13 September 2009
Om kvällarna gräver jag inom mig efter svar. Svar på varför det är som det är. Om mina val har format mig till den jag tvingas vara. Eller om ödet är ett påhittat begrepp av dem som ej vågar
Svaren jag finner är endast fragment av vad jag brukade vara. Ensliga pusselbitar som tillsammans bildar en abstrakt illustration.
Jag kan efterliknas ett förgånget nöjesfält. Folktomt och bortglömt. Igenbommat och meningslöst. Nycklarna är sedan länge demolerade och numera endast ett passerat minne som få har tillgång
Inom mig bär jag på en annalkande explosion av allt som dag för dag vuxit till sig till en stor, eländig och hjärtskärande sprängladdning. Frågan är inte om, utan när. Tiden är enväldig, r
Nu kommer jag inte på mer att lägga till i dikten. Kanske är dags att falla in i sömn. I morgon är det söndag. (jag är för tillfället ovetandes om att lördagsnatten har övergått till tidig
Direct link:
http://dayviews.com/harubla/2009/9/13/