September
Sunday 9 August 2009 photo 1/1
|
Nyheten spred sig som en nyackompanjerad symfoni o infiltrerade fotbollseuropa o dess mediedrev. Hans Karl Mikael Ivarsson var klar för Värhulta IS, o skulle nu återvända till sin moderklubb. Omedelbart, o föga förvånande enligt mig, började övergången jämföras med Barcas köp av Zlatan o Reals av Ronaldo.
Om jag får säga mitt i denna fråga anser givetvis jag att detta är en övergång som slår allt jag tidigare upplevt inom transfercirkusen. Mikael Ivarsson är en klasspelare o att hans återkomst till VAIS ger ett helt annat utgångsläge inför andra halvan av säsongen i div 6. Dels kommer Värhulta bli ett mera komplett lag med ett snabbare o rakare innermittfält varifrån Ivarsson styr spelet med sitt fina spelsine. Kontringsspelet kommer bli ytterst giftigt med rappa kantspringare som nu med Micke i laget kommer få mera precisa o lätthanterliga bollar att jobba med.
Något som också kommer gynna Värhulta är den skräck som namnet Ivarsson sätter i motståndarlagen, inte en enda tränare går igenom en matchplan mot VAIS utan att nämna "Vänstersläggan" som farligaste motståndare. Detta kommer ge större ytor för övriga Värhultaspelare att briljera o jag är dessutom inte alltför orolig över att extra bevakning kommer störa Micke det minsta då han är kapabel till stordåd.
Som god livskamrat o favorit ur mediauppbådet var naturligtvis jag inbjuden som VIP till ceremonin där Mikael presenterades som nyförvärv i Värhulta IS. Stämningen som rådde på Arunavallen var magisk redan sent på eftermiddagen med en sällan skådad ansamling lyriska, überfascistiska värhultanianer berusade på sinnesfrid över att "det förlorade underbarnet" nu skulle återvända från de döda för att frälsa dem. När så allt var klart med det medicinska o papprena var påskrivna anlände han till den stundande presskonferensen, där frågorna haglade då drevet för första gången kunde få vetskap om hur drömmen blev sann.
När Mikael Ivarsson klev ut i rampljuset inne på Arunavallens innerplan rådde inte ens decibelkurvan på det öronbedövande vrål som fyllde Tyringeskogarna med stolthet o samtidigt sände en hälsning tvärs över gränslandet till Medåker. Micke tog naturligtvis uppståndelsen med ro, men kunde dock inte motstå att skina upp i ett belåtet leende o ge tummen upp. För oss som verkar inom det litterära var ceremonin en likgiltig gest gentemot det nobla Fotbollsförbundet vars hängivna arbete för fotbollens utveckling i mina ögon står o trampar vatten. Detta är dock en fråga med ytterst skarpa kontraster som jag måste spara till ett annat tillfälle.
För de vanliga döda väckte dock ceremonin andra sinnen. Med en nästintill erotisk hängivelse kan man förstå hur stor talang Micke har, med en vänsterfot lika känslig som ett inre vakuum o en personlighet vars storhet tar plats i varje patriots hjärta.
Mikael Ivarsson är tillbaka i Värhulta, och han är där för att stanna - hösten ut.
Hur man ska sammanfatta det? Såväl simpelt som tveklöst. Låt mig citera vad den världslige filosofen Voltaire lär ha sagt; "Tänk själv, och låt andra njuta av att göra det också".
Om jag får säga mitt i denna fråga anser givetvis jag att detta är en övergång som slår allt jag tidigare upplevt inom transfercirkusen. Mikael Ivarsson är en klasspelare o att hans återkomst till VAIS ger ett helt annat utgångsläge inför andra halvan av säsongen i div 6. Dels kommer Värhulta bli ett mera komplett lag med ett snabbare o rakare innermittfält varifrån Ivarsson styr spelet med sitt fina spelsine. Kontringsspelet kommer bli ytterst giftigt med rappa kantspringare som nu med Micke i laget kommer få mera precisa o lätthanterliga bollar att jobba med.
Något som också kommer gynna Värhulta är den skräck som namnet Ivarsson sätter i motståndarlagen, inte en enda tränare går igenom en matchplan mot VAIS utan att nämna "Vänstersläggan" som farligaste motståndare. Detta kommer ge större ytor för övriga Värhultaspelare att briljera o jag är dessutom inte alltför orolig över att extra bevakning kommer störa Micke det minsta då han är kapabel till stordåd.
Som god livskamrat o favorit ur mediauppbådet var naturligtvis jag inbjuden som VIP till ceremonin där Mikael presenterades som nyförvärv i Värhulta IS. Stämningen som rådde på Arunavallen var magisk redan sent på eftermiddagen med en sällan skådad ansamling lyriska, überfascistiska värhultanianer berusade på sinnesfrid över att "det förlorade underbarnet" nu skulle återvända från de döda för att frälsa dem. När så allt var klart med det medicinska o papprena var påskrivna anlände han till den stundande presskonferensen, där frågorna haglade då drevet för första gången kunde få vetskap om hur drömmen blev sann.
När Mikael Ivarsson klev ut i rampljuset inne på Arunavallens innerplan rådde inte ens decibelkurvan på det öronbedövande vrål som fyllde Tyringeskogarna med stolthet o samtidigt sände en hälsning tvärs över gränslandet till Medåker. Micke tog naturligtvis uppståndelsen med ro, men kunde dock inte motstå att skina upp i ett belåtet leende o ge tummen upp. För oss som verkar inom det litterära var ceremonin en likgiltig gest gentemot det nobla Fotbollsförbundet vars hängivna arbete för fotbollens utveckling i mina ögon står o trampar vatten. Detta är dock en fråga med ytterst skarpa kontraster som jag måste spara till ett annat tillfälle.
För de vanliga döda väckte dock ceremonin andra sinnen. Med en nästintill erotisk hängivelse kan man förstå hur stor talang Micke har, med en vänsterfot lika känslig som ett inre vakuum o en personlighet vars storhet tar plats i varje patriots hjärta.
Mikael Ivarsson är tillbaka i Värhulta, och han är där för att stanna - hösten ut.
Hur man ska sammanfatta det? Såväl simpelt som tveklöst. Låt mig citera vad den världslige filosofen Voltaire lär ha sagt; "Tänk själv, och låt andra njuta av att göra det också".
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hannesfeldin/399149882/
Visa toppen
Show footer