November
Friday 27 June 2008 photo 1/8
|
nu står jag här igen o rycker mig i kragen
nu står jag här igen och lever nu för dagen
alla minnen alla tider som vi hade då
ingenting är bra för ja ville sväva till de blå
en dröm, som jag ville hålla nära
tankarna är svåra men dom får jag bära
jag ville skina ,jag ville vara fin
så jag säger förlåt för jag ville bara vara din
jag går med tunga steg , orkar inte mera
tankarna blir flera o de blir för komplecerat
samma tankar när jag går själv på natten
o det stämmer blod är tjockare än vatten
säger hejdå, för jag orkar inte mera
jag tittar mig omkring jag kan bara fantisera
för allting är skit när ja vänder blicken om
för ja väntar nu på tur men det kommer väl nån gång
När du känner att du tappat hopp
känner att du lever själv, när du insett vem du e
då vet du hur jag känner de
bara kämpa vidare,o glöm de förflutna
eller stanna kvar som jag o vänta på allt ska sluta
samma tankar allt är knas som förut
jag försöker ta mej framåt fast hoppet tagit slut
och han jag va då nej han finns inte kvar
för varje dag som går har jag önskan att må bra
jag har alltid vatt mig själv men vad hjälpte de
när alla runt omkring mej ,lodsas veta vem jag e
lägger händerna på pannan, vill minnas hur de va
att leva ett bättre liv utan allting blev till knas
o jag kan inte skilja längre på vilka saker som är fel
försöker göra mitt bästa men de är inte nån som ser
tankarna förvirrar mej , ja orkar inte mera
snälla visa utgången till ett bättre liv att leva
trycket blir för mycket ja klarar inte mer nu
ja flyr från verkligeheten detta måste få ett slut
min framtid är mörk, men jag försätter endå
jag pallar inte detta längre så jag säger hejdå
När du känner att du tappat hopp
känner att du lever själv, när du insett vem du e
då vet du hur jag känner de
bara kämpa vidare,o glöm de förflutna
eller stanna kvar som jag o vänta på allt ska sluta
nu står jag här igen o rycker mig i kragen
nu står jag här igen och lever nu för dagen
alla minnen alla tider som vi hade då
ingenting är bra för ja ville sväva till de blå
en dröm, som jag ville hålla nära
tankarna är svåra men dom får jag bära
jag ville skina ,jag ville vara fin
så jag säger förlåt för jag ville bara vara din
jag går med tunga steg , orkar inte mera
tankarna blir flera o de blir för komplecerat
samma tankar när jag går själv på natten
o det stämmer blod är tjockare än vatten
säger hejdå, för jag orkar inte mera
jag tittar mig omkring jag kan bara fantisera
för allting är skit när ja vänder blicken om
för ja väntar nu på tur men det kommer väl nån gång
känner att du lever själv, när du insett vem du e
då vet du hur jag känner de
eller stanna kvar som jag o vänta på allt ska sluta
jag försöker ta mej framåt fast hoppet tagit slut
och han jag va då nej han finns inte kvar
för varje dag som går har jag önskan att må bra
jag har alltid vatt mig själv men vad hjälpte de
när alla runt omkring mej ,lodsas veta vem jag e
lägger händerna på pannan, vill minnas hur de va
att leva ett bättre liv utan allting blev till knas
o jag kan inte skilja längre på vilka saker som är fel
försöker göra mitt bästa men de är inte nån som ser
tankarna förvirrar mej , ja orkar inte mera
snälla visa utgången till ett bättre liv att leva
trycket blir för mycket ja klarar inte mer nu
ja flyr från verkligeheten detta måste få ett slut
min framtid är mörk, men jag försätter endå
jag pallar inte detta längre så jag säger hejdå
När du känner att du tappat hopp
känner att du lever själv, när du insett vem du e
då vet du hur jag känner de
eller stanna kvar som jag o vänta på allt ska sluta
Visa toppen
Show footer