29 September 2009
Han försökte få mig att stretcha. Men jag föll inte för individtrycket (tack felix för hjälp med ordet).
Det blev en hel del ganska meningslösa bilder. Men det är meningslösheten som gör livet värt att leva. Mitt i alla fall.
Glädjen är som bortsuddad av ord besmudlade av meningslöshet och ångor från bortgången mat som snart är nerpackad och uppäten.
Direct link:
http://dayviews.com/harubla/2009/9/29/