Wednesday 18 March 2009 photo 1/4
|
Wednesday 18 March 2009 photo 1/4
|
Förlåt för att jag är som jag är
Förlåt för att bara jag vill hjälpa
Förlåt för att jag gör allt fel
Förlåt för att jag inte lyssnade
Förlåt för att jag blev arg
Förlåt för att jag sårade dej
Ja, jag blev arg. Och ja det gick ut över dig, för att mitt enkla sinne redan har bestraffat mig själv som var roten till detta elände.
Just nu så finns det inget vi kan göra åt detta.
Nu får jag stå för vad jag har gjort, och härda ut det man orsakat.
Jag kommer aldrig någonsin att glömma dej. Även om jag nu inte vill tänka på dej så kan jag inte låta bli, du har gjort ett stort avtryck i mitt liv.
Men vi var kanske för olika ändå?
Saker som vi inte har gemensamt som vi aldrig pratade om.
Det jag sa om ärlighet igår, är att äkta ärlighet mot någon är att man verkligen kan säga saker till varandra med ett hopp om att den andra ska förstå.
Att acceptera något fast man inte tycker om det är äkta förståelse.
Men antagligen talar jag för döva öron just nu. Iallafall dina.
Jag vet att du inte vill att jag ska tala om för hela världen om vad som har hänt.
Men jag vill tala om för världen hur mycket jag älskade, och fortfarande älskar dej.
Du var en frisk vind som blåste i mina segel när vi möttes för första gången.
Och jag gav allt jag hade för att för alltid känna den vinden, att med din hjälp så skulle vi kunna resa världen runt på min lilla segelbåt och leva livet.
Men tyvärr så orkade du inte blåsa mer, jag krävde för mycket av dej.
Nu står man här i ingenstans och driver långsamt mot okända mål.
Man går aldrig genom något utan att lära sig något nytt.
Och jag lärde mej mycket om livet av dej.
Jag kommer aldrig ångra att vi träffades, men jag ångrar att jag var så blind, att jag inte kunde se vad som skulle ske. Jag kan nog aldrig förlåta mig själv för det.