Sunday 9 November 2014 photo 1/1
|
Vad om själssvaghet inte längre skulle råda. Om natten och skymningen skulle lägga sina välmenande armar om mina axlar, om de skulle samråda med månen och landsvägen där hemma (åh, hur mycket jag vill vandra den nu). Om kärleken skulle sluta vara flyktig och villrådig eller om förtröstan jag hyser för åarna och broarna skulle visa sig vara en hägring.
Men inte behöver jag oroa mig för sånt, inte, nej nej, jag blir här och hör på musik där den ögonfagre sjunger slow is the bite of the words that you write when it’s finally dawn.
Och så känner jag kom kom vinter för hösten var inte höst länge men jag är väl förberedd. Vänner, vänner, hjärta och smärta. So long.
Men inte behöver jag oroa mig för sånt, inte, nej nej, jag blir här och hör på musik där den ögonfagre sjunger slow is the bite of the words that you write when it’s finally dawn.
Och så känner jag kom kom vinter för hösten var inte höst länge men jag är väl förberedd. Vänner, vänner, hjärta och smärta. So long.
Annons