Den 17 april, så är det exakt 2 år sedan min sköthäst Marah blev avlivad. Hon var tvungen att dö eftersom hon var gammal och till råga på det så var hon mycket sjuk. Mot slutet, när jag inte lämnade hennes sida för en sekund, så stod hon endast och hängde med huvudet. Hon orkade inte ens titta upp när man kikade in över boxdörren. Det finns inga ord för den smärta som jag kände när jag var tvungen att cykla hem dagen innan hon dog. Marah var mitt allt. För henne kunde jag berätta allt. Jag kunde skratta, jag kunde gråta och jag kunde bara stå tyst. För hon frågade aldrig, hon dömde aldrig. Hon var min bästa vän. Det gjorde så ont, ända in i själen, när jag tillslut fick veta att hon inte levde längre. Jag visste att det var för hennes bästa. Hon led så illa när hon var i livet, och jag visste att det var hennes tur att dö. Annars hade hon bara känt smärta, och ingen kärlek. Jag hoppas så innerligt att Marah kände att hon var älskad. För det var hon. Av många fler än mig själv. Jag hoppas att hon förstod att hon betydde så mycket. Jag känner gråten i halsen bara när jag skriver detta. Om jag stänger ner alla program på datorn, så finns en bild på min käre vän som bakrund på datorn. Där står hon, nyfiken och förstående. Jag hyllar dig Marah, för att du alltid har funnits för mig. För att du aldrig ställt några frågor. För att du aldrig har dömt mig. Jag kommer för alltid att minnas dig, för alltid att sakna dig. Du ska veta att jag fortfarande drömmer om dig, och i drömmarna är det bara du och jag. Vila i frid Marah. <3

Annons

The photo has no tags

Anonymous Thu 7 Apr 2011 23:08

aw :( <3

1 comments on this photo

April 2014