‎"Jag förstår inte riktigt hur det här är mitt ansvar."
Mannen drog handen igenom sitt svarta hår medan han granskade ett fotografi där en blond pojke stirrade intensivt medan munnen var ett försök till oberördhet. På grund av den tudelade luggen låg all fokus på de gyllene ögonen. Armarna var i kors och håret uppsatt i en fläta som låg slappt över axeln. Det hade tagit mannen tid att inse att det faktiskt var en pojke, speciellt med tanke på att någon hade klätt honom i en vit klänning med gula blommor.
"Enligt socialen har det här ärendet skickats runt i flera omgångar utan lyckade resultat."
Kvinnan framför skrivbordet lade fram en bunt papper med information varpå mannen suckade.
"Det är inte mitt fel att socialen visar sådan inkompetens, det är trots allt inte polisens sak att ta hand om föräldralösa barn."
"Hur det nu är har ärendet blivit allt känsligare eftersom pojkens mentala hälsa har tagit skada."
Mannen betraktade den blonda kvinnan med stort allvar innan han nickade till svar.
"Vad föreslår ni Hawkeye? Rehabilitering?"
Kvinnan såg stadigt på honom för att sedan nicka till svar. Under tystnad tog han upp det översta pappret där information om namn, ålder, kön och födelseår stod listade. Förutom det fanns fotografier från läkarundersökningar som visade på brutala blåmärken och benbrott. Det obehagliga med fotografierna var att de togs med jämna mellanrum, det rörde sig inte om år utan månader.
"Det ser ut som om socialen har gjort en mängd dåliga val av fosterföräldrar." Konstaterade han torrt och ögnade igenom de resterande bladen. Kvinnan stod kvar med en rak hållning innan en knackning hördes från dörren bakom henne. De delade en blick innan hon öppnade dörren.
"Yo, Mustang! Jag fick höra att du skulle adoptera ett barn."
Den svarthårige betraktade mannen i dörröppningen. Mannen påminde om en frisk fläkt efter ett regnväder och ögonen bakom glasögonen gnistrade medan leendet var bländande.
"Din information är felaktig, jag tänker förbli barnlös."
Rösten avslöjade ett styng av irritation, vilket lämnade den andre mannen oberörd.
"Så, så, din tur kommer nog snart. Du behöver bara slå dig till ro och gifta dig."
"Maes, om du inte fattar dig kort blir din lön och position lägre."
Orden tycktes ta udden ur leendet en smula men mannen klev in och närmade sig skrivbordet.
"Pojken sitter i väntrummet."
"Vad falls?"
Mustang ställde sig upp och struntade totalt i röran av papper som bredde ut sig över skrivbordet.
"Socialen skickade hit honom tillsammans med en socialarbetare, de vill diskutera pojkens placering."
"Hawkeye, gå och hämta pojken och socialarbetaren."
Kvinnan gav honom en nickning för att sedan lämna rummet. Maes tog upp fotografiet som visade den stirrande pojken och skakade lätt på huvudet.
"Den här pojken har inte haft det lätt. Tolv år och tio olika fosterhem."
"Mmm."
"Han har blivit slagen och sexuellt utnyttjad av samtliga fosterföräldrar. Det är såna här illdåd som lämnar obehag."
"Jag har läst om sånt förut, Maes."
"Hur kan du vara så oberörd? Tänk om mitt ofödda barn råkade ut för samma sak?"
"Jag har redan lovat att ta hand om ditt barn..."
"Hur blir det med pojken?"
"Jag är för tusan inget barnhem!"

Annons

The photo has no tags

December 2013