January
Monday 2 February 2009 photo 1/1
|
KOM TA MIN HAND OCH TA MIG VIDARE
Jag levde i en glasburk. Instängd för att betrakta människors steg utan att kunna ta några själv. Som endast betraktare var mitt liv ingenting och varje dag kvävdes jag av syrebrist i min glasburk.
En dag, så vaknade jag av att någon slog på glaset tills det sprack och tillslut föll sönder. Jag testade mina fötter, äntligen fick jag lämna spår igen. Mina fötter dansade till ekot av den favorit låt jag hade när jag var barn.
Barnet i mig växte, ett äkta skratt av frihet bubblade i mig. Skrattet träffade dig i ansiktet, och du svalde det. Jag tog emot din blick, som du kastade tillbaka. Min tacksamhet dunkade i hjärtat, jag var fri. Tonerna från ekot fyllde mig med mod och jag släppte ut rösten.
Den viskade ett tack, fylld med allt glitter jag ägde. Ordet reste genom atmosfären och nådde din själ. Aldrig har jag nuddat något eller någon på det sättet, livet växte i mig.
"Vem är du, varför är du, Tetra?" sa du rakt till mig.
Du kom närmare, fångade min hand. Dina ord ekade högre än min gamla favoritlåt och jag ökade i storlek, fyllde din hand.
Du höll i mig som om du aldrig ville släppa taget, aldrig ville tappa bort mig.
Men det gjorde du.
Jag föll, och du tynade bort. Väggar av glas växte, paniken växte. Slutligen satt jag där i min välbekanta glasburk igen, förblindad av tårar och skrik.
Du var borta.
Varför försvann du? Lika fort som du kom försvann du, varför försvann du?
Ekot hade slutat studsa, jag hade slutat andas. Syret försvann precis som du, och jag kvävdes ihjäl. Jag hade dött igen. Friheten hade bleknat, den ljumma känslan av frihet hade bleknat.
Minnet av dig, din hand, din röst kommer aldrig att blekna, och nu väntar jag livet ut. En dag kanske du kommer tillbaka, och räddar mig igen.
Jag ligger död nu, instängd och stoppad. Stoppad från att resa vidare, resa vidare i livet.
Vem var du, varför var du, Enver?
Kom ta min hand och ta mig vidare.
Jag levde i en glasburk. Instängd för att betrakta människors steg utan att kunna ta några själv. Som endast betraktare var mitt liv ingenting och varje dag kvävdes jag av syrebrist i min glasburk.
Visa toppen
Show footer