November
Tuesday 21 October 2008 photo 1/1
|
allt börja med en msn mic å några grabbar med ett hopp
ett sätt , att få problemen att gå bort
glömmer aldrig när jag ställde mej i båset
för första gången och skulle spela in den där låten
kändes så skönt , ett ställe där ja kunde vara känslig
och micken gick ifrån en främling till en bästis
på nåt sätt, blev allting så mycket enklare
ville få bort problem och musiken gud skänkte den
han hjälpte mej, han fick mej att börja tro igen
att det kanske finns nåt gott på denna jorden
förr va det mina vänner som var min änglavakt
men fuck , efter ett tag alla lämna snabbt
vissa stod kvar , och höll min rygg täckt
vissa valde å dra, ja dem var puts väck
knappt så man ser dem, nej inte allt för ofta
saknar inte er, bara tiden jag fått offra
vers 2
hat hela tiden , det har varit mycket tufft
folk som ville hela tiden förstöra det vi byggde upp
snacket skickades runt från en mun till en annan
men jag tänker aldrig sluta rappa
fuck ert skitsnack, jag tänker itne lyssna här
luvan över huvudet så går ja på denna gråa väg
jag börjar se ett ljus, är jag framme?
vid guds grind jag sträcker fram handen
men ljuset var inget mer än en skepnad
jag får acceptera att detta är mitt sätt att leva
bosatt bland folk, som inte kan sköta sitt eget
lever på trycka ner andra, för att vinna spelet
men jag överlever, jag behöver ingen vinst
för när jag gör min musik är jag lycklig
jag mår bättre och själen känns lättare
för innan dess var den belastad med ett helvete
och sen första dagen, har jag älskat den känslan
att stå framför micen, shiet vilken lättnad
det är , jag svär, bryr mej inte om er hatare
detta är min historia om hur allting startade
ett sätt , att få problemen att gå bort
glömmer aldrig när jag ställde mej i båset
för första gången och skulle spela in den där låten
och micken gick ifrån en främling till en bästis
på nåt sätt, blev allting så mycket enklare
ville få bort problem och musiken gud skänkte den
att det kanske finns nåt gott på denna jorden
förr va det mina vänner som var min änglavakt
men fuck , efter ett tag alla lämna snabbt
vissa valde å dra, ja dem var puts väck
knappt så man ser dem, nej inte allt för ofta
saknar inte er, bara tiden jag fått offra
folk som ville hela tiden förstöra det vi byggde upp
snacket skickades runt från en mun till en annan
men jag tänker aldrig sluta rappa
luvan över huvudet så går ja på denna gråa väg
jag börjar se ett ljus, är jag framme?
vid guds grind jag sträcker fram handen
jag får acceptera att detta är mitt sätt att leva
bosatt bland folk, som inte kan sköta sitt eget
lever på trycka ner andra, för att vinna spelet
för när jag gör min musik är jag lycklig
jag mår bättre och själen känns lättare
för innan dess var den belastad med ett helvete
att stå framför micen, shiet vilken lättnad
det är , jag svär, bryr mej inte om er hatare
detta är min historia om hur allting startade
Visa toppen
Show footer