November
Show more 1 December 2012
Idag var det första december. Så jag tog Linda på en dejt till Köpenhamn.
Vi tog tåget över. Solen sken och det var helt underbart väder. Till skillnad från de senaste veckorna.
Vi gick runt lite i stan, men inte på ströget, där alla andra gick.
Jag missade precis när de pussades.
Helt plötsligt kom vi in i den botaniska trädgården.
Där fotade vi varandra.
Linda var lika söt som vanligt.
Jag tog en fasadbild.
Sen råkade vi ramla in i ett litet växthus med hundratals olika kaktusar.
Varefter vi ramlade in i ett annat växthus där det var jättevarmt och fuktigt och fullt av fjärilar.
När vi kom ut tog det en stund för våra kameror att acklimatisera sig.
Linda var lika söt som vanligt, dock.
Några röda blad hängde och dinglade i trädet.
Trädgården var nog finare på våren, så vi gick ut ur den och bestämde att vi skulle tillbaka dit ett annat år.
Var vi gick sen vet jag inte. Men folk var där.
Det rykte upp ur marken, ungefär som i New York.
Där kom inga människor. Som gick mot mig i alla fall. Så det blev inte någon cool bild.
Sen stötte vi på en operasångerska.
Och under några människor satt en bänk.
På en pojke satt en hatt. Hatten var egentligen en ballong. Ballongen var egentligen flera.
På ett torg dansade ett barn och en vuxen. Kanske var det barnets pappa. Vad vet jag.
Ryggsäcken var inte längre någon ryggsäck.
Tuff tuff säger tåget!
Den här bilden är en av mina favoriter från hela dagen. Men det roliga är att jag har absolut inget som helst minne av att jag tog den.
Santa approves!
Det kom några människor som rullade förbi.
Vi kom till en punkt när vi fick för oss att det kanske vore smart att äta lunch. Jag hade tänkt lyxa till det och bjuda lunch på någon dyr och lyxig restaurang. Men alla dem var självklart hel
Där satte vi oss.
Maten var väldans god. Och billig.
Sedan hittade vi en massa lampor. Under lamporna låg ett torg.
Linda stod på torget. Lika söt som vanligt.
Ett barn trallade förbi.
Sen fick jag slut på saker att skriva.
.
.
.
Och där blev det saker att skriva igen! Vi gick in på Tivoli. Dyrt inträde. 95 danska kronor för alla över 8 år. Jag kom inte på något sätt att lura dem att vi inte var över 8 år.
Men det gjorde inget. Det var det värt.
Där inne var det minst lika mycket folk som utanför.
Speciellt barn. Och barnvagnar.
Och barn.
Solen höll på att gå ner.
Människor tittade upp. De hade nog varit på centralen i Malmö.
Vissa människor pussades. Men det missade jag såklart då också.
Och vips var vi inte i chinatown. Bör tilläggas att det var superlänge sedan jag var på tivoli senast. Om jag ens har varit där förut, har inget minne av det i alla fall.
Tanter, män, gubbar, pojkar, bebisar, flickor, kvinnor. Alla var där.
Det kändes som Malmöfestivalen också var där. Man kunde köpa allt från mat till kläder.
Lamporna var fina.
Men finast av alla var Linda.
Där fanns kartor. Men det behövde inte Linda och jag. Vi gick vilse ändå.
Pangpang.
Chinatown var mysigt.
Tittut där.
Leopardkvinnan.
Jag köpte varm choklad åt oss, som vi drack när vi satt på en bänk och älskade varandra.
Samtidigt som alla andra satt på andra bänkar.
Folk tittade uppåt. Jag förstod inte vad de tittade på.
Såhär såg vi ut. Smått frusna.
På tivoli kunde man gunga.
På tivoli kunde man titta på gungor.
När klockan började bli mycket försökte vi hitta utgången. När vi väl kommit ut började vi gå mot centralen. När vi väl kom till centralen gick vi mot tåget. När vi väl satt på tåget s
Direct link:
http://dayviews.com/harubla/2012/12/1/
Visa toppen
Show footer