Monday 30 March 2009 photo 1/1
|
Allt som började så bra. Alla minnen jag har kvar.Dom som jag sparar i en låda för sig själv.Men vi levde på en omöjlig kraft.En kraft som gick och kom igen. Om och om igen.Det var som att gå på vatten, men att nästa sekund drunkna.Kanske är de så fobier uppkommer.Jag vet vad som gjorde mig glad, jag vet platsen som var vår.Men jag orkar inte gå med frågor utan svar. Jag är trasig, det är inget jag kan förneka. Men att plåstra och bygga är min uppgift.Att mura och mura är mitt liv.Att skydda mig själv från omvärlden är mitt öde.
Annons