mars
Frosseri på påskafton hemma i Skövde.
Kan knappt titta på bilderna utan att det börja morra efter mat i magen.
Mmmmmmmmmm... ust.
Det gäller att äta väldigt fort. För efter 20 minuter börjar kroppen känna mättnad, och då är risken att man inte får i sig mer mat.
Jag har kavaj, dagen och frosseriet till ära. Glaset är självklart fyllt med must.
Min sjukt snygga halvt hemmagjorda badge.
No Drugs Die Free
Tove och Andreas
Brottsplatsen. Påskdagen. Brevik. 12:54.
Någon har lämnat en stor sten på tomten. Vi vet inte när. Vi vet inte hur. Vi vill inte veta varför.
När vi hade snokat runt ett tag och letat efter fotspår, fingeravtryck och andra bevis och ledtrådar hittade vi ytterligare en stor sten. Återigen samma frågor. Åter
Medan jag försöker undvika uppsatser, hemtentor och annat trams: April månads bild i min collagekalender. Jag skulle ha blandat in lite fler färger känner jag, så h&aum
Efter en mindre angenäm tågtur var vi äntligen framma i storstaden Stockholm. Idel glada miner hemma hos värd-Cathrine.
My mainman Dojan guidar mig runt till de hetaste ställena och skivaffärerna som huvudstaden lyckats uppbringa. Som synes på stolpen satte vi även upp Sticky Stolen.
På kvällen blev det sagolik queerig porrseriereleasefest i en spännande, halvt ointaglig, källare vid medborgarplatsen. Det sjöngs, spelades, skrålades och dracks stark
"HÅLL I HATTEN KAPTEN JANSSON, FÖR HÄR BLIR DET HÅLLIGÅNG!" skrek jag till Arre, men innan han hade hunnit förstå vad jag menade, hade självutlösaren p
I vårt queera sällskap skiljer vi då rakt inte på herr- och damhattar.
Mustiga sagor lär ha utspelat sig här.
Och de lär ha nedtecknats här.
Det gäller att se avslappnad ut, så att folk förstår att man är inne i svängen.
På söndag morgon var det bara att spänna på sig hängslena igen och spatsera ut i den stora och solbelysta staden.
Vi ägnade oss, under vårt spatserande, åt otaliga lustifikationer, så som att räkna trappstegen på Stockholms hårdaste trappa eller imitera gamla gubbar och gum
"Det här är Stockholms brantaste backe!" berättade Cathrine, vår guide för dagen. Jag sade mig vara skeptisk till det hela, men kunde inte låta bli att känna ett u
Vyn var extraordinär. Lite av varje. Ett vägbygge. En stor byggnad. Festliga fasader. Vatten. Betongklumpar. Hamn. Båtar. Och så vidare, i all oändlighet.
Det sades mig att denna präktiga byggnad var ett gammalt bryggeri. Jag kan tänka mig annat, jag.
Serieläsning på Kafé Soda.
Efter fikat gav jag mig på egen hand ut i staden för att lukta på de vida beryktade gula blommorna.
Då plötsligt, som från intet, dök Dojan & Soffan upp på grusgången. "Tjeeena" sa de, på utpräglad stockholmska. Jag var inte sämre jag, utan svara
"Här ska du se att här, där borta, ska vi bo ska du se, ska vi flytta in och ha det vårat, att bo och va och leva i, ska du se!" berättade Dojan och Soffan uppspelta, samtidi
Visa toppen
Visa sidfoten