när tårarna har runnit så att det svider i ögonen, när orden finns där men dom kommer inte ut. när saknaden är så stort att du knappt vet vad du gör. förlåt, men nu orkar jag inte mer. det var typ i november, och jag kommer ihåg första smset allt. jag vet nästan vad det stog och vad du skrev till mej den kvällen. då trodde jag aldrig att de kunde bli något så stort och något så jävla bra. för du är nog de bästa som hänt mej, och jag ljuger inte. det var som att när vi träffades var de bara vi, och allt annat kunde vänta. visst fanns det svakor och vi gjorde misstag..men då hade vi varandra och vi klarade oss. allt var bäst, med dej kunde jag skratta och bara vara jag. för jag visste att du älskade mej och att du inte skulle svika. vem trodde att de skulle sluta såhär? eller är det slutet? jag orkar inte gråta mer, det gör ont. det är jobbigt, jag när jag fick chansen tog jag den inte. men det är svårt att se dej stå där, du ler med dom. jag gråter, känns som du inte bryr dej, att allt inte betyde något. men det är bara något jag inbillar mej, visst? jag vill bara krama dej, gråta i din famn och säga förlåt, men vi klarar det. jag älskar dej <3 men du gör ditt val, och vi kan om vi vill. fast det är jobbigt ibland, så finns vi alltid där för varandra. och de bråken vi hade var jävligt onödiga.. jag saknar dej verkligen. jag saknar att se dej le, jag saknar när dina läppar rör vid mina, jag saknar dina kramar, jag saknar dina ord, jag sakna ditt skratt, jag saknar nätterna, jag saknar allt! jag saknar hela dej <3 du vet att jag alltid finns här för dej andreas <3 jag älskar dej.. jag älskar dej så mycket att det svider.

fint hanna .. ring mig nu !