November
Thursday 22 January 2009 photo 1/1
|
HAHA, nån kul text jag hittade på internet som är förvånansvärt bra skriven. Till Alice!
Tom, Jerry och jag, Magnus, sitter och spelar kort. Vi tycker inte om att spela kort egentligen, det är till för kärringar och pensionärer brukar vi säga.
Men vi gör det ändå, vi är uttråkade.
Det är sensommar. Vi hade kunnat bada i någon sjö, cykla runt och se vad som händer.
Men vi gör inte det, vi är lata.
Plötsligt hörs Johan från trädgården. Hans glada rop går inte att ta miste på.
- Grabbar! Jag har bullar! Massa bullar!, ropar han, man kan riktigt höra lyckan i hans röst. Lyckan åker in genom våra öron och bearbetas av våra hjärnor.
- Hörde ni grabbar? Han har bullar!, ropar Jerry och börjar hoppa upp och ner i luften. Han bearbetade lyckan snabbare än Tom, som ett par sekunder senare börjar att hoppa han med.
Jag blir inte glad. Jag vet vad som komer hända.
Vi komer att runka bulle.
Jag hatar att runka bulle, och det är därför dom andra älskar det. Jag förlorar altid, altså vinner dom altid.
Idag så ska jag fan ta dom, tänker jag och greppar tag i pungen, den är slapp. Inte länge till tänker jag och säger hej till Johan, som precis komer in genom dörren.
- Tja, har morsan bakat eller?, frågar jag och försöker låta självsäker.
- Nej. Mormor är och hälsar på, så det är riktigt stora bullar nu.
Han flinar mot mig, du komer få äta extra stora bullar idag säger flinet till mig.
- Otur för dig, säger jag och drar ner byxorna, lägg en på bordet.
Tom lyfter fram ett litet bord mellan oss, en trälåda gjord av gamla torra spjälor. På den ligget en duk. På duken läggs bullen.
En minut tidigare hade vi suttit och spelat kort. Nu stod vi istället fyra grabbar och värmde upp inför tävlingen.
Johan vinner altid, efter brukar det vara Tom, sen Jerry. Jag är altid sist.
Jag måste hitta på någonting. Försöka få Jerry, den lättaste, avtänd, så att han inte komer.
Men hur? Snyta mig i handen och råka kleta det på honom? Jo det får bli det, nöden känner ingen lag.
Jag för upp vänstern mot näsan, den högra arbetar på att få igång broder Tuck. Jag snyter mig i handen.
Grabbarna kollar på mig.
- Vad fan gör du? Är du dum i huvet?, frågar Johan bryskt. Han förstår vad det är jag tänker göra.
- Torka av dig någonstans, säger Tom och pekar bort mot handdukshögen i hörnet av vårt hemliga rum.
Jag torkar av mig på byxorna och stirrar honom i ögonen.
- Du ska få äta runk din jävel, viskar jag.
- Ohh vad rädd jag blir! Haha, vi vet båda två att det är du som komer att äta runksaft. Så har det altid varit!
Jag struntar i honom och kollar ner på bullen en liten stund, den är stor, riktigt stor. På den är socker strött och ur klyftorna mellan degen har en brun sörja stigit upp. Den hade kunat vara så jävla god den bullen tänker jag.
- Ska vi börja? Jag har värmt upp iallafall, säger jag och ser på grabbarna.
Johan är inte nervös, inte Tom heller. De bara står där och flinar med händerna tätt slutna över deras kukar.
Jerry däremot. Han ser nervös ut. Han kanske komer få äta det den här gången. De senaste veckorna har jag varit nära på att ta honom, och det vet han.
- Vi kör, säger Johan.
- 1..., ingen rör sig, händerna runt kuken, men inget mer. 2..., Johan kollar runt på oss och flinar, Jerry har börjat svettas lite. 3..., jag skakar, jag ska fan ta dom.
KÖR!
Och alla börjar runka som att det vore deras sista minut på jorden.
Jag har på mig hårdhanskarna redan från början. Hårda, snabba tag och en bild på Berits fitta i huvet. Det känns som att ingenting kan gå fel, bullen blir inte min idag.
Efter en liten stunds runkande öppnar jag ögonen. Det har gått kanske tio- femton sekunder.
Johan är svettig och spänner sina käkar i takt med benen. Han har bra teknik den jäveln, han övar säkert hemma, tänker jag och börjar masera pungen med min vänstra hand.
Tom ligger visst ganska dåligt till, det är första gången som Jerry verkar leda över honom. Han har inte fått igång kuken riktigt, den verkar mjuk idag.
Jag rycker i min lemm. Känner hur det kittlar i den och försöker att ha bilden på Berits fitta i huvudet även fast mina ögon är öppna. Jag måste ju följa med i händelserna.
Tänk så skulle jag öppna ögonen och märka att bullen har blivit min, vilken hemsk tanke! Berits fitta var det, inte nersaggade bullar.
Johan rycker till och öppnar munnen. Han börjar rycka långsamare och siktar på bullen.
En vit sträng skjuter ut, sen en till och efter det rinner det ut lite, han kletar det på bullens topp och ser skrattandes på våra skräckslagna ansikten.
- Runka på grabbar, säger han och går och lägger sig i soffan.
Efter att den första satsen lagts på bullen blir det hela mycket svårare, det hela blir plötsligt verkligt. Man komer kanske att få äta den där bullen, känna hur den geggar runt i munnen. Men inte idag, idag jävlar ska dom få smaka.
Jag känner hur det börjar pulsera i kuken och ollonet har börjat kittla, det kan itne vara långt kvar tänker jag och ser till min förskräckelse att även Jerry har börjat rycka.
- Han vinner över Tom den jäveln! Han vinner över Tom!, skriker Johan från sin soffa, han är förvånad. Man kan se det i hans ögon, dom liksom lyser på något konstigt sätt.
Efter en liten stund skjuter Jerry fram hakan. Det är tecknet som brukar ge mig panik i vanliga fall, då det bara är han och jag kvar, det är då jag får veta att jag med all säkerhet komer att vinna bullen.
Men nu är Tom kvar i tävlingen, han svettas och skakar, han är inte van vid det här, att vara så nära att äta bullen att han känner smaken redan nu. Det tar hårt på honom det ser jag, men jag är van vid det, så för mig gör det inte lika stor skillnad.
För honom verkar det förstöra allt.
Jag runkar glatt vidare. Idag vinner jag nog, tänker jag. Synd att det inte var över Johan, han hade behövt smaka på lite bulle någon gång.
Jag känner hur pungen blir varm. Jag komer snart tänker jag och skjuter fram med höfterna.
Tom får panik. Han ser att jag snart komer att ge honom bullen.
Plötsligt återfår han all kontroll och skjuter även han fram höfterna och låter kuken vila precis ovanför bullen.
Han måste ha haft mycket reservenergi, tänker jag och känner hur svetten tränger ner i ögonen.
Han kanske vinner till och med, han kanske komer skratta åt mig och säga "Det trodde du va? Aldrig att jag förlorar mot dig!"
Nej, han ska äta bulle!
Jag börjar rycka allt hårdare, det gör nästan ont. Flera ryck i sekunden tar jag, en droppe tränger ut längst fram och medans den första linan skjuts ut och landar på bullens topp och blandar sig med Johans så ser jag på Toms förvånade ansikte och känner att jag har blivit odödlig.
Han slutar med en gång att runka. Han kollar på mig, och sen på bullen. Tystnad breder ut sig i vårt rum, ingen ens antyder någonting, alla är som i schock. Efter en stund så ser Tom på mig igen, den här gången mer argt än förvånat.
- Det lilla aset fuskade!, säger han och ser på mig med ett vrickat grin.
- Vadå fuskade? Alla såg väl att jag inte fuskade?, ropar jag ut, äcklad över Toms ord.
- Du fuskade din skitunge, och det vet både du och jag. Du kollade hela tiden på min kuk, då är det klart att jag inte kan runka, jag trodde att du var bög!
- Jävla idiot! Ät bullen!, skriker jag och ser på Johan, som lägger sig i.
- Ta det lugnt grabbar. Ni får äta halva var, jag såg inte ifall du fuskade Magnus, altså kan jag inte veta. Ni får ta förlusten tillsammans.
- Är du nöjd nu Tom?, frågar jag honom.
Han bara skrattar och plockar upp sin fickkniv ur byforna. Han är nöjd. Han vet att jag inte fuskade, och att han egentligen borde ätit hela bullen. Klart han är nöjd.
Han räcker mig min halva. Jag fick den kletigaste delen. Jag kan se mina egna droppar på den. Det är första gången jag äter mitt eget.
När jag ser på Tom så är han halvvägs färdig. Jag tar en tugga och tuggar långsamt. Känner hur tungan bli kletig, hur trådar av säd tänjs ut i munnen och hur det glider ner för halsen.
Första tuggan.
Tom är färdig. han sitter och kollar på mig. Han skrattar.
Det är precuis som när jag förlorar, enda skillnaden är att jag äter bullen istället för den som förlorade, det är han som kollar på mig medans jag äter den nu, istället för tvärtom.
Han skrattar åt mig och han vet att han har vunnit även fast han förlorade.
Men vi gör det ändå, vi är uttråkade.
Det är sensommar. Vi hade kunnat bada i någon sjö, cykla runt och se vad som händer.
Men vi gör inte det, vi är lata.
Plötsligt hörs Johan från trädgården. Hans glada rop går inte att ta miste på.
- Grabbar! Jag har bullar! Massa bullar!, ropar han, man kan riktigt höra lyckan i hans röst. Lyckan åker in genom våra öron och bearbetas av våra hjärnor.
- Hörde ni grabbar? Han har bullar!, ropar Jerry och börjar hoppa upp och ner i luften. Han bearbetade lyckan snabbare än Tom, som ett par sekunder senare börjar att hoppa han med.
Jag blir inte glad. Jag vet vad som komer hända.
Vi komer att runka bulle.
Jag hatar att runka bulle, och det är därför dom andra älskar det. Jag förlorar altid, altså vinner dom altid.
Idag så ska jag fan ta dom, tänker jag och greppar tag i pungen, den är slapp. Inte länge till tänker jag och säger hej till Johan, som precis komer in genom dörren.
- Tja, har morsan bakat eller?, frågar jag och försöker låta självsäker.
- Nej. Mormor är och hälsar på, så det är riktigt stora bullar nu.
Han flinar mot mig, du komer få äta extra stora bullar idag säger flinet till mig.
- Otur för dig, säger jag och drar ner byxorna, lägg en på bordet.
Tom lyfter fram ett litet bord mellan oss, en trälåda gjord av gamla torra spjälor. På den ligget en duk. På duken läggs bullen.
En minut tidigare hade vi suttit och spelat kort. Nu stod vi istället fyra grabbar och värmde upp inför tävlingen.
Johan vinner altid, efter brukar det vara Tom, sen Jerry. Jag är altid sist.
Jag måste hitta på någonting. Försöka få Jerry, den lättaste, avtänd, så att han inte komer.
Men hur? Snyta mig i handen och råka kleta det på honom? Jo det får bli det, nöden känner ingen lag.
Jag för upp vänstern mot näsan, den högra arbetar på att få igång broder Tuck. Jag snyter mig i handen.
Grabbarna kollar på mig.
- Vad fan gör du? Är du dum i huvet?, frågar Johan bryskt. Han förstår vad det är jag tänker göra.
- Torka av dig någonstans, säger Tom och pekar bort mot handdukshögen i hörnet av vårt hemliga rum.
Jag torkar av mig på byxorna och stirrar honom i ögonen.
- Du ska få äta runk din jävel, viskar jag.
- Ohh vad rädd jag blir! Haha, vi vet båda två att det är du som komer att äta runksaft. Så har det altid varit!
Jag struntar i honom och kollar ner på bullen en liten stund, den är stor, riktigt stor. På den är socker strött och ur klyftorna mellan degen har en brun sörja stigit upp. Den hade kunat vara så jävla god den bullen tänker jag.
- Ska vi börja? Jag har värmt upp iallafall, säger jag och ser på grabbarna.
Johan är inte nervös, inte Tom heller. De bara står där och flinar med händerna tätt slutna över deras kukar.
Jerry däremot. Han ser nervös ut. Han kanske komer få äta det den här gången. De senaste veckorna har jag varit nära på att ta honom, och det vet han.
- Vi kör, säger Johan.
- 1..., ingen rör sig, händerna runt kuken, men inget mer. 2..., Johan kollar runt på oss och flinar, Jerry har börjat svettas lite. 3..., jag skakar, jag ska fan ta dom.
KÖR!
Och alla börjar runka som att det vore deras sista minut på jorden.
Jag har på mig hårdhanskarna redan från början. Hårda, snabba tag och en bild på Berits fitta i huvet. Det känns som att ingenting kan gå fel, bullen blir inte min idag.
Efter en liten stunds runkande öppnar jag ögonen. Det har gått kanske tio- femton sekunder.
Johan är svettig och spänner sina käkar i takt med benen. Han har bra teknik den jäveln, han övar säkert hemma, tänker jag och börjar masera pungen med min vänstra hand.
Tom ligger visst ganska dåligt till, det är första gången som Jerry verkar leda över honom. Han har inte fått igång kuken riktigt, den verkar mjuk idag.
Jag rycker i min lemm. Känner hur det kittlar i den och försöker att ha bilden på Berits fitta i huvudet även fast mina ögon är öppna. Jag måste ju följa med i händelserna.
Tänk så skulle jag öppna ögonen och märka att bullen har blivit min, vilken hemsk tanke! Berits fitta var det, inte nersaggade bullar.
Johan rycker till och öppnar munnen. Han börjar rycka långsamare och siktar på bullen.
En vit sträng skjuter ut, sen en till och efter det rinner det ut lite, han kletar det på bullens topp och ser skrattandes på våra skräckslagna ansikten.
- Runka på grabbar, säger han och går och lägger sig i soffan.
Efter att den första satsen lagts på bullen blir det hela mycket svårare, det hela blir plötsligt verkligt. Man komer kanske att få äta den där bullen, känna hur den geggar runt i munnen. Men inte idag, idag jävlar ska dom få smaka.
Jag känner hur det börjar pulsera i kuken och ollonet har börjat kittla, det kan itne vara långt kvar tänker jag och ser till min förskräckelse att även Jerry har börjat rycka.
- Han vinner över Tom den jäveln! Han vinner över Tom!, skriker Johan från sin soffa, han är förvånad. Man kan se det i hans ögon, dom liksom lyser på något konstigt sätt.
Efter en liten stund skjuter Jerry fram hakan. Det är tecknet som brukar ge mig panik i vanliga fall, då det bara är han och jag kvar, det är då jag får veta att jag med all säkerhet komer att vinna bullen.
Men nu är Tom kvar i tävlingen, han svettas och skakar, han är inte van vid det här, att vara så nära att äta bullen att han känner smaken redan nu. Det tar hårt på honom det ser jag, men jag är van vid det, så för mig gör det inte lika stor skillnad.
För honom verkar det förstöra allt.
Jag runkar glatt vidare. Idag vinner jag nog, tänker jag. Synd att det inte var över Johan, han hade behövt smaka på lite bulle någon gång.
Jag känner hur pungen blir varm. Jag komer snart tänker jag och skjuter fram med höfterna.
Tom får panik. Han ser att jag snart komer att ge honom bullen.
Plötsligt återfår han all kontroll och skjuter även han fram höfterna och låter kuken vila precis ovanför bullen.
Han måste ha haft mycket reservenergi, tänker jag och känner hur svetten tränger ner i ögonen.
Han kanske vinner till och med, han kanske komer skratta åt mig och säga "Det trodde du va? Aldrig att jag förlorar mot dig!"
Nej, han ska äta bulle!
Jag börjar rycka allt hårdare, det gör nästan ont. Flera ryck i sekunden tar jag, en droppe tränger ut längst fram och medans den första linan skjuts ut och landar på bullens topp och blandar sig med Johans så ser jag på Toms förvånade ansikte och känner att jag har blivit odödlig.
Han slutar med en gång att runka. Han kollar på mig, och sen på bullen. Tystnad breder ut sig i vårt rum, ingen ens antyder någonting, alla är som i schock. Efter en stund så ser Tom på mig igen, den här gången mer argt än förvånat.
- Det lilla aset fuskade!, säger han och ser på mig med ett vrickat grin.
- Vadå fuskade? Alla såg väl att jag inte fuskade?, ropar jag ut, äcklad över Toms ord.
- Du fuskade din skitunge, och det vet både du och jag. Du kollade hela tiden på min kuk, då är det klart att jag inte kan runka, jag trodde att du var bög!
- Jävla idiot! Ät bullen!, skriker jag och ser på Johan, som lägger sig i.
- Ta det lugnt grabbar. Ni får äta halva var, jag såg inte ifall du fuskade Magnus, altså kan jag inte veta. Ni får ta förlusten tillsammans.
- Är du nöjd nu Tom?, frågar jag honom.
Han bara skrattar och plockar upp sin fickkniv ur byforna. Han är nöjd. Han vet att jag inte fuskade, och att han egentligen borde ätit hela bullen. Klart han är nöjd.
Han räcker mig min halva. Jag fick den kletigaste delen. Jag kan se mina egna droppar på den. Det är första gången jag äter mitt eget.
När jag ser på Tom så är han halvvägs färdig. Jag tar en tugga och tuggar långsamt. Känner hur tungan bli kletig, hur trådar av säd tänjs ut i munnen och hur det glider ner för halsen.
Första tuggan.
Tom är färdig. han sitter och kollar på mig. Han skrattar.
Det är precuis som när jag förlorar, enda skillnaden är att jag äter bullen istället för den som förlorade, det är han som kollar på mig medans jag äter den nu, istället för tvärtom.
Han skrattar åt mig och han vet att han har vunnit även fast han förlorade.
Comment the photo
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/harsvaltenflekt/322636565/
Visa toppen
Show footer