november
lördag 9 januari 2010 bild 1/1
|
Allt började för 2 år, 9 månader och 26 dagar sen.. Det var då jag blev i lag med min förra pojkvän (nämner inga namn) jag var kär, han var kär..
Men, innan vi blev tillsammans så hände de ganska mycket.. En helt vanlig dag, men helt vanliga människor.. Just då var jag med "R" och "So" på stan.. Lite senare på kvällen var vi fortfarande kvar.. Jag drog iväg ett mess till min förra pojkvän som då inte var min pojkvän än att han skulle komma till furan han kom, "R" drog mig närmare och viskade i mitt öra, låt mig få göra en sak, jag lät honom kyssa mig mitt framför den jag älskade igentligen! Allt blev bara fel.. Efter de gick "S", "R", "So" och jag till sebylla och satte oss där. Då helt plötsligt fick jag ett mess, de var han..
- Kom ut, jag vill prata!
Jag gick ut.. Men jag väntade mig inte att jag skulle få något som jag sent skulle glömma.
Jag kom in på sebylla igen med gråten i halsen och alldeles röd på högra kinden..
Han hade gjort något väldigt dumt..
Jag ville åka hem, lägga mig under den varma filten i soffan, knäppa på tv'en och bara tänka på något annat.. Men jag fick inte, "R" och "S" skulle få tag i honom. Jag stod bara och väntade medans dom drog ihop ett gäng, dom skulle tydligen "döda honom om dom såg honom" jag orkade inge mer.. Det gick 2 timmar och vi hade förflytta oss till biblioteket i lilla söderhamn, han satt där inne och bara väntade tills alla skulle gå.. Jag vet aldrig vad som hände efter det där.. Jag var helt fullkomligt borta, det ända jag kommer ihåg var att jag sa att det var ingen som skulle spöa någon, för då skulle jag ringa S.U.S eller polisen! det tog 30 minuter så var alla borta förutom "han". Jag började gå åt ett annat håll när "R" sa att vi skulle gå efter honom, jag vägra utsätta honom för mer än vad som redan hade hänt. Så jag gick och "R", "S" och "So" följde efter mig som råttsvansar.. Men tror du fan inte att vi möter "han" igen då? Det blev bråk "R" gick på "han" och jag särade på dom, skrek åt "R" att han skulle gå till bussen och sa till "han" att han skulle ringa efter sin mamma, "han" mumlade något tillbaka, jag hörde inte..
Den natten skulle jag sent glömma!
Men efter den iskalla jävla januari natten så dröjde de bara några månader (ca 3) tills jag hade sagt upp kontakten med "R" och blivit tillsammans med "han". Vi var tillsammans i precis 6 månader alltså ett halv år. Jag lärde mig väldigt mycket på den tiden.. Men jag vill inte prata helst om allt som har hänt emellan "han" och jag.. Men efter dom 6 månaderna och dom stunderna så var vi "vän med fördel" och fortsatte med de vi höll på med.. Men då kom några räddare i nöden, och dom ska jag tacka än idag! jag älskar dom otroligt mycket.. Om jag säger så här.. Mitt liv var redan slut när jag var 13.. Jag hade liksom redan gjort allt.. Men allt var inte över, jag hamnade på sjukhus, på akuten rättare sagt.. Det var någon som hade krossat, stampat och haft ihjäl mitt hjärta så jag gjorde en väldigt dum sak..
Tack.. Jag älskar er!
Men, innan vi blev tillsammans så hände de ganska mycket.. En helt vanlig dag, men helt vanliga människor.. Just då var jag med "R" och "So" på stan.. Lite senare på kvällen var vi fortfarande kvar.. Jag drog iväg ett mess till min förra pojkvän som då inte var min pojkvän än att han skulle komma till furan han kom, "R" drog mig närmare och viskade i mitt öra, låt mig få göra en sak, jag lät honom kyssa mig mitt framför den jag älskade igentligen! Allt blev bara fel.. Efter de gick "S", "R", "So" och jag till sebylla och satte oss där. Då helt plötsligt fick jag ett mess, de var han..
- Kom ut, jag vill prata!
Jag gick ut.. Men jag väntade mig inte att jag skulle få något som jag sent skulle glömma.
Jag kom in på sebylla igen med gråten i halsen och alldeles röd på högra kinden..
Han hade gjort något väldigt dumt..
Jag ville åka hem, lägga mig under den varma filten i soffan, knäppa på tv'en och bara tänka på något annat.. Men jag fick inte, "R" och "S" skulle få tag i honom. Jag stod bara och väntade medans dom drog ihop ett gäng, dom skulle tydligen "döda honom om dom såg honom" jag orkade inge mer.. Det gick 2 timmar och vi hade förflytta oss till biblioteket i lilla söderhamn, han satt där inne och bara väntade tills alla skulle gå.. Jag vet aldrig vad som hände efter det där.. Jag var helt fullkomligt borta, det ända jag kommer ihåg var att jag sa att det var ingen som skulle spöa någon, för då skulle jag ringa S.U.S eller polisen! det tog 30 minuter så var alla borta förutom "han". Jag började gå åt ett annat håll när "R" sa att vi skulle gå efter honom, jag vägra utsätta honom för mer än vad som redan hade hänt. Så jag gick och "R", "S" och "So" följde efter mig som råttsvansar.. Men tror du fan inte att vi möter "han" igen då? Det blev bråk "R" gick på "han" och jag särade på dom, skrek åt "R" att han skulle gå till bussen och sa till "han" att han skulle ringa efter sin mamma, "han" mumlade något tillbaka, jag hörde inte..
Den natten skulle jag sent glömma!
Men efter den iskalla jävla januari natten så dröjde de bara några månader (ca 3) tills jag hade sagt upp kontakten med "R" och blivit tillsammans med "han". Vi var tillsammans i precis 6 månader alltså ett halv år. Jag lärde mig väldigt mycket på den tiden.. Men jag vill inte prata helst om allt som har hänt emellan "han" och jag.. Men efter dom 6 månaderna och dom stunderna så var vi "vän med fördel" och fortsatte med de vi höll på med.. Men då kom några räddare i nöden, och dom ska jag tacka än idag! jag älskar dom otroligt mycket.. Om jag säger så här.. Mitt liv var redan slut när jag var 13.. Jag hade liksom redan gjort allt.. Men allt var inte över, jag hamnade på sjukhus, på akuten rättare sagt.. Det var någon som hade krossat, stampat och haft ihjäl mitt hjärta så jag gjorde en väldigt dum sak..
Tack.. Jag älskar er!
Visa toppen
Visa sidfoten