August 2011
skriva av mig inners inne vet jag vad som hände. vill inte inse vad som hände så jag förnekar det som hände säger att jag inte vet, vill inte veta sanningen. men jag vet, och när jag tänker p
du gav mig ett hopp, ett hopp som jag trodde på. men du tog bort hoppet igen, och nu finns inte ngt hopp. så jag sätter på ett fejk leende och låtsas att allt är bra. jag vet, att ngn gång så
tryggheten är borta.. min trygghet som jag haft i 3 år är bortblåst. mina tjejer, vårat gäng. vi kommer aldrig gå i samma klass mer. 3 underbara år.. har inte insett det förän nu. men imorgo
du försvann din väg och lämnade mig, du sket i allt och gick vidare på egen hand. du finns inte här när jag som mest behöver dig, du fanns bara här för att förstöra mig. men oavsett vad ble
vill inte stanna kvar, det är ju bara knas för minsta lilla jag gör, fuckar upp sig totalt vill inte ha det såhär vad ska jag ta mig till? är inte värd någonting vill tänka klart och bara min
jag kommer kolla tillbaka, kommer sakna. men jag kommer aldrig glömma. tårarna faller nu, för jag saknar dig.