August
Tuesday 18 June 2013 photo 1/1
|
Jag tänker nu berätta i ett väldigt långt inlägg om Valles skada och hur det gick från att veterinären på plats tyckte vi skulle avliva honom direkt till att vi nu försöker kvala till Svenska mästerskapen i ponnydressyr.
Den 14 november 2012 var det allting hände. Jag själv var inte med om händelsen. Det var bråttom att få in Valle till Ultuna så min mamma som var med hade inte tid att berätta för mig. Så jag var kvar i skolan och åkte på kvällen till Stockholm för att se premiären av Breaking dawn med mina vänner. Helt omedveten om vad som hände med min bästa vän.
Jag har inte Valle hemma hos mig utan står hos familjen Logård därav släppte de ut hästarna på morgonen och de som upptäckte Valle.
Pelle och dottern Victoria kom ut i stallet på morgonen och hittade Valle liggandes i sin box. Med ett stort järngaller över sig och glas i hela boxen. Det första de gjorde var att ta bort gallret och sedan ringde de på hjälp. Pelle ringde till sin fru Mia som har mer koll på hästarna än han själv. Men Mia är polis och satt just då i ett viktigt förhör och såg att Pelle ringde ett flertal gånger utan att kunna svara. Men när telefonen ringde gång på gång förstod hon att det var något fel och var tvungen att avbryta förhöret på polisstationen.
Hon svarade i telefonen och fick i panik åka från jobbet och hjälpa till med Valle. I bilen på väg hem försökte hon få en blink om hur allvarligt det var. Pelle sa att han trodde att Valle skulle förblöda och att det var bäst att avliva honom direkt. Men Mia ville se händelsen med egna ögon och åkte i full fart hem från stallet. (Medan allt det här hade Victoria ringt distriktsveterinären som var på väg ut).
Mia och veterinären kom ungefär samtidigt till stallet och de kollade på Valle som hade ett otroligt otäckt sår och veterinären trodde även att han brutit benet. Veterinären sa som Pelle att han skulle förblöda vid en färd till Ultuna och det var bäst av avliva honom på plats. Men Mia är envis och har fixat alla hästar jag haft till mig och även Valle. Hon följer vår utveckling och vill inget annat än att jag ska ha Valle.
Så hon ringde min mamma som även hon var på jobbet och hon kom ut till stallet fort. När min mamma kom ut stod Valle upp och allt blod hade torkats bort så hon slapp se det värsta.
Nu var alltså Victoria, Pelle, Mia, veterinären och min mamma ute i stallet och försökte komma på en lösning på hur de skulle få in Valle till Ultuna på minst smärtsamma sätt. Veterinären sa att en ambulans skulle ta alldeles för lång tid. Så de beslutade att mamma själv skulle åka med honom till Ultuna.
Så de hjälpte Valle att komma på transporten och han hoppade på transporten på endast 3 ben och skakade av utmattning. Men det var som att han visste, att det skulle bli bättre.
Så min mamma startade bilen och de åkte iväg till Ultuna. På vägen hämtade hon upp vår vän Maria som kunde hjälpa till när de kom till djursjukhuset.
När de var framme lastade de ur Valle. I hopp om att han inte förblödit på vägen, med ut kom han. På 3 ben och skakade som om det vore -100 grader ute. Mamma berättade att hon aldrig sett en häst ha så otroligt ont och var glad att jag var i skolan och inte visste eller såg honom i det skicket.
De fick direkt komma in på röntgen och som tur va var Maria med. Min mamma är nämligen njurtransplanterad och får inte vara i rum med röntgen. Så Maria följde med Valle in och berättade för mig att han var så himla lugn. Han visste att han skulle få hjälp.
Efter röntgen tog de hand om Valle på Ultuna och mamma och Maria fick åka hem.
Klockan 24 på kvällen kom jag hem efter att ha haft en otroligt rolig kväll med mina vänner. När jag kom hem hade mamma tänkt ljus och verkade väldigt nedstämd på något vis. Sen när jag berättat om hur otroligt bra filmen var sa hon "jag måste berätta en sak Hanna" Sådär hemskt och jag blev alldeles nervös. Jag kommer knappt ihåg vad hon sa till mig. Men innan hon hann berätta klart började jag skrika rakt ut, helt hysteriskt skrek jag. jag grät och skrek i flera minuter medan mamma försökte lugna ned mig. Jag trodde Valle var död. Mamma hade bara hunnit berätta till den punkten då veterinären sa att de var bäst att avliva honom på plats. Men när jag lugnat ned mig och mamma kunde fortsätta förklara förstod jag att han var på Ultuna och allt kändes bättre.
Mamma berättade att på Ultuna är det besöksförbud och jag började hysteriskt gråta igen. Men att jag skulle få komma och hälsa på honom dagen efter för att de tyckte så synd om mig som inte hade fått träffa honom innan han åkte in.
Dagen efter åkte vi in och hälsade på Valle på morgonen. När han hörde att jag ropade på honom i andra sidan av stallet började han gnägga lite försiktigt. Som att han inte orkade riktigt. När vi kom fram till honom hängde han i en hängmatta eller vad man ska kalla det. För att han inte orkade två på benen. När vi kom in i boxen hade han en spruta i halsen och båda bakbenen var bandagerade nedifrån och ända upp. Det var hemskt att se honom så men jag blev ändå så himla glad så jag började gråta av att se honom och de berättade att det var första gången han hade öronen framåt. Men eftersom det egentligen är besöksförbud kunde vi inte vara där så länge och fick istället åka hem.
I 2 veckor kunde de inte göra någonting med honom. Såret var så svullet att det inte gick att röntga. Så det var bara att vänta.
Efter de två veckorna kunde det röntga och det visade sig att ingenting var brutet och ingenting var av. Det var bara ett stort otäckt sår. Han hade hack i skenbenet så nära var det. Man kan nog säga att min ponny måste haft änglavakt. Men såret var fortfarande för svullet för att de skulle kunna sy ihop det och dröjde ytliggare några dagar för att kunna sy ihop såret.
Sammanlagt var Valle på Ultuna i 1 månad innan vi fick ta hem honom.
Att få hem honom var underbart samtidigt som det var otroligt jobbigt. Jag fick byta bandaget mitt i vintern varenda dag. I flera veckor fick han endast stå i boxen och inte röra sig mer än de lilla han gick där inne.
Sen fick han gå fram och tillbaka i stallgången en gång varje dag. Och öka på det succesivt.
Nu cirka ett halvår senare är Valle finare än någonsin. Och vi satsar för fullt på SM i sommar. Jag och Valle har tillsammans bevisat att vi klarade av det här. Jag vill tacka alla som har hjälpt mig under allt det här. Men mest Mia som var så otroligt envis med att vi skulle åka till Ultuna trots att veterinären sa att det var bäst att avliva honom direkt på plats.
Och mina underbara föräldrar som ställt upp med så galet mycket pengar. Utan att Valle hade haft en försäkring hade han inte levt nu för att vi inte hade haft råd med operationen. Utan försäkringen kostade operationen och vistelsen på Ultuna sammanlagt 125 000 kr. Men vi behövde endast betala 25 000 kr. Det vi tror hände var att han rullat sig i boxen på natten och på något vis fastnat bakom gallret vi har för fönstret och i panikförsökt sparkat sig loss och då lossade gallret av att han sparkade.
Jag älskar min häst mer än allt annat och han är värd det allra bästa <3
Brantops validos son <3
Annons
Comment the photo
AlexanaForever
Wed 19 Jun 2013 00:03
Fy vad otäckt! :( Och just den minen och rösten från ens förälder, när man inser att något e fel, usch.
AlexanaForever
Wed 19 Jun 2013 00:08
minst sagt :( Fick röntga min ena häst när ja hade haft honom i 10 dagar, när mamma kom gåendes med honom från röntgen såg jag på henne att de inte såg bra ut, usch :( Men vi trotsade vet o han mår bra nu! :)
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/hasthannah/514877657/
Visa toppen
Show footer