Bby, du var fanimej den finaste jag visste & jag saknar dig som fan. Du var mitt allt, jag litade på dig mer än jag kan förklara. Jag kunde säga vad som helst till dig & du var inte som alla andra, du struntade fullständigt i vad folk tyckte & tänkte. Vad folk tänkte om dig, mig eller oss. Jag hatar att jag var så förbannat dum, jag ångrar att jag inte fattade att du var seriös, att du menade allvar. Trots att jag visste att jag kunde lita på dig, att du inte skulle göra mig illa. Jag trotsade allt och jag förstörde precis allting, allt det så fina vi byggt upp. Jag hatar att det slutade såhär & jag hatar att du inte hindrade mig, att du lät mig göra det. Du lät mig sabba mellan oss två, du lät mig göra ett misstag som du visste att jag skulle få ångra. Du betyder så jävla mycket för mig & jag skulle gjort vad som helst för dig, du vet det. Jag förstår inte vad jag tänkte på, jag fick chansen att få den mest perfekta, det mest perfekta jävla förhållandet som jag velat ha, och jag tackar nej. Hur jävla dum får en människa vara? Jag vet, nu kastar jag skit på mig själv. Det är bara så jag känner, trots det så vet jag att det inte bara var mitt fel heller. Det känns, det känns så fel. Du klampade in utan att knacka, du var så säker på att jag inte skulle säga nej, att jag fortfarande hade samma känslor. Du sårade mig, sen sårade jag dig & tillslut dog allt ut. Precis allt jag hade känt, allt jag kände, allt jag trodde jag hade kontroll över bara rasade samman medan jag stod & kollade på. Vi var vänner, vi pratade om allt & nu är det helt borta liksom som ett avslutat jävla kapitel utan någon mening eller lyckligt slut. Jag saknar dig, nu är allt bara upp & ned. Jag älskar dig, du vet det & hur mycket jag än vill skaka av tankar på dig, minnen av dig så kan jag inte. Det bästa minnet med dig, jag rymmer till dig mitt i natten trots att det regnar och det är halt på vägen. Allt jag vill är att se dina sorgset vackra ögon och underbara léende, att få slänga mig i din famn. Jag glömmer inte, jag vill inte glömma hur det var att bara vara hos dig. För hos dig känner jag mig trygg, jag mår så jävla bra när jag får vara med dig. Men det är över, jag tog inte chansen. Du stod för den tiden, den tiden då jag mådde som bäst. Då kände jag mig älskad & trygg. du är en helt underbar människa, det kan jag inte förneka. Men att du släpper allt, att du klyver en vänskap & att du sviker någon som verkligen litar på dig. Att vår vänskap inte var värd någonting, att allt är kört. Jag hatar att jag fortfarande tänker på det, tiden är förbi den är borta & vi kan inte göra något åt det..

Tänker tillbaks, du vet nog vem de handlar om.