November
Wednesday 15 July 2009 photo 1/2
|
Alla bara dör - hela tiden
Nu planar det ut igen, hon är död
hjärtat har stannat, hon har inte ont längre
jag skakar jag hyperventilerar
varför var hon tvungen att dö?
Nu måste jag stanna kvar och vänta på nästa som ska lämna mig, nästa som ska ge upp
Nästa som ska se mig djupt i ögonen och dra sitt sista andetag
Hur kommer det sig att ingen kan leva? Varför stannar ni inte hos mig?
Är det så att ni helt enkelt bara kommit hit för att hjälpa er själva och ta chansen att lämna livet när ni får den?
Nu händer det igen, de små grå ögonen slocknar, medvetandet sjunker ihop, likt en ballong på ett barnkalas som luften har gått ur.
Jag sätter mig hos en kvinna, hon har gråsprängt hår med forna antydningar till röda lockar, hon har cirkel formade glasögon och glesa tänder.
Goddag säger jag och ler, hon tar min hand och viskar något stilla.
Sen dör hon också, tårarna stockar sig som timmer bakom min ögonvägg. Jag känner hur dammen kommer brista och floderna kommer forsa. Men jag vägrar ge efter, liken skingrar sig och ingen salt flodvåg kommer skölja bort dem, ingenting kan ändra på att människor dör. Vi kan bara önska oss annat.
Glöm inte
Nu planar det ut igen, hon är död
hjärtat har stannat, hon har inte ont längre
jag skakar jag hyperventilerar
varför var hon tvungen att dö?
Nu måste jag stanna kvar och vänta på nästa som ska lämna mig, nästa som ska ge upp
Nästa som ska se mig djupt i ögonen och dra sitt sista andetag
Hur kommer det sig att ingen kan leva? Varför stannar ni inte hos mig?
Är det så att ni helt enkelt bara kommit hit för att hjälpa er själva och ta chansen att lämna livet när ni får den?
Nu händer det igen, de små grå ögonen slocknar, medvetandet sjunker ihop, likt en ballong på ett barnkalas som luften har gått ur.
Jag sätter mig hos en kvinna, hon har gråsprängt hår med forna antydningar till röda lockar, hon har cirkel formade glasögon och glesa tänder.
Goddag säger jag och ler, hon tar min hand och viskar något stilla.
Sen dör hon också, tårarna stockar sig som timmer bakom min ögonvägg. Jag känner hur dammen kommer brista och floderna kommer forsa. Men jag vägrar ge efter, liken skingrar sig och ingen salt flodvåg kommer skölja bort dem, ingenting kan ändra på att människor dör. Vi kan bara önska oss annat.
Glöm inte
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gulplastspade/391109221/
Visa toppen
Show footer