5 July 2011
Dag tre började tidigt. Nästan så tidigt som en sen dag två. Vi hade satt klockan på halv fem om jag inte minns fel.
Så vitt jag visste kunde världen lika väl ha tagit slut där borta bakom träden. Inget syntes. Bara dimman.
Dimman låg nu som ett täcke över allting. Vi kände oss färdiga vid vattnet och bestämde oss för att fortsätta längs stigen och se var vi tog vägen.
Längs stigen, jag borde nämna den som den lilla vägen kanske, växte några ganska väldigt vackra träd.
Det var svårt nog att supa in helheten. Allting var så overkligt verkligt. Jag hade så bråttom. Hur skulle jag hinna med att ta alla bilder jag ville innan morgonen skulle bli dag?
Alltid när jag är ute och går vänder jag mig ofta om för att titta bakåt. Allting ser annorlunda ut från andra sidan.
Jag ville bort från vägen, ut och in i det okända. Vi gick genom buskar och midjehögt gräs, över en stenmur, genom fler buskar tills vi kom ut vid en stor öppen plats fullvuxen med bambuliknand
Bredvid det stora öppna fältet fanns ett knappt synligt upptrampat spår. Vi gick på spåret och fortsatte en bit. Jag tyckte jag hörde vatten och vek av från stigen med Linda bakom mig. Gräset
Så som bilderna visar såg det inte ut. Det var för ljust för att det mänskliga ögat skulle kunna se något över huvud taget.
Upplevelsen av en livs levande soluppgång var något av det vackraste jag varit med om. Att jag delade den med Linda gjorde det så mycket bättre.
På den steniga marken stod vi och blickade ut i alltet. Vi försökte andas in och intala oss själva att detta inte var en film eller dröm.
På vägen var vi tvungna att stanna vid lite hela tiden för att fotografera spindelnät, gräs och andra växter i motljus.
Jag kan inte förstå mig på hur en spindel lyckas spinna ett nät av en tråd från inuti sin egen kropp och ge nätet en form som är både så geometriskt och visuellt elegant.
När vi slutligen var tillbaka i stugan var klockan så pass mycket att vi inte ville gå och lägga oss igen. Så vi satte oss i soffan och tog det lugnt till Lindas föräldrar också vaknade. Det
Morgonen blev till förmiddag. Förmiddagen blev till dag. Jag och Linda besökte Kreativum som ligger vid Karlshamn. Där fanns mycket roligt att se och prova.
Vi tänkte se om vi kunde hitta en bättre och snabbare väg till den lilla viken vi besökte på morgonen inför nästa dag då vi också tänkte gå upp i soluppgången.
Det var längesedan jag var sugen på att ta bilder av blommor och växter. Men i detta ljus fick jag mersmak.
Direct link:
http://dayviews.com/harubla/2011/7/5/