December
Sunday 23 November 2008 photo 1/1
|
Nu har det gått en dag sen och jag har tagit det ganska bra ändå. lever vidare mitt liv som jag gjorde innan men sorgen finns där ändå men inget jag visar.
i sånna här tider brukar det offtast vara mor och far föräldrar man förlorar men pappor är nog ganska så sällsynt ändå.
Jag klarar detta ganska bra och jag vill inte att nån specialbehandlar mig utan behandla mig som ni brukar göra, allt ska vara som vanligt liksom.
det är säkert många som har frågor och så och ni får jättegärna fråga om det är något ni undrar över, var heller inte rädda för att jag ska bryta ihop för det kommer nog inte hända, jag är beredd att ta frågor gällande precis allt så det är bara fråga på.
saknaden finns liksom där på något sätt men den har nog inte blomstrat fram än. jag såg honom som en väldigt god livskamrat och kompis men jag tycker samtidigt att det fick ett bra slut ändå, han hade fått leva många goda år och göra mycket saker och det han uppskattade mest av allt var nog att få tillbringa sista tiden med oss 3 barn även fast han inte visste att det skulle sluta så drastiskt så är jag ändå glad för honom på något sätt. fanns inte mycket han inte hade gjort och han hade levt ett väldigt händelserikt liv och det får mig att må bättre av att tänka på det också. sen är det ju faktiskt livets långa gång att alla nån gång i livet ska gå bort, en del dör tidigt och en del dör sent.
finner ingen idé att gräva ner sig i tanken om hur det skulle kunna varit för så kommer det aldrig bli.
jag uppskattar alla som hört av sig och så och till dem som inte har gjort det så förstår jag varför också, vet själv inte hur jag skulle reagera om en kompis pappa gick bort. men jag är fortfarande samma gammla vanliga glada Robben som jag var innan.
det var som när jag pratade med bea när hon skulle på begravning, hon var väldigt ledsen och nere men jag sa ungefär såhär att människor går bort det är livets långa gång och man ska ta vara på minnen man har kvar ifrån personen och alla saker man upplevt tillsammans, han blev trotsallt 54 år gammal och det är ju ändå bättre än att ha gått bort ung, har har fått dela tiden med oss, dem närmast stående och han har nog uppskattat det lika mycket som vi har gjort. Minnen är det viktigaste och det kan ingen ta ifrån oss, det kommer självklart lämna ett tomrum efter sig men det kommer fyllas upp med minnen. Jag tror heller inte själv att pappa hade velat att vi skulle deppa och gråta. visst han är borta och saknaden kommer alltid finns där men han lever fortfarande kvar inom oss. vi barn är såpass mogna för att kunna ta det här på rätt sätt.
några sista ord jag skulle vilja skriva är att vila i frid pappa, du har 3 underbara barn som kan klara sig själva och vi ska inte göra dig besvikna du finns inom oss alla och du ska veta att du är grymt saknad och älskad!
Vila i Frid Pappa 17 sep 1954 - 22 nov 2008 älskar dig Föralltid / Din Son
Comment the photo
Tårarna rann när jag fick vet vad som hänt,
Men du är stark robben,
tror på dig <3
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hanqvistr/298904095/
Visa toppen
Show footer