February 2010
Tucka ville ha lite sällskap till Mariestad för att hämta upp ett fynd som Nilla hade gjort. Jag tackar inte nej till en roadtripp så jag hänge på. Medan jag väntade passade jag på att dokumen
Det bästa sättet att få Hanka på gott humör är att bjuda på något att äta eller dricka. Nu var jag ju redan på strålande humör men för säkerhets skull bjöd Tucka på kaffe.
Kalla mig gärna gammalmodig men jag väljer att inte helt förlita mig på teknikens under och tog för säkerhets skull med mig en kartbok trots Tuckas protester.
Som gammal Vadstenabo kunde man klara dagar se bort till Västergötland men förvånansvärt få gånger har jag faktiskt varit där så jag var nyfiken på vad som väntade bortanför det stora blå
Framme i Mariestad. Vet ni varför norrmännen har runda hus? För att inte hundarna ska pissa i hörnen. Well, det hindrar inte Tucka.
Sen lurade GPS:en ut oss på små grusvägar i obygden (eller ska sanningen fram fanns det enstaka lador här och var) för att sedan lägga av. Uppenbarligen var min försiktiga skepticism inte
Min kartbok varken lurades eller la av och till slut hittade vi ut till den trygga astfalten och vägskyltarna igen.
De första två timmarna med schlager och dansband gick väl an men de resterande två timmarna började Kicki Danielssons röst sakta men säkert skrapa hål på mina trumhinnor..
Lite sent uppläggande av lite sent kalas. Men, som det heter, bättre sent än aldrig. Liva fick alltså sitt kalas till sist. Ett prinsess-bus-kalas.
Jag stoppade sen undan kameran eftersom det hela tiden smällde i allt när man kröp omkring där. Men det var en mycket lyckad dag och det lär bli fler turer till busfabriken..
Insåg att det var bäst att skotta balkongen lite så att rökarna hade nånstans att ta vägen på p-festen.