November
Thursday 23 August 2012 photo 1/1
|
Vi börjar på nytt & släpper allt
Ätstörningar
Sen jag var 7år så har jag handskats med anorexi
(En ätstörning brukar slå ut vid 12-16års ålder)
Har alltid varit kinkig med maten och aldrig direkt käkat mycket
Folk säger att jag äter lika mycket som en bebis
Men låt mig äta som en bebis då
Om ni yttrar er om det så äter jag ingenting
Matvägrar direkt
Jag har alltid handskats med att få höra att det är massa fel på mig
Allt om min kropp
När jag var 12 började bulimin slå ut
Ingen förstår hur en person med ätstörningar tänker
Det är en sjukdom, ingenting man valt
Det är som cancer, men cancer är "accepterat" i samhället
Säg ALDRIG till en person med ätstörningar att det ser frisk, pigg, sund, normal viktig etc det tas inte på samma sätt som en frisk människa skulle ta det
Säg att de ser äckliga ut, sjuka, förstörda för det tas inte på samma sätt
Jag har tagit bantningspiller och lakseringsmedel
Levt på enbart vatten en längre tid
Störda saker som snurrar runt
Vi börjar från början
På dagis (5-6års ålder ) så åt jag helst inte
Ville äta undanskymt om jag skulle äta
Men sånt går de inte med på dagis för att det ska vara att man äter gemensamt
Ville dölja min kropp
Fick kommentarer om min kropp redan då
Såg väl ut som en "normal" viktig 5-6åring även om jag låg 2 snäpp under det normala i alla dessa tabeller som finns
Som 7 åring så hoppades jag på en nystart
Med att börja i skolan träffa andra människor
Men det blev inte så
Började jämföra mig med andra
Som inte var på ett sunt stadie
Började matvägra hemma
Åt inte så mycket
Kastade mat
Började sålla bort saker jag kunde äta men på något vänster inte accepterade längre
Mamma och pappa tog det som en fas
Sen magrade jag av
Var väldigt aktiv av mig så kroppen satt sig i konstant svält
Var samma veva fram och tillbaka sen så dog min bästa väns mamma
Hon var som en extra mamma för mig
Så slutade äta helt
Bara grät och drack vatten
Varade under en längre tid och visste inte hur jag skulle handskas med det
Tiden gick och jag fortsatte äta lite och var ofta bråk om hur mycket jag åt
Matvägrade mer och mer
Började äta 2 ggr om dagen
Åt bara grönsaker i skolan
Nästan igenom hela tiden i grundskolan så åt jag inte maten
Vid 12 års ålder så började jag må illa i skolan av att kolla på alla som åt
Så fick ofta springa och spy
Ingen förstod att jag spydde vilket var bra
Satt ofta och väntade på mina vänner utanför matsalen
Lärare frågade om jag ätit och ljög de rakt upp i ansikte
Mamma ville inte sätta mig på behandling för att jag inte pratade med folk jag inte kände
Så det hade varit redigt lönlöst
Tiden gick och var samma saker varje dag
Bråk om att jag inte åt och att jag tränade för mycket
När jag var ~13år så slutade jag äta hela i skolan
Började gå på piller
Fick höra mer och mer att jag åt för lite, var för smal etc
Sen kom de som sa att jag var för tjock, mullig etc
(Ingen ungdom förstår var en ätstörning är
De tror att man bara inte VILL äta
Men det är en ständig kamp)
Mamma såg att jag började se riktigt sjuk ut
Hon nämnde det aldrig men efteråt har hon nämnt det
Hon gjorde mackor som jag fick med till skolan
Åt kanske 1-2st i veckan och hon packade ner 1 VARJE dag
Gick upp lite sen kom lovet och var i stallet varje dag så allt jag åt tränades bort direkt
Sen så började jag på gymnasiet
Mötte en tjej som jag klickade ganska fort med
Thilda man behövde bara ge henne en blick så förstod hon vad som gällde
Hon tvingade nästan aldrig i en något
Hon kunde säga 2 tuggor
Sen var hon nöjd
Andra hade sagt
Ät upp allt på tallriken
Men inte hon
Hon fick vara med om det mesta med mig
Från panikattacker till turerna till toan
Andra året på gymnasiet så började vi på gym till och från med klassen
Jag åkte ofta dit och vi gjorde BMI test för att se vad som behövdes
Min lärare hade själv varit anorektiker så hon förstod varför jag fick panik och började gråta när jag skulle upp på vågen framför henne och han på gymmet som höll i allt
Jag fick inte se min vikt
Men fick se BMI:t sen
Kommer fortfarande ihåg hur mycket fett jag hade på kroppen
25%
Han som höll i allt sa att jag inte skulle kolla på bmi:t för att jag inte är så lång
ÄNDÅ FORTFARANDE SIFFROR SOM ÄR RIKTADE EMOT MIN KROPP
Jag gick ut ställde mig på löpbandet och maxade sprang och grät
Mådde illa
Ville bara få bort allt
åkte dit några gånger i veckan sen så efter ett tag så blev det varje dag
Han som höll i allt sa att jag inte fick komma dit så ofta eftersom att jag började missbruka det
Så blev avstängd efter ett tag
Började springa hemma och träna
Fungerade det med men fick mer motivation när det var folk runt om kring
Fått vara på ätstörningsenhet till och från men det hjälper inte
Det som hjälper är att få prata med folk som varit i samma sits
Iallafall med bulimin
Det är det som är mest tabu
Iallafall för samhället känns det som
Anorexi är så "vanligt"
Jag kämpar fortfarande med anorexi och bulimin
Men mest anorexi
Bulimin är bara 2-3 ggr i veckan
Mitt ideal är inte sunt men jag tycker det är vackert
Så nu på 3 månader så ska jag gå ner 5-10kg beror på när kroppen ser snygg ut och jag blir nöjd
Det är en del av min resa med mina ätstörningar
Finns så mycket mer att berätta men det tar stopp och allt låser sig
(En ätstörning brukar slå ut vid 12-16års ålder)
Har alltid varit kinkig med maten och aldrig direkt käkat mycket
Folk säger att jag äter lika mycket som en bebis
Men låt mig äta som en bebis då
Om ni yttrar er om det så äter jag ingenting
Matvägrar direkt
Jag har alltid handskats med att få höra att det är massa fel på mig
Allt om min kropp
När jag var 12 började bulimin slå ut
Ingen förstår hur en person med ätstörningar tänker
Det är en sjukdom, ingenting man valt
Det är som cancer, men cancer är "accepterat" i samhället
Säg ALDRIG till en person med ätstörningar att det ser frisk, pigg, sund, normal viktig etc det tas inte på samma sätt som en frisk människa skulle ta det
Säg att de ser äckliga ut, sjuka, förstörda för det tas inte på samma sätt
Jag har tagit bantningspiller och lakseringsmedel
Levt på enbart vatten en längre tid
Störda saker som snurrar runt
Vi börjar från början
På dagis (5-6års ålder ) så åt jag helst inte
Ville äta undanskymt om jag skulle äta
Men sånt går de inte med på dagis för att det ska vara att man äter gemensamt
Ville dölja min kropp
Fick kommentarer om min kropp redan då
Såg väl ut som en "normal" viktig 5-6åring även om jag låg 2 snäpp under det normala i alla dessa tabeller som finns
Som 7 åring så hoppades jag på en nystart
Med att börja i skolan träffa andra människor
Men det blev inte så
Började jämföra mig med andra
Som inte var på ett sunt stadie
Började matvägra hemma
Åt inte så mycket
Kastade mat
Började sålla bort saker jag kunde äta men på något vänster inte accepterade längre
Mamma och pappa tog det som en fas
Sen magrade jag av
Var väldigt aktiv av mig så kroppen satt sig i konstant svält
Var samma veva fram och tillbaka sen så dog min bästa väns mamma
Hon var som en extra mamma för mig
Så slutade äta helt
Bara grät och drack vatten
Varade under en längre tid och visste inte hur jag skulle handskas med det
Tiden gick och jag fortsatte äta lite och var ofta bråk om hur mycket jag åt
Matvägrade mer och mer
Började äta 2 ggr om dagen
Åt bara grönsaker i skolan
Nästan igenom hela tiden i grundskolan så åt jag inte maten
Vid 12 års ålder så började jag må illa i skolan av att kolla på alla som åt
Så fick ofta springa och spy
Ingen förstod att jag spydde vilket var bra
Satt ofta och väntade på mina vänner utanför matsalen
Lärare frågade om jag ätit och ljög de rakt upp i ansikte
Mamma ville inte sätta mig på behandling för att jag inte pratade med folk jag inte kände
Så det hade varit redigt lönlöst
Tiden gick och var samma saker varje dag
Bråk om att jag inte åt och att jag tränade för mycket
När jag var ~13år så slutade jag äta hela i skolan
Började gå på piller
Fick höra mer och mer att jag åt för lite, var för smal etc
Sen kom de som sa att jag var för tjock, mullig etc
(Ingen ungdom förstår var en ätstörning är
De tror att man bara inte VILL äta
Men det är en ständig kamp)
Mamma såg att jag började se riktigt sjuk ut
Hon nämnde det aldrig men efteråt har hon nämnt det
Hon gjorde mackor som jag fick med till skolan
Åt kanske 1-2st i veckan och hon packade ner 1 VARJE dag
Gick upp lite sen kom lovet och var i stallet varje dag så allt jag åt tränades bort direkt
Sen så började jag på gymnasiet
Mötte en tjej som jag klickade ganska fort med
Thilda man behövde bara ge henne en blick så förstod hon vad som gällde
Hon tvingade nästan aldrig i en något
Hon kunde säga 2 tuggor
Sen var hon nöjd
Andra hade sagt
Ät upp allt på tallriken
Men inte hon
Hon fick vara med om det mesta med mig
Från panikattacker till turerna till toan
Andra året på gymnasiet så började vi på gym till och från med klassen
Jag åkte ofta dit och vi gjorde BMI test för att se vad som behövdes
Min lärare hade själv varit anorektiker så hon förstod varför jag fick panik och började gråta när jag skulle upp på vågen framför henne och han på gymmet som höll i allt
Jag fick inte se min vikt
Men fick se BMI:t sen
Kommer fortfarande ihåg hur mycket fett jag hade på kroppen
25%
Han som höll i allt sa att jag inte skulle kolla på bmi:t för att jag inte är så lång
ÄNDÅ FORTFARANDE SIFFROR SOM ÄR RIKTADE EMOT MIN KROPP
Jag gick ut ställde mig på löpbandet och maxade sprang och grät
Mådde illa
Ville bara få bort allt
åkte dit några gånger i veckan sen så efter ett tag så blev det varje dag
Han som höll i allt sa att jag inte fick komma dit så ofta eftersom att jag började missbruka det
Så blev avstängd efter ett tag
Började springa hemma och träna
Fungerade det med men fick mer motivation när det var folk runt om kring
Fått vara på ätstörningsenhet till och från men det hjälper inte
Det som hjälper är att få prata med folk som varit i samma sits
Iallafall med bulimin
Det är det som är mest tabu
Iallafall för samhället känns det som
Anorexi är så "vanligt"
Jag kämpar fortfarande med anorexi och bulimin
Men mest anorexi
Bulimin är bara 2-3 ggr i veckan
Mitt ideal är inte sunt men jag tycker det är vackert
Så nu på 3 månader så ska jag gå ner 5-10kg beror på när kroppen ser snygg ut och jag blir nöjd
Det är en del av min resa med mina ätstörningar
Finns så mycket mer att berätta men det tar stopp och allt låser sig
Annons
Part of an album
Camera info
Camera Canon EOS 1000D
Focal length 55 mm
Aperture f/4.0
Shutter 1/25 s
ISO 1600
Comment the photo
nr1narutard
Tue 4 Sep 2012 20:25
Jag har haft anorexi och jag kämpar fortfarande med tankarna.. Intressant att läsa om dig!
Jossie
Tue 4 Sep 2012 20:28
Kämpa på
Jo jag är VÄLDIGT öppen om mina sjukdomar + gjorde ny dv för att slippa alla som följt så man kommer på nya spår
men skriver mer på min blogg
http://attraherad.wordpress.com/
Jo jag är VÄLDIGT öppen om mina sjukdomar + gjorde ny dv för att slippa alla som följt så man kommer på nya spår
men skriver mer på min blogg
http://attraherad.wordpress.com/
SHITONGE
Sun 2 Sep 2012 10:35
min mamma hade ätstörningar men slutade när hon blev gravid med mig... nackdelen med bulimi är att omgivningen inte märker av att man har det OM man inte själv väljer att berätta det! man kan dölja den sjukdomen jävligt bra och där i genom har min mamma kunskaper om jag nu skulle börja med ätstörningar, eftersom hon själv vet alla knepen för att dölja bulimi...
jag är själv fruktansvärt smal,jag väger 47 kg och är 16 år... jag är underviktig med 10 kg och jag är fruktansvärt kräsen med mat. jag har själv fått höra att jag ser ut som en pinne, att jag är för smal, att jag ska gå upp i vikt och att jag typ nästan inte duger som jag själv är! tex jag äter inte sås och när jag är hemma hos en kompis och dom ska äta middag med familjen, då kan det liksom bli så att dom blir jätte förvånade över att jag inte äter sås eftersom jag är så smal och då kopplar dom upp det med ätstörningar...
allt detta har ledigt till att jag själv har börjat tycka att jag är tjock,ful och äcklig så jag har ibland börjat lägga av med mat...
men ändå vet jag att jag är perfekt precis så som jag är och det är du också! du har skit snygg kropp och duger precis så som du är! du är jätte vacker! det är fruktansvärt att du ska behöva ha gått/ går i genom någonting sånt här... för det är du inte värd! det är ingen värd!
jag hoppas verkligen att du en dag blir fri från allt det här för du verkar innerst inne vara en fruktansvärt stark och en envis tjej som ständigt får kämpa för sin vardag! och kan min mamma bli fri från bulimi och ifrån sina ätstörningar ja då fan kan du det också!
jag önskar dig lycka till och våga tro på dig själv!
jag tror på dig för jag vet att det går att kämpa emot ätstörningar,
för annars hade jag inte existerat i den här världen.
jag är själv fruktansvärt smal,jag väger 47 kg och är 16 år... jag är underviktig med 10 kg och jag är fruktansvärt kräsen med mat. jag har själv fått höra att jag ser ut som en pinne, att jag är för smal, att jag ska gå upp i vikt och att jag typ nästan inte duger som jag själv är! tex jag äter inte sås och när jag är hemma hos en kompis och dom ska äta middag med familjen, då kan det liksom bli så att dom blir jätte förvånade över att jag inte äter sås eftersom jag är så smal och då kopplar dom upp det med ätstörningar...
allt detta har ledigt till att jag själv har börjat tycka att jag är tjock,ful och äcklig så jag har ibland börjat lägga av med mat...
men ändå vet jag att jag är perfekt precis så som jag är och det är du också! du har skit snygg kropp och duger precis så som du är! du är jätte vacker! det är fruktansvärt att du ska behöva ha gått/ går i genom någonting sånt här... för det är du inte värd! det är ingen värd!
jag hoppas verkligen att du en dag blir fri från allt det här för du verkar innerst inne vara en fruktansvärt stark och en envis tjej som ständigt får kämpa för sin vardag! och kan min mamma bli fri från bulimi och ifrån sina ätstörningar ja då fan kan du det också!
jag önskar dig lycka till och våga tro på dig själv!
jag tror på dig för jag vet att det går att kämpa emot ätstörningar,
för annars hade jag inte existerat i den här världen.
Jossie
Sun 2 Sep 2012 13:12
Kolla ATTRAHERAD.blogspot.se
Där skrev jag ganska nyligen om bulimin
Jag har anorexi i släkten och är väldigt öppen om mina sjukdomar
Men samhället kommer aldrig att acceptera en bulimiker för det är så "fel" det är fan lika fel som att äta mindre än ett barn på 2år
Skriv i PM istället
Har som sagt haft anorexi sen jag var 7 och bulimi sen 12
Har knepen och vet hur man ska gå tillväga med allt
Från att kunna leva med det utan att läggas in till att skada till max
Men skriv i pm ist så är det enklare att skriva
Där skrev jag ganska nyligen om bulimin
Jag har anorexi i släkten och är väldigt öppen om mina sjukdomar
Men samhället kommer aldrig att acceptera en bulimiker för det är så "fel" det är fan lika fel som att äta mindre än ett barn på 2år
Skriv i PM istället
Har som sagt haft anorexi sen jag var 7 och bulimi sen 12
Har knepen och vet hur man ska gå tillväga med allt
Från att kunna leva med det utan att läggas in till att skada till max
Men skriv i pm ist så är det enklare att skriva
Anonymous
Sat 25 Aug 2012 04:18
fin bild
Jossie
Sun 26 Aug 2012 13:12
Sp0okie HÖGST UPP
Lammkött för dig!?
Och ÄLSKAR hur Jaycutler står upp för sig själv, FAN PINSAMT
Lammkött för dig!?
Och ÄLSKAR hur Jaycutler står upp för sig själv, FAN PINSAMT
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hadeettnamn/508907216/
Visa toppen
Show footer