Saturday 2 May 2009 photo 1/1
|
En vind, en svag bris som bryter stillheten över det klara vattnet som sakta guppar mot strandkanten i sommarnattens vimmel.
En vind är inte ett liv. En vind är en rörelse, en förflyttning av luft. Mediumet som vi andas och rör oss i. Materian som är vår eviga källa av andning. Hur kan en tunn sommarbris få bröstet att öppna sig, kännas som intet själv trycks emot en och problemen lämnar en. Hur kan naturens berörng föra våra tankar bort från sånt den aldrig kunnat påverka? Långt borta seglar svanarna på den sharlakansröda sensommar himmelen. Lommen avger sitt ovissa rop. Ett kall som viner genom luften, precis som vinden.
Att känna vinden röra vid en, ruffsa till håret och stryka en på kinden är nästan som en kärvänlig hälsning, en artig ritual som den är tvungen att göra varje gång den kommer i min väg. Och om den stannar börjar vi så småningom bråka, motpåverka varandras vägar. Vinden är en oskyldig själ och jag är dess bödel, ett svärd som klyver den i två delar. Men rättfärdigheten kan inte försummas av en simpel klinga. Den oskyldige samlar sig igen och ger sig av till bekvämare trakter och lämnar ingenting förutom mörka moln som den fört med sig på himlavalvet.
Jag säger nej
En vind är inte ett liv. En vind är en rörelse, en förflyttning av luft. Mediumet som vi andas och rör oss i. Materian som är vår eviga källa av andning. Hur kan en tunn sommarbris få bröstet att öppna sig, kännas som intet själv trycks emot en och problemen lämnar en. Hur kan naturens berörng föra våra tankar bort från sånt den aldrig kunnat påverka? Långt borta seglar svanarna på den sharlakansröda sensommar himmelen. Lommen avger sitt ovissa rop. Ett kall som viner genom luften, precis som vinden.
Att känna vinden röra vid en, ruffsa till håret och stryka en på kinden är nästan som en kärvänlig hälsning, en artig ritual som den är tvungen att göra varje gång den kommer i min väg. Och om den stannar börjar vi så småningom bråka, motpåverka varandras vägar. Vinden är en oskyldig själ och jag är dess bödel, ett svärd som klyver den i två delar. Men rättfärdigheten kan inte försummas av en simpel klinga. Den oskyldige samlar sig igen och ger sig av till bekvämare trakter och lämnar ingenting förutom mörka moln som den fört med sig på himlavalvet.
Jag säger nej
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gulplastspade/362229716/