November
Thursday 18 December 2008 photo 2/6
|
Jag gick in på min blogg och skrev en grej , så såg jag det här gamla inlägget och blev lite nostalgisk. :) Jag tänkte att jag lägger ut den här utifall nån har lust att läsa.
Så småningom
Vinden klyvs av kala trädtoppar vars fallna löv täcker marken nedanför.
Korpen ligger död i den fuktiga massan. I dess svarta öga speglas den tysta värld som ekar runtom honom.
En liten pojke i smutsiga kläder gömmer sig i slummen från lagens män som söker efter honom i höstregnet.
Bredvid honom sitter en katt, den är smutsig och avmagrad och luktar värre än skiten på hans kläder. Men den är det bästa som hänt pojken på åratal.
Efter de hemska tiderna i oändlighetens mörker. Omfamnad av vita rockar och små piller.
Svaga flickors skrik i mörka gångar som ackopanjeras av männens stönanden.
Tysta tårar rinner ner för hans kinder medan minnerna plågar hans sinne. Han är naken i mörkret och medvetandets piskor plågar hans redan ärrade rygg.
Så småningom hörs inga sirener längre, lamporna dör ut och solen går upp. En ny dag gryr och helvetet återgår till sin dvala. Men helvetet sover inte länge, dagarna är korta och nätterna är långa och snart återupptar han flykten.
Överallt ser han sårade själar som sett samma saker eller kanske värre än de han upplevt själv.
Då och då tror han sig se en av männen i vita rockar. Hans hjärta slår snabbare och han börjar springa, men till ingen nytta för ingen kommer. Ingen jagar honom.
Är han inte saknad? Finns det ingen som bryr sig om att han rymt?
Han vill skrika rätt ut men hejdar sig snabbt och sväljer smärtan.
Ibland är det bättre att gömma sig, att insluta sig i mörkret tänker han och vandrar bort från människorna och deras sorger.
Han tar landsvägen i hopp om att finna en vackrare värld. Men allt han kommer möta är kluvna vindar och kala träd, kalla löv och stilla korpar.
Liv och död.
/från http://trasigheter.blogg.se/?tmp=18231020
Så småningom
Korpen ligger död i den fuktiga massan. I dess svarta öga speglas den tysta värld som ekar runtom honom.
En liten pojke i smutsiga kläder gömmer sig i slummen från lagens män som söker efter honom i höstregnet.
Bredvid honom sitter en katt, den är smutsig och avmagrad och luktar värre än skiten på hans kläder. Men den är det bästa som hänt pojken på åratal.
Efter de hemska tiderna i oändlighetens mörker. Omfamnad av vita rockar och små piller.
Svaga flickors skrik i mörka gångar som ackopanjeras av männens stönanden.
Tysta tårar rinner ner för hans kinder medan minnerna plågar hans sinne. Han är naken i mörkret och medvetandets piskor plågar hans redan ärrade rygg.
Så småningom hörs inga sirener längre, lamporna dör ut och solen går upp. En ny dag gryr och helvetet återgår till sin dvala. Men helvetet sover inte länge, dagarna är korta och nätterna är långa och snart återupptar han flykten.
Överallt ser han sårade själar som sett samma saker eller kanske värre än de han upplevt själv.
Då och då tror han sig se en av männen i vita rockar. Hans hjärta slår snabbare och han börjar springa, men till ingen nytta för ingen kommer. Ingen jagar honom.
Är han inte saknad? Finns det ingen som bryr sig om att han rymt?
Han vill skrika rätt ut men hejdar sig snabbt och sväljer smärtan.
Ibland är det bättre att gömma sig, att insluta sig i mörkret tänker han och vandrar bort från människorna och deras sorger.
Han tar landsvägen i hopp om att finna en vackrare värld. Men allt han kommer möta är kluvna vindar och kala träd, kalla löv och stilla korpar.
Liv och död.
/från http://trasigheter.blogg.se/?tmp=18231020
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gulplastspade/308181725/
Visa toppen
Show footer