February
Thursday 2 September 2010 photo 22/36
|
Thursday 2 September 2010 photo 22/36
|
|
Del 21
..Tom stå i kalsonger och inget annat på sej. Jag gick snabbt iväg och garvade.
-Vad garvar du åt? frågade Alva.
-Jag skulle gå in i köket för att hämta ett glas vatten, och jag såg Tom stå där i bara kalsonger. viskade jag skrattandes.
-Haha, allvar? frågade hon och började också att skratta.
-Ja, gå och kolla själv om du inte tror mej. svarade jag och kunde inte sluta att skratta.
När Georg och Bill gick förbi oss tittade dem frågande på oss och frågade vad vi garvade åt.
-Gå ut i köket så förstår ni. svarade jag och garvade ännu mer så att jag fick ont i magen. Ajj, min mage gör ont, haha!
-Haha, asså , jag kan inte.. Haha! garvade Alva. Det går inte att sluta att.. Haha! ..Garva!
När vi slutat att garva, bestämde vi oss för att gå ut och gå en sväng.
Utomhus
När vi vart utomhus hittade vi en tom lekplats, där satte vi oss på varsin gunga och snackade lite, gungade gjorde vi ju inte.
-Tänk att jag ska bli mamma.. sa jag.
-Jag vet. svarade Alva. Jag kan inte fatta det.
-Hej, Maria! sa en röst på svenska. Känner du igen mej?
-Vemfan är du? frågade jag lite kaxigt och vände mej om.
-Din pappa. svarade han. Känner du inte igen mej?
-Du är förhelvete inte min pappa! svarade jag och reste mej upp. Kom, Alva, vi går.
-Jag vet att du känner igen mej, men du vill bara inte erkänna det! sa han.
-Jag vet inte vem du är och jag har aldrig sett dej förut! sa jag. Men jag vet att du inte är min pappa! Tror du inte att jag vet hur min egen pappa ser ut?!
Jag kände igen honom, det vart min pappa och det är han som jag såg utanför fönstret för två månader sen. Det är han som ringde mej.
När jag och Alva kommit tillbaka hem till huset, låste vi dörren och försäkrade oss om att den vart låst.
Alva
Han där mannen vart läskig, Maria visste ju inte vem han vart verkade som.
-Maria, vet du vem det vart? frågade jag henne.
-Ja, min pappa. svarade hon. Men du vet ju vad som har hänt, så jag kan inte säga att jag vet vem det är.
-Okej. svarade jag henne. Men säkert att du inte vill ha någon som helst kontakt med honom?
-Ja, helt säker. svarade hon och gick iväg.
Nästa dag
När tidningen kom nästa dag vart jag och Alva på framsidan, med min pappa! Jag fick ett utbrott och tog tidningen direkt. Jag visade den för Alva och hon blev paff. Tack vare det där äcklot så hittade pressen oss.
"Det verkar som att Maria Rooth, Georg Listing's tjej, är kaxig och otrevlig" stod det i tidningen.
"Eftersom att en som jobbar med vår tidning är svensk, kunde hon förstå vad som sades. Och från Maria's mun vart det kaxiga ord. Hon ska ha sagt "vemfan är du?" och "du är förhelvete inte min pappa!" på ett kaxigt vis. Detta gillas inte! Skärp dej, Maria!" stod det också.
Det fanns bilder också. Både när vi vart påväg mot gungorna och när pappa hade börjat att snacka med mej. Jag blev skitsur och slängde iväg tidningen nerför trappan och då kom Georg utifrån köket.
-Vad gör du? frågade han och jag gick surt iväg till vårt rum.
Georg kom in på vårt rum och då hade jag låst in mej själv på toaletten.
-Maria, öppna! sa han utanför toaletten. Prata med mej. Vad är det som har hänt egentligen?
Jag öppnade dörren och där stod han. Jag slängde mej i hans armar och började att storgråta. Han klappade mej på huvudet och sa att det skulle ordna sej. Han hade läst tidningen.
Sen ringde det på mobilen. Det vart han. Jag slängde mobilen det hårdaste jag kunde mot väggen. Alla kunde lika bra få veta att min pappa ser ut så och att jag är kaxig när man snackar om honom.
Fyra månader senare
Denna veckan vart det dags, närsomhelst. Barnen skulle snart komma. När som helst denna veckan. Det vart bara att vä.. Ohnej, jag tror att vattnet gick där. Jag tittade ner mot golvet. Jo, så vart det. Vattnet hade gått! Det vart bara vi tjejer hemma, killarna vart i Sverige på konsert. Fan. Fan, att Georg missar det. Aja, vi får väl spela in det, haha.
-ALVA! JULIA! TESS! skrek jag. VATTNET HAR GÅTT!
-Va?! utbrast Julia. Skojar du?!
-Nej!! skrek jag. Ajj! Min mage!! Jag måste in på sjukhus!
-Jag ringer en ambulans! sa Tessan och tog upp sin mobil. Hej, kan ni komma till Bauerstraße 9? Maria behöver föda. Ja, bra. Hejdå. Ambulansen är på väg. sa hon när hon lagt på luren.
Efter bara fem minuter vart ambulansen där och vi vart på väg in mot sjukhuset.
På sjukhuset
Jag lades in direkt och jag vart redo att föda. Fan. Jag bara skrek på Georg och grät. Fan. Jag ville inte, inte än, inte nu. Jag kände att jag inte vart redo för det, inte än. Men jag vart tvungnen. Fan. Jag orkade inte. Det skulle säkert ta timmar. Fan.
När jag efter några timmar senare vaknat upp, vart allt helt okej. Alva, Julia och Tess satt brevid mej i rummet.
-Titta! Hon vaknar! hörde jag Alva säga. Du har sovit rätt länge, du.
-Vart är jag? frågade jag när jag hade fått upp ögonen.
-På sjukhuset. svarade Julia. Du har fött, kommer du ihåg det?
-Ja, just det. svarade jag. Vart är mina barn?
-Sjuksköterskan tar hand om dem. sa Tess. Jag ska gå och säga till att du har vaknat.
När Tess kom tillbaka hade hon två sjuksköterskor med sej, dem bar på mina barn.
-Här är din dotter. sa den ena. Och det där är din son.
-Tack. svarade jag och tog emot min dotter. Naw, titta så söta dem är!
-Vad ska dem heta? frågade Julia.
-Jag vet inte. svarade jag. Men jag vill att flickan ska heta Emma och att pojken ska heta Erik.
-Bra namn, du får bara se vad Georg säger. sa Tess.
-I hope he's fine with it. sa jag och flinade.
Vi skrattade alla i några minuter.
Dagen efter
Dagen efter vart det dags för mej och tvillingarna att åka hem. Jag vart så glad att få komma hem, ÄNTLIGEN hemma! Två timmar senare kom killarna hem och alla tyckte att tvillingarna vart så söta. Georg vart så stolt att han skröt över att han vart en pappa och det vart ingen av dem andra.. Då började Tom skryta lite han också..
-Jag ska gifta mej och det ska inte du!! skröt Tom. Det ska inte du!! Lalalala!! Lalalala!!
-Äsch, skit i det! svarade Georg och flinade. Det är roligare att ta hand om små barn!
-Ja, men du är väl medveten om att dem kommer att skrika jättemycket hela tiden? sa jag och flinade. Även på natten!
-Jo, jag vet. svarade han. Men det får gå.
Vi skrattade alla lite och sen blev vi tysta när tvillingarna skrek.
-Sätt dej ner och vila du. sa Georg när jag skulle plocka upp en av dem. Jag och Tom kan sköta det här.
-Jag? utbrast Tom förvånat. Aaa, okejdå.
Visa toppen
Show footer