Igår gick jag en långprommis till Ericsson, skulle möta han som jag ska gå för på semestern. Vi gick igenom schemat, kändes jättejobbigt! Fattar inte hur jag ska hinna! Efter det gick jag hemåt och väntade på att mormor skulle komma, skulle sova över hos de i hultsjön.

Imorse blev jag avsläppt av mormor hos mig 6.30. Gick och lade mig en stund, sedan åkte jag, farmor och farfar till Åsbro och tittade på min lilla kattunge som jag har tingat. Han var så söt så (bilder finns). Vi stannade och åt mat på Brändåsen påväg hem, har aldrig ätit där i restaurangen förut, var ganska okej mat. Sedan har jag inte gjort så mycket, sitter och väntar på Jonas, vi ska äta lite mat, sen ska han sova här.

Imorgon blir det kalas för hela slanten, Klara fyller 9 nästa vecka :) Sedan får man ju inte missa det stora bröllopet heller, som alla pratar om ;) haha

Ska sova lördagsnatten till söndag i stugan i Kåvi. Ska bli mysigt, har inte varit där på ett bra tag. Ska bli skönt att få äta mammas goda mat också :) inget slår det.

På måndag börjar jag jobba, jippie! (not)

Vad gör man när man tror man har allt men ändå är det bara en myt? Att allt som ser bra ut på utsidan är inte densamma som på insidan? Jag vill må bra, jag gör det ibland, men det känns som där fattas något. Kanske är det ensamheten som knackar på? Eller är det bara ren inbillning att tro att det kan bli bättre än detta? I hela mitt liv har jag känt att jag har något fel, inte är som alla andra och platsar inte in i våran normaliserade värld. Har alttid hållt allt inom mig själv. Äh, jag vet inte jag kanske inbillar mig. Kanske man är paranoid?