September
Wednesday 1 February 2012 photo 3/4
|
NÄMEN HEJ ÄCKELMAGEN :D
Nu har det gått över 9 månader sedan den här bilden togs. Satt och funderade över Novas födelse idag (13/11) och på hur mycket jag inte minns från den dagen. Det känns så himla sorgligt. Jag fick inte vara med om den där vanliga förlossningen som man på nåt sätt tog för givet. Man tänker ju att allt ska gå bra. Hade liksom föreställt mig hela livet mer eller mindre hur det skulle gå till. Vattnet skulle gå och man skulle få ont. Vi skulle åka in till sjukhuset med BB-väskan och kamerorna i högsta hugg. Man skulle ligga där och lida sig igenom all smärta för att slutligen få upp sin lilla guldklimp på bröstet. Rikard skulle klippa navelsträngen och allt skulle vara så lyckligt. MEN så fel man kunde ha! En kontroll blev till ett akut kejsarsnitt, helt totalt oförberett och utan väskor och utan kameror skulle plötsligt vår dotter ha kommit till världen bara 40 minuter efter det att beslutet togs. Jag fick inte inte kämpa någonting, inte känna någon smärta, inte förbereda mig alls. Plötsligt låg jag på ett operationsbord med nålar och slangar överallt. Minns inte ens att jag fått av mig kläderna. Minuterna senare hörde jag någon säga "grattis". Jag tror jag kände tårar rinna längs kinderna. Inget skrik hördes, jag fick inte ens se henne. Dom bara gick iväg, Rikard tätt där efter. Jag kunde inte göra ett skit. Jag låg ju där helt bedövad och hade ingen känsel från magen och ner. Minns att jag frågade om det blev en flicka (som vi väntat) men fick inget svar på det heller. Dom sydde ihop mig, jag behövde spy. Någon stans där hade Rikard och läkare/sköterskor kommit tillbaka, med vår lilla dotter i famnen. Nu fick jag se henne för första gången. Blev ifrågasatt om jag ville hålla henne, men jag mådde så illa så jag kunde inte. Sedan togs dom allra första bilderna på vår lilla familj. Vi hade ju inte kamera med oss, men någon shysst läkare ordnade en "lånekamera" och knäppte lite bilder åt oss. (Vi er evigt tacksamma för detta.) Nästa minne jag har är att jag rullades iväg i sängen där jag låg, lillan låg bredvid som ett litet knyte. Jag tittade ut genom ett fönster vi passerade och såg att det snöade. Sedan blir det minnesluckor igen. Nästa sak jag minns är att jag låg på ett rum. Rikard och min bror var där. Mamma, pappa och Rez kom också, med blommor och paket. Det gick flera timmar (tror jag) och alla ville se lillan. Men läkare höll på att ta en massa prover på henne i något annat rum, så det fick vänta. Folket åkte hem. Sen är det svart igen tills senare på kvällen då vi fick vår "gratulations-fika". Lillskruttan var fortfarande inte med oss. Sedan ska det ha gått en hel natt, jag antar med sömn, för jag minns inget. Minns inte heller knappt något av andra dagen. Men tack vare bilder (nu hade vi fått våra egna kameror och väskor med våra grejer) kan jag i efterhand se när jag håller i henne för första gången. Jag minns nog lite av det när jag ser på bilderna, men inte mycket. Dom kommande dagarna minns jag mer och mer ifrån. Nova fick vara på neonatalavdelningen i ett rum med andra bebisar. Hon sondmatades, ofta. Vi liksom "hälsade på" henne där hon låg, flera gånger om dagen och på nätterna när det var dags att mata. Det hela gjorde att allt kändes så overkligt för mig. Det kändes inte som att jag hade blivit mamma. Vi fick ju inte ens ha vårt egna barn i samma rum som oss. Jag hade aldrig ammat henne. Det var många saker som gjorde att allt kändes som en konstig dröm. Jag var inte ens lycklig hela tiden. Det var väldigt jobbigt att vara instängd på sjukhuset så länge, och att inte få ta emot besök. Att inte få visa upp sin dotter för familj och vänner. Vi stannade på neonatalavdelningen till den 10:e, sedan fick vi äntligen åka hem. Glömmer aldrig den lättnaden!
Funderar som sagt mycket över det här. Gick jag igenom någon liten "förlossningsdepression", eller var det naturligt att känna som jag gjorde? Jag fick ju trots allt inte vara med om det där som man borde få vara vid en naturlig födsel. Vi fick aldrig knyta dom där första starka banden. Hade det gjort skillnad om jag åtminstone fått se henne innan dom bar iväg henne när hon kommit ut? Gah! Så många frågor! Vet inte hur jag ska få svar på allt..
Har suttit och gått igenom lite bilder från Novas första dagar. Kommer ladda upp lite efter hand. (Tur mitt HD gått ut igen så ni slipper se min groteska mage större än såhär) xD
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 7D
Focal length 50 mm
Aperture f/1.8
Shutter 1/50 s
ISO 800
ToxicChick
Wed 14 Nov 2012 07:41
Åh... Sofia! Jag känner igen mig i VARENDA ORD!!! Våra förlossningar, känslor, tiden på neo.. Allt! :'/ Massa kramar <3
gulbagge
Thu 15 Nov 2012 22:40
Aw.. en vacker dag borde vi sätta oss ner med våra små, ta en fika och PRATA! :) Det vore fint! <3
Potatisodlarn
Thu 15 Nov 2012 22:42
Till en början så undrade jag vad det var jag tittade på och varför det satt en nyckelpiga över halva.
Jag borde lära mig att känna igen delar av människans anatomi från konstiga vinklar.
Jag borde lära mig att känna igen delar av människans anatomi från konstiga vinklar.
27 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gulbagge/511101887/
Visa toppen
Show footer