November
Monday 15 December 2008 photo 1/1
|
Det tog säkert 100 år och 100 försök att försöka få ihop denna text, dessutom låter allt bara klyschigt den andra gången man läser. Dessutom vill jag inte få dig utpekad. Hursomhelst är jag besviken, arg, sur och ledsen. På dig. Jag som trodde du var DU. Fattar du inte vad du betyder för mig? Nu känns det bara som att jag vill skrika och eller springa iväg och aldrig komma tillbaka. Men jag ska acceptera situationen och gå vidare och ignorera det. Jag tycker du ska ta och göra det med, men ignorera det inte. Be om förlåtelse är det minsta du kan göra, annars vet jag inte om jag känner dig längre. Annars kan du lika bra ta mina minnen med dig och dra, precis som alla andra.
Annons
Visa toppen
Show footer