Sen åkte vi tillbaka till skolan där en trerättersmiddag serverades. Först var vi i klassrummet en sväng och då fick vi massa presenter också! De slog på stort! Fick en ljustake i glas, en skål, halsband/örhängen och en del annat! Efter ett tag räckte Daniel upp handen och sa: "vad gör man om man har tappat bort sina betyg?" Han är oerhört slarvid nrä det gäller typ sina nycklar och jag vet nog mer hur de ser ut än han själv! =) han är urmysig och et klippa i klassen, men slarvig är han! Då började alla gapskratta! Då släppte lixom spänningarna och då kom förståss tårarna också! Jag torkade och torkade! Och alla skrattade ! det var skönt att på något sätt visa att man itne alls är så lugn och sansad hela tiden och att de får se en annan sida av oss också!

Sen blev det mat och lärarspex! Kul, kul! Efter det så kom bussen som skulle skjutsa eleverna till parken istan... så kom tårarna hos eleverna kan jag meddela! Jisses så några grät och man försökte trösta... Sen var vi i parken ett par timmar, men kan inte säga att det var sååå roligt börjar nog bli för gammal för dunkadunka-musik!=) nejdå, jag älskar att dansa, men var inte på humör för det...

Sen blev det jobbigt när jag och Linda skulle gå hem, vi gick kanske straxt efter 02.00... alla kramar och lite tårar i ögonvrån... När alla tjejer satt där vid borden och vinkade av var jag tvungen att kramas med alla, att se alla sitta där och veta att man aldrig kommer se de sammlade igen var jobigt! Otroligt jobbigt! De har betytt så mycket på så kort tid! Från att träffa vissa av dem flera gånger dagligen till ingenting kommer vara lite tomt i början! Men vad gör man?? Man stöter och blöter deras problem och svårigheter och försöker att hjälpa dem på alla möjliga sätt...

Oj vad långt detta blev! Hehe!

Annons

Bilden saknar taggar

december 2009