May
Show more 29 June 2013
Dagen började med att vi hittade Super Mario.
Sen pekade en pojke oss åt rätt håll.
Vi åkte tåg.
Sen tittade en annan pojke på oss.
Han tittade på oss i svartvitt också.
Filmmakare.
Botaniska trädgården, och lunch från McDonalds.
Fin park.
Jättefina Linda. Lika söt som vanligt. Eller lite sötare faktiskt.
Bredvid en pojke satt en bänk.
Stoor trädgård. Där fanns allt.
Blommor.
Och mer blommor.
Och ett stort växthus.
Och grön grönska.
Som man kunde titta nära på.
Linda studsade in och kom med i bilden.
Liten flicka.
En del av trädgården var fylld med bara rosor.
Handen for upp.
Massvis med grodbilder. Väldigt fina!
Puss puss!
Och gnuggakinder.
Man utan ben. Eller utan fötter. Fast med skor.
Tjuvtitteri!
Fler anslöt sig.
Där inne var en röd panda!
Och flamingos!
Och människor!
Och en kameleont som hette Lars. Fast på franska: Le Lars.
Och grodan Boll. Eller Le Boll, som han hette på franska.
Och Le Bolls lillebror Le Litenboll.
Där fanns getter! :D Har jag sagt att jag älskar getter?!
Han slängde faktiskt inte ner henne i vattnet.
Inglasad.
Undrar vem som blev mest uttittad.
Små söta saker! Förskräckligt söta saker!
Liten pojke.
Små flickor.
Liten supersöt flicka som var helt bedårad av aporna.
Individualism is overrated.
Upplagd 1/12 2013 Tänka sig! Nästan ett halvår efter att vi kommit hem från Paris fortsätter jag lägga upp bilder.
Vi gick vidare runt omkring Sackre Kör.
Där fanns väldigt lågt och fint ljus.
Många människor fick ljuset i ögonen och märkte inte mig som tog bilder på dem.
Mannen i hatten.
Staden låg där och tittade på oss.
Mamma tittade också på oss.
Seniorer tittade inte på oss. De hade fullt upp att titta på allt annat.
Två killar satt och spelade musik.
Jag vill minnas att de var riktigt duktiga.
Vid sidan om stod en man med en paraplyhatt.
Massor av musik och folk samlades vid ett ställe.
En kille hade klättrat upp i stolpen.
Jag tog mig dit.
Han var duktig.
En riktig bollman.
Bollen studsades upp och ner.
Inte en enda gång var det nära att misslyckas.
Snudden på övermänskligt bra.
Allt folk hade sina ögon och kameror klistrade mot honom.
Jag förstår dem.
Han var så skicklig.
Nedan för sig hade han en musikspelare som spelade episk musik.
Han klättrade upp.
Med bollen konstant liggande på huvudet.
Sedan började han göra konster.
Hit och dit.
Upp och ner.
Bollen följde med överallt.
Och han tappade den inte en enda gång.
Sedan var han klar.
Perfekt ljus.
Och paret stod där, helt perfekt.
Sann kärlek.
Puss puss.
Folk satt bänkade.
Fritt fram att spela, den som ville.
Mamma, Linda och Lollo.
Vi började gå därifrån.
Solen började lägga sig till sömns.
Vi gick tillbaka till hotellet efter middagen.
Det var den dagen.
Direct link:
http://dayviews.com/harubla/2013/6/29/
Visa toppen
Show footer