20/8-07 By: Ingvild

En sann historia

Den 20 augusti 2007 førstørdes mitt liv totalt. Jag førsøkte ta livet av mej 4 gånger den dagen.. Jag skriver om den dagen før jag vill minnas mina vänner som var där och ställde upp før mej. Jag vill minnas deras omtanke.. Deras hjälp.. Hur dom var ett hinder før mej att ta självmord.. Jag är glad att jag hade dem den dagen.. Den dagen kommer jag sent att glømma.. Varje gång jag går øver lr førbi spången tänker jag på den dagen.. Først vill jag tacka Daniella Fredriksson, som var vid min sida hela tiden och som fortfarande är där.. Jag vill även tacka Sandra Lunde, som har hjälpt mej och tänka efter på allt jag egentligen har.. Så vill jag tacka Andrei Persson, som stod bredvid mej 3dje gången jag førsøkte ta livet av mej och han sa: om du hoppar nu, så hoppar jag efter dej.. Och sist, men inte minst utan størst før mej, vill jag tacka Tim Westberg før det stød och den otroliga styrka han gett mej under den svåraste tiden i mitt liv. Det var han som stod bredvid mej på bron och sa åt mej: hoppa nu eller aldrig.. Valet är ditt.. Men om du hoppar vill jag att du ska tänka på hur många du sviker om du tar livet av dej. Jag vill att du ska tänka på att om du tar livet av dej så kommer jag att ta livet av mej, Andrei, Sandra och Daniella vet jag inte vad de kommer gøra men de kommer iallafall aldrig kunna førlåta dej før det du gjorde. Under tiden han stod bredvid mej och sa allt det där, børjade jag, utan ett ljud, att gråta, jag tittade på honom och sa: Jag kan inte hoppa. Jag kan inte svika dej igen. Jag har svikit dej tillräckligt mycke och jag orkar inte mer om jag sviker en gång till. Jag kan inte hoppa,Tim. Jag kan inte. Jag vände ner blicken mot vattnett igen. Han sa: Det är bra att du inte tänker hoppa, før alla vi som har varit här ikväll, alla vi vill ha dej kvar. Vi går upp igen.

Det var allt jag ville berätta om den dagen och alla som jag har nämnt i den här berättelsen vet vad det här handlar om.

Tack till alla som ställt upp før mej och varit ett stød som jag har kunnat luta mej mot.. Ni betyder ALLT før mej..

Tack igen till: Tim Westberg, Andrei Persson, Daniella Fredriksson och Sandra Lunde..

Av: Ingvild Fagereng den 20/1 2008

fatta att det var fan en jobbig kväll....