte gör det alls. Blir nästan illamående bara tanken på hur hon kan behandla ett barn på det sättet, hur klarar man av att leva med sig själv?
Och skickar styrkekramar till om/när du ska konfrontera henne och hoppas hon verkligen inser vad hon har gjort!
Och skickar styrkekramar till om/när du ska konfrontera henne och hoppas hon verkligen inser vad hon har gjort!
69 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/gulbagge/507504164/
Visa toppen
Show footer