February
Thursday 2 September 2010 photo 36/36
|
Thursday 2 September 2010 photo 36/36
|
|
Del 35
Asso, hur i helvete..? Hur i helvete kunde kungen av Sverige ha kidnappat mina små barn?
Ja tog ett djupt andetag och sen svarade ja honom.
-Varför gjorde du det? frågade ja. Behövde du verkligen göra så här?
-Ja. svarade han. Men det är för att några tyskar ska mörda dem nästan gång du åker tillbaka till Sverige.
-Ja vet att dem ska göra det, ja. svarade ja. Men vi hade faktiskt en bra plan på hur vi ska göra åt den saken i så fall.
-Jaha, hur har ni tänkt er att göra då? frågade han.
-Det kan ja tyvärr inte ta på telefon. svarade ja lugnt. Man vet aldrig om någon avlyssnar.
-I och försej. svarade han lika lugnt. Men ja ska åka till Tyskland imorgon.. Om du vill så kan ja ta med barnen och lämna över dem till er?
-Ja, tack. svarade ja lättat. Det kan du gärna få göra.
-Och ta det lugnt, Maria. sa han. Ni ska få skadesersättning för att ja tog tvillingarna på eget bevåg, men ja gjorde det för at skydda dem.
-Det är lugnt. svarade ja lugnt. Men får vi tillbaka tvillingarna imorgon eller hur blir det?
-Ja ringer er när vi är påväg hem till er. svarade han och la på.
Wow, tvillingarna ska komma tillbaka antingen imorgon eller om bara några dagar!! Guud, va ja är överlycklig nu!!
-Va ler du åt? frågade Georg när han kom ner och såg mej sitta och le.
-Tvillingarna kommer hem om några dagar!! utbrast ja av glädje och sprang fram till honom och gav honom en kram.
-Menar du det..? frågade han glatt, men osäkert.
-Ja! svarade ja glatt. Sverige's kung hade kidnappat dem, men det va för att de tyskar som vill döda dem, inte ska få tag i dem. Ja pratade nyss med honom i telefonen.
Det syntes på Georg att han blev överlycklig, för han skrek upp till dem andra att dem skulle komma ner.
-TVILLINGARNA KOMMER HEM OM NÅGRA DAGAR!! skrek han.
Man hörde genast att dörrar öppnades och stampande fötter, lät som en hel skolklass faktiskt. När dem kom ner, gav dem alla oss varsin kram. Fan, ja hatar att kramas. Fast det är rätt mysigt med Georg.. Men i och försej så älskar ja ju honom.
Alla var överlyckliga över att tvillingarna skulle komma hem och det va ju ja med såklart. Men endå så va det något som va fel, inte på tvillingarna. Inte på Georg, Tom, Julia, Bill, Alva, Gustav, eller Tess. Utan på mej, och ja visste inte va det va. Ja va tvungnen att sätta mej ner eftersom att ja började att bli snurrig. Ja la huvudet på bordet och armarna runt om.
-Maria, va är det? hörde ja Julia säga.
Ja orkade inte svara, mådde för dåligt. Hade ont i huvudet, mådde illa, och kände mej svimfärdig. Ja kände att någon tog mej runt magen för att krama mej. Ja förstod direkt att det va Georg, för bara han kramas så där på det sättet. Ja tog ner ena handen för att hålla i hans hand, han brukade då förstå att ja inte mådde bra.
-Vill du gå upp på rummet? viskade han och ja nickade till svar. Kom, ja följer med dej.
Ja satt mej sakta upp och Georg sträckte ut sin hand mot mej. Ja tog den och reste mej upp, ja trillade nästan i golvet - med huvudet före. Georg hann ta emot mej och drog sakta upp mej till hans famn, sen gick vi sakta upp till rummet. När vi kom in i vårt rum, la ja mej direkt i sängen.
-Va är det, gulleplutten? frågade han mej mjukt när han hade stängt dörren och satt sej på sängkanten.
-Ja mår inte bra. svarade ja och gnuggade ögonen.
-Nej, det märker vi. svarade han. Men varför mår du inte bra då?
-Ont i huvudet, mår illa och känner mej svimfärdig. svarade ja och satte mej upp för att krama honom.
Så satt vi i en stund.
-Det börjar bli rätt jobbigt att sitta så här. sa ja till slut.
-Det förstår ja. svarade Georg och log. Kanske du borde vila dej lite nu?
-Mjo.. svarade ja. Men bara om du är här och håller om mej.
-Vet du vad? svarade han och log. Ja är här tills du somnat och sen måste ja nog gå, för att ja ska ju åka och jobba.
-Okejdå. svarade ja och log.
Julia
Va har hänt med Maria? Man kan ju undra..?
-Vet ni va som hänt Maria? frågade ja.
-Nej. svarade dem.
-Men Georg kanske kan berätta sen när han kommer ner eller något. svarade Tom.
-Hoppas allt är okej med henne.. svarade ja och lutade mej mot Tom's axel.
-Det hoppas vi alla.. svarade Bill och Alva satte sej i hans knä.
Det gick typ tjugo minuter och alla va tysta, nerdränkta i sina tankar.
-Gustav..? sa Bill till slut. Hämta Georg, det är snart dags att åka.
Gustav gick och kom tillbaka efter några minuter med Georg. Han såg ut som om han vore nyvaken.
-Va du ser pigg ut då. skojade Tom.
-Mm.. svarade han och lutade sej mot väggen.
-Hur är det med Maria? frågade ja. Varför mår hon dåligt?
-Hon har ont i huvudet, mår illa och känner sej svimfärdig. svarade han.
-Oj.. svarade ja försiktigt och kramade om Tom.
-Hon mådde inte så bra igår heller.. sa Alva.
-Inte iförrigår heller.. svarade Tess.
-Hon kanske borde gå till doktorn? frågade Gustav.
Georg svarade inte, han va väl fast i sina tankar antagligen. Och efter några minuter va det dags för killarna att åka till studion. Ja ville egentligen inte släppa Tom, men va tvungnen. Han lovade att vi skulle mysa mer sen när han kom hem ikväll.
När dem åkt, gick ja upp för att se hur Maria mådde, hon va i alla fall vaken.
-Var är Georg? frågade hon.
-Han har åkt till studion. svarade ja. Men han kommer hem ikväll igen, så han är bara borta i några timmar.
-Juste, de va jobb ikväll. svarade hon.
-Hörde va som va fel på dej. svarade ja. Varför du inte mår så bra, alltså. Kanske om du skulle åka till doktorn?
-Nää, skit i det. svarade hon.
-Hur länge har du mått dåligt? frågade ja och kände att ja måste få veta.
-I två veckor kanske.. svarade hon. Men har inte mått så dåligt som nu.
-Okej, men du måste åka till doktorn då ju. svarade ja oroligt. Du kan ju inte gå och må dåligt.
-Men skit i det. svarade hon. Ja har redan varit där.
-När då? frågade ja förvånat.
-Några dagar sen. svarade hon. Han sa att ja skulle ta det väldigt lugnt, inget stimm och stojy. Ja skulle vila mycket också och inte vara uppe och gå för mycket.
-Du har knappt vilat ju och varit uppe och gått mycket? svarade ja.
-Ja vet. svarade hon. Men kan inte ta det lugnt, du vet ju hur ja är, Julia.
-Jo, ja vet. svarade ja försiktigt. Men du ska nog endå följa läkarens råd och vila dej.
Visa toppen
Show footer