In kom en gammal knarkare på Klara polisstation
hans skor va våta och hans ögon kalla
o när han skulle tala fick han inte fram ett ord
så han kunde varken sjunga eller tjalla
Vi la honom i en ensamcell, hans säng var våt av blod
så småningom gick han ut och in som barn i huset
en vacker dag dök han plötsligt upp med ett brev
och på brevet stod det
"jag offrade mina skor för det gröna ljuset"
Och alla började skratta åt vad som där stod
och alla telefoner började ringa
Och våran kommesarie skrek i vredesmod
"Vi vill ha glada budskap eller inga!!"
Men då säger assistenten, som var
en schyst assistent, faktiskt
Men jag öppnade brevet och jag läste som så...

"Hej bröder lyssna nu på min historia!
En gång var jag en vacker prins och lycklig som få
Min faders stolthet och min moders gloria
En vacker dag emellertid tog jag min första sil
Då öppnades mina ögon och jag skåda
Bland alla stackars jävlarna som åker i fil
bor, dör och äter i en låda
Så jag gav bort min arvodel till första bästa svin.
Som sprang iväg och köpte sig en fylla
Och bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin
Som jag hade i små kapslar på en hylla
Min fader drog av vrede och min mor dog av gråt
och jag blev hatad utav mina bröder
Jag gav väl fan i detta och jag gnolade en låt
Där jag bodde i en svinkvart i söder
Det som jag bytte bort det var min vackra röst
Mot adamsäpplet, och för fagra Eva
Dom bad mig att vila mellan två kvinnobröst
Jag var trött, jag ville inte leva"

Här slutade brevet, och inte ett öga torrt
Och kommesarien röt
"Nå för satan!! Släpp ut den fan ur cellen och se till att han kommer bort!"
Så där låg snart vår knarkare på gatan
Då löd en röst ifrån himlen så klar och så ren
"låt alla era skenkänslor fara! För denna vackra prins,han gav bort ett vackert sken, så därför ska han everligen vara"

Han trodde ju Gud fader, här i vår stad
Ej skulle vara välkommen, trodde du ja!
men 50 gamla knarkare stod i en rad
och stampade och skrek
Hallelulja
Och fyra ljuva änglar tog hjärtat ur hans kropp
och lade i en plastpåse med hans spruta
och sedan gick dom sakta mot himlen upp

nu är klockan mycket, dags att sluta

känner igen denna text jättemycket kan det va plura?