januari
lördag 2 maj 2009 bild 1/1
|
Större delen av dagen har jag läst självbiografin Klockan 10:31 på morgonen i Khao Lak av Pigge Werkelin. Detta till ett seminariumuppgift till skolan inom kort. Det känns som man får en inblick hur helvetet var där för alla som drabbades. På baksidan av boken står det
"Vi var en vanlig svensk familj som åkte på drömsemester till Thailand över jul och nyår. När flodvågen slog in över den soldränkta paradisstranden i Khao Lak hade vi precis bytt hotell. Vi ville bo tryggt med tanke på barnen och hade fått en fin bungalow på platt mark nära havet. Vi var lyckliga. Jag är den ende som överlevde tsunamin. Min fru Ulrika drunknade tillsammans med våra söner Charlie, 5 år, och Max, 4år."
Werkelin berättar hur han fick kämpa för sitt liv när den första vågen kom. Hur sökandet efter hans fru och deras söner gick till. Att han skäms att vara svensk för insatserna från de svenska myndigheterna är urusla. Ett rent helvete rent ut sagt.
"Vi var en vanlig svensk familj som åkte på drömsemester till Thailand över jul och nyår. När flodvågen slog in över den soldränkta paradisstranden i Khao Lak hade vi precis bytt hotell. Vi ville bo tryggt med tanke på barnen och hade fått en fin bungalow på platt mark nära havet. Vi var lyckliga. Jag är den ende som överlevde tsunamin. Min fru Ulrika drunknade tillsammans med våra söner Charlie, 5 år, och Max, 4år."
Werkelin berättar hur han fick kämpa för sitt liv när den första vågen kom. Hur sökandet efter hans fru och deras söner gick till. Att han skäms att vara svensk för insatserna från de svenska myndigheterna är urusla. Ett rent helvete rent ut sagt.
Visa toppen
Visa sidfoten