Sunday 14 March 2010 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
7år.
14-03-2003.
jag kan inte glömma fast du är längesen borta.
vill bara få hålla om dig, och känna att du är här på riktigt.
det gör för ont att leva ibland.
att leva i en skugga.
i din skugga.
du var ju mitt allt.
ibland ler jag för mig själv, och tittar upp mot himlen.
var du än är,
så är jag hundra procent säker på att du är lycklig.
och det är viktigare än allt annat.
men jag överlever.
det gör jag faktiskt.
men jag kommer aldrig glömma dig.
aldrig.
trots att även himlens vackraste ängel är tvungen att resa tillbaka nån gång.
men varje ord jag säger, önskar jag att du skulle kunna höra.
så att du kunde höra, att du fortfarande betyder allt för mig.
när luften känns tungre att andas, då verkligenheten ändras.
byter skepnad.
när allt det konstiga.
hemska.
tränger sig på.
och det känns som om syret tar slut.
men det är inte så.
det vet jag.
det har ni talat om för mig så många gånger.
men när allt svartnar,
är sanningen lätt att glömma.
jag vandrar omkring bland dina minnen.
jag lyssnar på dina melodier.
jag hör dig nästan.
jag har ingen att ringa längre.
ingen att stryka i håret och säga hur "mår du lilla pappa".
du har lämnat oss.
för länge sen.
men tiden har gått fort.
för fort.
att min saknad är tung.
och sorgen svart.
det är något jag får leva med.
men döden är min största fiende.
den är bara så hård och kall.
men döden gör sig ständigt påmind.
den hånar mig och skrämmer mig,
trots att just den tagit dig ifrån mig så är den skrämmande.
men jag lovar dig pappa.
så länge jag lever skall jag bära mitt huvud högt.
minnas dig.
och vara stolt,
men jag vet att du finns här.
fast jag aldrig ser dig.
jag kan ändå känna dig.
du finns här.
hos mig.
jämt.
vissa nätter drömmer jag om dig.
då känns det som att du finns där.
på riktigt.
fast jag vet att du inte längre är här.
jag vet att du är någon annan stans.
ibland händer det att jag nyper mig i armen,
i hopp om att allt är en mardröm.
men jag vaknar aldrig, och för varje timme tynar ännu bit av hoppet bort om att jag har drömt.
jag önskar vi kunde gjort någort.
men det fanns ingenting kvar att göra,
än att låta dig försvinna.
och när jag ligger vaken om nätterna.
ensam.
brukar jag prata högt för mig själv.
jag pratar med dig.
jag saknar dig.
och om tårar fick änglar att ramla ner,
skulle du vara här för länge sen.
♥
vill bara få hålla om dig, och känna att du är här på riktigt.
det gör för ont att leva ibland.
att leva i en skugga.
i din skugga.
du var ju mitt allt.
ibland ler jag för mig själv, och tittar upp mot himlen.
var du än är,
så är jag hundra procent säker på att du är lycklig.
och det är viktigare än allt annat.
men jag överlever.
det gör jag faktiskt.
men jag kommer aldrig glömma dig.
aldrig.
trots att även himlens vackraste ängel är tvungen att resa tillbaka nån gång.
men varje ord jag säger, önskar jag att du skulle kunna höra.
så att du kunde höra, att du fortfarande betyder allt för mig.
när luften känns tungre att andas, då verkligenheten ändras.
byter skepnad.
när allt det konstiga.
hemska.
tränger sig på.
och det känns som om syret tar slut.
men det är inte så.
det vet jag.
det har ni talat om för mig så många gånger.
men när allt svartnar,
är sanningen lätt att glömma.
jag vandrar omkring bland dina minnen.
jag lyssnar på dina melodier.
jag hör dig nästan.
jag har ingen att ringa längre.
ingen att stryka i håret och säga hur "mår du lilla pappa".
du har lämnat oss.
för länge sen.
men tiden har gått fort.
för fort.
att min saknad är tung.
och sorgen svart.
det är något jag får leva med.
men döden är min största fiende.
den är bara så hård och kall.
men döden gör sig ständigt påmind.
den hånar mig och skrämmer mig,
trots att just den tagit dig ifrån mig så är den skrämmande.
men jag lovar dig pappa.
så länge jag lever skall jag bära mitt huvud högt.
minnas dig.
och vara stolt,
men jag vet att du finns här.
fast jag aldrig ser dig.
jag kan ändå känna dig.
du finns här.
hos mig.
jämt.
vissa nätter drömmer jag om dig.
då känns det som att du finns där.
på riktigt.
fast jag vet att du inte längre är här.
jag vet att du är någon annan stans.
ibland händer det att jag nyper mig i armen,
i hopp om att allt är en mardröm.
men jag vaknar aldrig, och för varje timme tynar ännu bit av hoppet bort om att jag har drömt.
jag önskar vi kunde gjort någort.
men det fanns ingenting kvar att göra,
än att låta dig försvinna.
och när jag ligger vaken om nätterna.
ensam.
brukar jag prata högt för mig själv.
jag pratar med dig.
jag saknar dig.
skulle du vara här för länge sen.
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn07.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hannah-h/447815208/