May
Thursday 26 December 2013 photo 1/1
|
- Ny bild till framsidan -
Nu skriver jag INTE allt det här för att ni ska tycka synd om mig eller så, utan för att jag måste få skriva av mig. Så välkommen till min familjs underbara jul... om man ens kan kalla det för jul?
Jag längtar tills att skolan börjar igen, jag sitter och räknar ner dagarna samtidigt som jag önskar att det skulle gå snabbare än vad det gör. Något som jag avskyr är all sorts form av ledighet, det är ett av det värsta som finns tycker jag. Ta julen till exempel: Det finns inget som heter "god jul" i min familj, allt slutar med tragedi. Och som vanligt är det på grund av alkoholen som är inblandad. Till exempel så stack jag ut igår kväll, någon gång efter kl.21.00 och jag återvände inte hem förrän idag... jag drog till min storebror och sov över där, men jag kunde inte somna förrän efter kl.03.00 för att jag kände mig som en börda. Jag gillar inte att lägga mina besvär på någon annan, det känns som om jag bara gör dem oroliga och förstör deras nöje/glädje även om det ändå kanske inte stämmer. Pappa ringde mig dock på kvällen för att fråga om vad som hade hänt (mina föräldrar är skilda) och för mig underlättade det lite att han ville lyssna på mig... trodde jag. Idag fick jag reda på att det inte stämde för att min farbror berättade för mig om vad pappa hade sagt till honom via telefonen under gårdagen... han hade sagt till min farbror att jag kunde ta upp detta med min "psykolog" istället för att prata ut det med honom (pappa). Just nu känner jag mig bara till besvär för familjen och ställer samma frågor till mig själv gång på gång: Varför föddes jag? Varför existerar jag? Varför har jag alltid känt mig som ett slags problembarn? Varför känner jag mig misslyckad? Vad är mitt syfte med livet? Varför kan jag inte vara lika smart som min bror och ha lika bra betyg som han hade när han gick i skolan?
Dem här frågorna ställer jag mig oftast dagligen, även när jag inte har bråkat med henne. Och det har jag gjort i nästan i 10 årstid. Jag har funderat över varför jag är mer fast för Asiens värld än för Sveriges kultur och jag tror jag har nu funnit en del av svaret: Jag vill komma bort från den vardagen som jag lever dagligen genom att försvinna in i en helt annan värld. Så gjorde jag också förut innan jag upptäckte Asien, då brann jag väldigt mycket för Harry Potter, vilket jag tror är utav samma anledning.
Varje gång när jag och mamma bråkar försöker hon hitta alla fel på mig, det räcker med att jag säger "gå härifrån" eller "jag vill inte prata med dig" så tänder det till. Man blir kallad för det ena efter det andra, men i slutändan förnekar hon allt och skyller på att jag ljuger rakt upp i hennes ansikte. I flera år har jag hört från henne att jag är ett psykfall och en egoist samtidigt som hon säger att det är jag som inte kan diskutera med andra... men då har jag en undran: Varför slutar det ALLTID med bråk så fort man inte har en och samma åsikt som henne? Då undrar jag verkligen om vem som INTE kan diskutera... varför ska man alltid behöva bråka om saker och ting? Take a chill pill!
Nej men tack mamma för att du kallade mig för "kärringjävel" igår, och tack för att du tycker att jag är omogen. Men som jag sade till dig: "Hellre en omogen 19-åring än en omogen 40-plussare" - även fast att det bästa är att båda är mogna. Men ändå, du fick mig för en gång skulle låta mig känna på hur det är att vara riktigt förbannad, att få känna hur ilskan bara kokade igenom hela kroppen. Känslan var hemsk och jag förstår varför jag INTE är van att vara så pass arg, så mycket onödig energi går till det och det ger ändå ingen glädje.
Detta är som sagt en helt vanlig ledighetsdag för mig, så glöm inte det! Och som sagt alkoholen är inblandad, mamma och hennes sambo började dricka så fort de gick på ledighet och har druckit nästan varenda dag sedan dess. Alkohol förstör mycket, inte bara för en själv utan också relationerna mellan familjemedlemmar. Även fast att det har hänt värre saker för oss när alkoholen har varit inblandad så hindrar det inte dem från att dricka. Och som min mamma alltid säger till mig: "Så länge du bor under MITT tak så är det JAG som bestämmer. Om det inte duger så kan du flytta till din kära pappa" - vilket hon vet att jag inte kan göra då han aldrig skulle välkomna mig med öppna armar så länge han är ihop med sin fru. Om hon inte skulle gå med på det så skulle pappa bara säga NEJ till mig om jag ens ställde den frågan då jag vet att hon vill ha så lite med mig att göra (hans fru).
Och som han sade till min farbror igår: "Hon är vuxen, hon kan gå därifrån när som helst och skaffa en egen lägenhet" - men då måste ju jag ha en slags ekonomi till det om jag ska fullborda det han sade, för hur ska jag annars ha råd att betala? Sedan är det inte bara att flytta då det är svårt att få tag i nå boende bara så där.... men iaf...
GOD FORTSÄTTNING PÅ ERAN JUL OCH JAG HOPPAS ATT DEN HAR VARIT ROLIG!!!
Annons
Comment the photo
Lutziii
Sun 29 Dec 2013 19:44
Jag tycker det låter som att du behövs ett ett ljus i mörkret :) och en stor semester... Jag för står hur det känns med föräldrar om man får kalla dem så ..När dem tänker på dem och bara dem och alkoholen hjälper till mycket så man "rymmer " i väg på ett eller annat sätt Livet är inte något som är lätt men med hjälp av alla vänner som stötar blir det lättare i alla fall eller hur ? Så man får väl glädjas åt det som finns :).. Det är helt ok att skriva av sig det är bättre att göra så än att hålla allt innomsig och "explodera" det är inte roligt :/.. Jag tycker vi ska hoppas på ett bätre år nästa år :)
Judal
Fri 27 Dec 2013 17:16
Fattar inte varför vissa absolut MÅSTE ha alkohol när de är lediga.. Funderat på att prata med soc? Det finns säkert möjlighet för dig att få en egen lägenhet, utan kostnad, så länge man sköter skola så. :/
TopGD
Fri 27 Dec 2013 02:31
Finns ALLTID om du behöver/vill prata<3
Det är så tråkigt att det måste vara på det här viset. Jag förstår att din mamma har kort stubin pga alla hennes skador, vem som helst skulle nog bli så där då man själv vet hur det är att ha ont på bara ETT ställe... men det är ändå ingen ursäkt, det finns en gräns på hur man kan bete sig. Visst det är acceptabelt att man blir "crazy" och säger vissa dumma saker (det gör dem flesta som är arga och inte menar det), men när det förekommer gång på gång utan någon förändring så är det verkligen inte okej. Om man ber om ursäkt för en situation som har hänt så ska man mena det och inte göra om samma "misstag" igen. Jag menar, tänk på ordspråket: "En gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket". Jag vet lite hur din mamma är och det är tråkigt att ni inte kan diskutera om saker och ting. Jag vet att det där stämmer då din bror instämmer med dig om hur hon fungerar, så då är det mer troligt att jag tror på er än på henne. Fast nu ser vi ju endast utifrån din syn, skulle vara intressant hur din mammas syn på det hela är även fast att både du och jag kan räkna ut svaret på det. Men det jag blir mest irriterad av är hur din pappa beter sig, hur fan kan han göra så emot dig?! Eller att ens säga det där han sade till din farbror om det där ens stämmer?! Jag tycker synd om din pappa då han kommer att inse alldeles för sent om hur han har betett sig om han ens gör det. I en situation som denna så borde han bry sig om dig och stå vid din sida, och då menar jag inte att han ska bråka tillsammans med dig mot din mamma, men att visa att han finns för dig. Men kärleken är väl blind som man säger... han kan inte se det han går miste om, men jag hoppas att du ändå kan ta emot honom om han skulle falla. Han är nog svagare inombords än vad han visar på sitt yttre... eller jag kanske har fel? Ta inte det här fel som jag har skrivit, men jag kan inte förstå hur de vuxna beter sig i din omgivning. Visst du är också "vuxen", men dem är över 25 år äldre än dig, så de borde bete sig mer vuxet! Som det låter nu så verkar det som om du är den enda vuxna här! ... just ja, det har du väl hört förut från andra, va? Precis! Det finns en anledning om varför jag inte är den enda som tänker det. Visst alla gör sina misstag för vi är alla människor, men bara för det ska man väl inte låta det gå över styr? En förälder har ju rätt att styra en del över en så länge man bor hemma, men det betyder inte att man kan styra och bestämma allt om en - det är inte konstigt att du känner dig osäker med vad du tycker och tänker. För om man inte får tycka och tänka som man vill i vanliga fall, hur ska man då kunna veta vad man vill i slutändan? Speciellt när det har pågått så pass länge.
Felicia, jag är glad att du kämpar på och låter inte det här trotsa livsglädje även fast att du ställer dessa frågor som är väldigt vanliga bland oss alla. Du vet att jag finns och tänker på dig, detsamma när det gäller dina andra kontakter och vänner. "I mörkret finner du ljuset, i ljuset finner du lycka", minns du den meningen? Den sade du till mig när jag hade min dystra tid så nu ger jag den meningen tillbaka till dig<3
Det är så tråkigt att det måste vara på det här viset. Jag förstår att din mamma har kort stubin pga alla hennes skador, vem som helst skulle nog bli så där då man själv vet hur det är att ha ont på bara ETT ställe... men det är ändå ingen ursäkt, det finns en gräns på hur man kan bete sig. Visst det är acceptabelt att man blir "crazy" och säger vissa dumma saker (det gör dem flesta som är arga och inte menar det), men när det förekommer gång på gång utan någon förändring så är det verkligen inte okej. Om man ber om ursäkt för en situation som har hänt så ska man mena det och inte göra om samma "misstag" igen. Jag menar, tänk på ordspråket: "En gång är ingen gång, två gånger är en gång för mycket". Jag vet lite hur din mamma är och det är tråkigt att ni inte kan diskutera om saker och ting. Jag vet att det där stämmer då din bror instämmer med dig om hur hon fungerar, så då är det mer troligt att jag tror på er än på henne. Fast nu ser vi ju endast utifrån din syn, skulle vara intressant hur din mammas syn på det hela är även fast att både du och jag kan räkna ut svaret på det. Men det jag blir mest irriterad av är hur din pappa beter sig, hur fan kan han göra så emot dig?! Eller att ens säga det där han sade till din farbror om det där ens stämmer?! Jag tycker synd om din pappa då han kommer att inse alldeles för sent om hur han har betett sig om han ens gör det. I en situation som denna så borde han bry sig om dig och stå vid din sida, och då menar jag inte att han ska bråka tillsammans med dig mot din mamma, men att visa att han finns för dig. Men kärleken är väl blind som man säger... han kan inte se det han går miste om, men jag hoppas att du ändå kan ta emot honom om han skulle falla. Han är nog svagare inombords än vad han visar på sitt yttre... eller jag kanske har fel? Ta inte det här fel som jag har skrivit, men jag kan inte förstå hur de vuxna beter sig i din omgivning. Visst du är också "vuxen", men dem är över 25 år äldre än dig, så de borde bete sig mer vuxet! Som det låter nu så verkar det som om du är den enda vuxna här! ... just ja, det har du väl hört förut från andra, va? Precis! Det finns en anledning om varför jag inte är den enda som tänker det. Visst alla gör sina misstag för vi är alla människor, men bara för det ska man väl inte låta det gå över styr? En förälder har ju rätt att styra en del över en så länge man bor hemma, men det betyder inte att man kan styra och bestämma allt om en - det är inte konstigt att du känner dig osäker med vad du tycker och tänker. För om man inte får tycka och tänka som man vill i vanliga fall, hur ska man då kunna veta vad man vill i slutändan? Speciellt när det har pågått så pass länge.
Felicia, jag är glad att du kämpar på och låter inte det här trotsa livsglädje även fast att du ställer dessa frågor som är väldigt vanliga bland oss alla. Du vet att jag finns och tänker på dig, detsamma när det gäller dina andra kontakter och vänner. "I mörkret finner du ljuset, i ljuset finner du lycka", minns du den meningen? Den sade du till mig när jag hade min dystra tid så nu ger jag den meningen tillbaka till dig<3
LizChan
Fri 27 Dec 2013 01:49
men usch....din mamma är ju fan hemsk...och din pappas fru med..
jag är glad att du fortfarande vågar kämpa<3
jag är glad att du fortfarande vågar kämpa<3
bambooDock
Fri 27 Dec 2013 01:41
tack så mycket för att du ändå kämpar ★
mycket starkt gjort och ... hoppas det blir något bättre. ♥
mycket starkt gjort och ... hoppas det blir något bättre. ♥
Anonymous
Fri 27 Dec 2013 01:21
Vet hur det känns! Min mamma är alkoholist, men jag har tur som har en pappa som inte dricker, så jag kan bo hos honom. Visst bråkar han och jag en hel del ibland, typ om städning och sådär, och det är egentligen ingenting att bråka över. Men jag vet att han vill se mig lyckas i skolan, och då har jag knappt någon tid över för hushållsarbete osv, så det är lite dubbelmoral över honom. Jag har sagt upp kontakten med mamma, så jag pratar aldrig med henne mer än nödvändigt (dvs om vi ses hemma hos mina systrar eller så), men då är det jättespänt mellan oss.
Finns i vilket fall som helst om du vill prata lite. :)
Finns i vilket fall som helst om du vill prata lite. :)
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/haitaka/517003312/
Visa toppen
Show footer