Saturday 1 November 2008 photo 1/3
|
Ingen tid för rast,ingen tid för att känna efter om såret fortfarande blödde ymnigt.
Hon sprang,spran för sitt liv utan att riktigt veta varför,hon kunde ändå inte ändra på det.
Han hade sagt till henne att det inte skulle göra ont,att iget direkt skulle hända henne något,bara några små förändringar.Allt skulle bli bra.
grangrenarna smällde henne i ansiktet och rev de bara benen.
Hon brydde sig knappt.
Hon vred huvudet bakåt men såg inte om han följde efter henne .
Det rev i halsen och kroppen verkte vilja sprängas.
Hon snyftade till men fortsatte att sprina på skogsstigarna.
Plötsligt tornade ett hinder upp framför henne,hon skrek till av skräck och förvåning.
Hon hann precis stanna innan hon hade sprugit rakt in i hans famn.
Nu rann tårarna i floder som om de aldrig hade gjort annat.
-Det är redan försent min kära.
Det är redan gjort.
Du kan inte ändra ödet,sa han med sin vackra mörka röst.
Hon skakade förtvivlat på huvudet och viskade:
-Nej,nej det kan det inte vara.
Han tog ett steg närmare henne och sträckte ut en hand. Han log:
-Du måste inse att du nu är en av oss.
Hon skrek,högt i en annars så tysta skogen.
Månljuset silade sig igenom de täta grenarna,han lyste kusligt och såg blekare ut än vanligt.
Han såg fortfarande lika oberörd ut.
- Jag kommer aldrig bli en av er,aldrig vill jag få ert eviga,smutsiga liv.
Aldrig!vrålade hon förtvivlat.
Han log hånfullt och sa silkeslent:
-Jo,såret är ett tecken på att du nu är officiellt är en av oss,en vampyr,
Hon tog snyftande hans han, uten att egentligen ha något annat val.
GLAD HALLOWEEN!!
BUUUUUUUUUUUUU!!!!
Hon sprang,spran för sitt liv utan att riktigt veta varför,hon kunde ändå inte ändra på det.
Han hade sagt till henne att det inte skulle göra ont,att iget direkt skulle hända henne något,bara några små förändringar.Allt skulle bli bra.
grangrenarna smällde henne i ansiktet och rev de bara benen.
Hon brydde sig knappt.
Hon vred huvudet bakåt men såg inte om han följde efter henne .
Det rev i halsen och kroppen verkte vilja sprängas.
Hon snyftade till men fortsatte att sprina på skogsstigarna.
Plötsligt tornade ett hinder upp framför henne,hon skrek till av skräck och förvåning.
Hon hann precis stanna innan hon hade sprugit rakt in i hans famn.
Nu rann tårarna i floder som om de aldrig hade gjort annat.
-Det är redan försent min kära.
Det är redan gjort.
Du kan inte ändra ödet,sa han med sin vackra mörka röst.
Hon skakade förtvivlat på huvudet och viskade:
-Nej,nej det kan det inte vara.
Han tog ett steg närmare henne och sträckte ut en hand. Han log:
-Du måste inse att du nu är en av oss.
Hon skrek,högt i en annars så tysta skogen.
Månljuset silade sig igenom de täta grenarna,han lyste kusligt och såg blekare ut än vanligt.
Han såg fortfarande lika oberörd ut.
- Jag kommer aldrig bli en av er,aldrig vill jag få ert eviga,smutsiga liv.
Aldrig!vrålade hon förtvivlat.
Han log hånfullt och sa silkeslent:
-Jo,såret är ett tecken på att du nu är officiellt är en av oss,en vampyr,
Hon tog snyftande hans han, uten att egentligen ha något annat val.
GLAD HALLOWEEN!!
BUUUUUUUUUUUUU!!!!
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gungard95/287371001/