April 2007
jag skulle sola med therese, och tänkte att man faktiskt kan promenera till stenkullen.
så det gjorde jag.
tog ett kort när jag kände att jag började närma mig.
en stackars barnfamilj kom ivägen, hoppas att dom inte tog det personligt.
man går igenom en gammal hage på vägen.
nuförtiden är man avskuren från hästarna, men när jag var liten gick man mitt bland kor när man skulle igenom.
hillefors kvarn.
jag vill ju ha de och kunna göra vad jag vill i.
och så är den så himla snygg också.
och så kan jag bo i huset brevid, och också är himla fint.
lite taskigt lläge bara, jag har gärna mer än 50 meter till järnvägen.
jag skulle egntliegn ha gått upp vid kvarnen, men tidspessimist som jag är hade jag massor av exrtatid, så då gick jag extra också.
jag går egentligen för sällan i naturreservatet.
jag tycker att gammal bebyggelse är tuff, och tog kort.
jag blir helt entusiastisk av sånt här; hemliga (?) gömda (?) trappor känns väldigt sagan om ringen.
och här kändes det väldigt astrid lindgren.
jag röstar för bröderna lejonhjärta, men malin (som promenerade ett par dagar senare) tyckte ronja rövardotter.
jag gör bara mina talanger rättvisa när jag är på knä.
(nej usch, men jag kunde ite låta bli.
släkt och barn, blunda.)
efter den här bilden gick jag över bron, upp för backen, över järnvägen och till gymmet, där jag var i tid.
sammanfattning: fin fotopromenad till stenkullen i mak
vissa saker glömmer jag inte så lätt, som hur en bakfylla känns.
andra saker, som hur pollenallergi är, eller hur fräknig jag är, glömmer jag lika mycket varj
när jag kom hem var min mormor och morfar på fika.
jag fick tillfälle till en söt bild, och jag togde.
sen åkte jag hem till erkisson, som tyvärr inte visste hur man fick upp filmen på tvn, så vi fick titta på skärmen istället.
jag överlevde.
filmen var b