Sunday 20 March 2011 photo 1/1
|
Det är omöjligt att sluta tänka.
Efter tre års kamp med cances tog den till slut makten. Du som har tränat mig i alla mina gymnastik år. Det vill säga 12 år. Över halva mitt liv! Du var precis som den andra mamman för mig. Eftersom min syster också gick i gymnastik så hände det att det blev lite syskon bråk då och då. Du brukade mest bara skratta åt oss och vårt super löjliga bråk som verkligen var löjligt!! :)
Du har verkligen stöttat mig inte bara innom gymnastik. Du är den mest godhjärtate människan jag vet. Du bettyde så mycket för så många. Och vi alla vet att livet är inte rättvist. Det är ett jävla lotteri om vem ska ska bli drabbad och inte. Och det är det som jag blir så arg för! Du hade INGET ont innom dig. Så ditt namn skulle inte ens finnas i skålen.
Alla våra träningar, tävlingar, resor och filmkvällar med gryppen hemma hos dig kommer jag alltid att minnas.
18/3 -2011.
Vila I Frid Vår Älskade Ullis <3
Annons