Wednesday 27 May 2009 photo 1/2
|
Nu börjar småtimmarna lida emot sitt slut men jag är rädd för att somna, rädd för att vakna upp efter en dröm jag haft varje natt i en vecka. Den utspeglar sig precis som om det hade varit för ett halvår sedan, allt känns så verkligt. jag vaknar upp mitt i natten, är törstig och går ner för att ta ett glas vatten och där sitter du under fläkten och röker och lyssnar på dina musikinspelningar ifrån 70-talet. jag blir mött med samma komentar varje natt, "så du har vaknat till liv" följt med ett litet leende. i själva verket var det du som aldrig vaknade till liv igen. det var du som somnade in för att aldrig vakna mer.
att ha en såpass verklighetsförankrad dröm varje natt tär på en. att vakna upp med hopp och lycka att allting kanske bara varit en dröm. att han kanske fortfarande lever och att allting var som det var innan det hände och det som hände bara var en mardröm.
nog för att jag börjat vänja mig varje morgon jag vaknar upp att du inte finns där och att du aldrig mer kommer finnas där så känns ändå drömmen såpass verklig att hoppet ändå uppstår varje morgon när jag vaknar kallsvettig av förundran. vart tog du vägen? lever du i mina drömmar? vad händer efter döden? det är nog ett utav livets stora mysterier som nog kommer kvarstå olöst.
hur ska jag kunna fylla det där tomrummet? visst, minnena täcker det tomrummet till en viss del men att resterande delar kommer fortfarande vara tomma.
att leva i en såpass realistisk verklighet som i en dröm är läskigt men på något sätt skönt. att det återspeglar dåtiden i ett surrealistikt anspel får ändå drömmen att verka riktig.
om ändå hjärnan var som en dator. hårddisk och papperskorg, att du bara kan dölja dem ledsamma tankarna och raderna dem jobbiga eller åtmindstonde flytta över dem till ett usb minne för att sedan ta fram dem vid ett annat tillfälle men verkligheten är inte så simpel och det är något man får leva med tyvärr..
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hanqvistr/372178736/