January
Wednesday 17 June 2009 photo 2/32
|
Min älskade vän . Sön 18 jun 2006 01:04 (Uppdaterad Mån 19 jun 2006 01:05) Övrigt, 206 läsare totalt
Min underbara och älskade Dexter är borta.
Tomheten känns hemsk. Döden är så slutgiltig. Det går inte att göra något åt den.
Om jag kunde få honom tillbaka skulle jag göra precis vad som helst för det.
Han är oersättlig. Tårarna kan inte sluta rinna. Det går inte att beskriva.
Min älskade vän. Världens bästa. Min pärla. I fyra år har han varit min.
Kan bara inte inse att han inte finns mer. Jag kommer aldrig mer se honom.
Han är borta.
Scenariot när de hände kommer upp hela tiden. Om och om igen. Min älskade vän.
De är sånt man aldrig tror ska hända en själv. Allt gick så fort. De va människor överallt. Han bara stog de där och de bara hängde.
Jag förstog på en gång när jag såg de att nu var det slut. Det skulle aldrig gå att rädda honom. Min älskade vän. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan inte göra någonting. Har inte sovit på två dygn. Inget har nån betydelse längre.
Hela livet är förändrat nu. Och de gick så fort! Inom loppet av en timme gick allt från helt underbart till helt tomt. Sen var han borta. Och han kommer aldrig mer tillbaka.
Vi startade först. Vi hann bara med 2 minuter på banan. Allt kändes superfint. Precis som de alltid gör. Min underbara Dexter. Jag tog upp före kurvan, han låg på lite. Jag bromsade ännu mer. Precis i kurvan snubblar han till. Sen tog de tvärstopp. Han kom ingenstans. Jag slängde mig av och så fort jag såg hans ben så var de som de skar i mig. De va kört. De va helt kört. Jag kommer ihåg att jag skrek och skrek och de kändes som tiden stog still. Sen vet jag inte riktigt vad som hände eller i vilken ordning. De sprang folk överallt. Folk som pratade med mig, ställde frågor, hämtade saker. De va någon som grät. Dom gav Dexter smärtstillande och körde iväg honom. Jag fick säga hejdå till honom när han stog där i transporten. Han var så drogad så de bara rann om honom. Han blinkade inte ens. Han bara stog där och det bara hängde. Han va alldeles kall. Dom sa bara broken, broken hela tiden. Varför kunde dom inte hålla käften. Som om jag inte fattade nånting... Jag fattade precis. Min älskade vän skulle gå bort nu. Och de fanns inget jag kunde göra åt det. Absolut ingenting. Jag ville aldrig gå därifrån. När jag gick så va de över. Då fanns han inte mer. Då var han borta för alltid.
Dom begravde honom i en skogsdunge vid stallet. Under en stor hög med jord ligger min älskade vän nu. Och jag kan inte ens klappa honom eller se på honom.
Vi la en blomma hos honom innan vi åkte. Min älskade vän. Där får han vila nu. Aldrig mer får vi se honom. Aldrig mer.
Det känns så overkligt. Det känns som en mardröm som jag aldrig vaknar ur. Vad ska jag göra nu? Allt är förändrat. Hela mitt liv har kretsat kring honom i fyra år. Bara den här sommaren är hela förändrad. Vi var redan uttagna att få åka till Tjeckien. Min vi kom inte ens i mål. Det hade inte spelat någon roll om han fått en skada och aldrig mer kunnat tävla eller vad som helst. Då hade han funnits kvar. Och jag hade kunnat vara förberedd på när dagen kom då han skulle lämna oss. Men nu hade vi inget val. Det gick så fort. Varför just Dexter?
Vad ska jag göra nu? Åka till stallet till min tomma box? Jag har en trailer fylld med alla hans saker. Men ingen Dexter. Han ligger i Finland. Jag kunde inte ens ta med honom hem. Min älskade vän. Vad ska jag göra utan honom...?
Vi kunde haft många år till. Men nu är han borta. Hur kan något bara försvinna?
Tårarna tar aldrig slut. Det känns så tomt. Jag känner mig helt tom.
Tomheten känns hemsk. Döden är så slutgiltig. Det går inte att göra något åt den.
Om jag kunde få honom tillbaka skulle jag göra precis vad som helst för det.
Han är oersättlig. Tårarna kan inte sluta rinna. Det går inte att beskriva.
Min älskade vän. Världens bästa. Min pärla. I fyra år har han varit min.
Kan bara inte inse att han inte finns mer. Jag kommer aldrig mer se honom.
Han är borta.
Scenariot när de hände kommer upp hela tiden. Om och om igen. Min älskade vän.
De är sånt man aldrig tror ska hända en själv. Allt gick så fort. De va människor överallt. Han bara stog de där och de bara hängde.
Jag förstog på en gång när jag såg de att nu var det slut. Det skulle aldrig gå att rädda honom. Min älskade vän. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan inte göra någonting. Har inte sovit på två dygn. Inget har nån betydelse längre.
Hela livet är förändrat nu. Och de gick så fort! Inom loppet av en timme gick allt från helt underbart till helt tomt. Sen var han borta. Och han kommer aldrig mer tillbaka.
Vi startade först. Vi hann bara med 2 minuter på banan. Allt kändes superfint. Precis som de alltid gör. Min underbara Dexter. Jag tog upp före kurvan, han låg på lite. Jag bromsade ännu mer. Precis i kurvan snubblar han till. Sen tog de tvärstopp. Han kom ingenstans. Jag slängde mig av och så fort jag såg hans ben så var de som de skar i mig. De va kört. De va helt kört. Jag kommer ihåg att jag skrek och skrek och de kändes som tiden stog still. Sen vet jag inte riktigt vad som hände eller i vilken ordning. De sprang folk överallt. Folk som pratade med mig, ställde frågor, hämtade saker. De va någon som grät. Dom gav Dexter smärtstillande och körde iväg honom. Jag fick säga hejdå till honom när han stog där i transporten. Han var så drogad så de bara rann om honom. Han blinkade inte ens. Han bara stog där och det bara hängde. Han va alldeles kall. Dom sa bara broken, broken hela tiden. Varför kunde dom inte hålla käften. Som om jag inte fattade nånting... Jag fattade precis. Min älskade vän skulle gå bort nu. Och de fanns inget jag kunde göra åt det. Absolut ingenting. Jag ville aldrig gå därifrån. När jag gick så va de över. Då fanns han inte mer. Då var han borta för alltid.
Dom begravde honom i en skogsdunge vid stallet. Under en stor hög med jord ligger min älskade vän nu. Och jag kan inte ens klappa honom eller se på honom.
Vi la en blomma hos honom innan vi åkte. Min älskade vän. Där får han vila nu. Aldrig mer får vi se honom. Aldrig mer.
Det känns så overkligt. Det känns som en mardröm som jag aldrig vaknar ur. Vad ska jag göra nu? Allt är förändrat. Hela mitt liv har kretsat kring honom i fyra år. Bara den här sommaren är hela förändrad. Vi var redan uttagna att få åka till Tjeckien. Min vi kom inte ens i mål. Det hade inte spelat någon roll om han fått en skada och aldrig mer kunnat tävla eller vad som helst. Då hade han funnits kvar. Och jag hade kunnat vara förberedd på när dagen kom då han skulle lämna oss. Men nu hade vi inget val. Det gick så fort. Varför just Dexter?
Vad ska jag göra nu? Åka till stallet till min tomma box? Jag har en trailer fylld med alla hans saker. Men ingen Dexter. Han ligger i Finland. Jag kunde inte ens ta med honom hem. Min älskade vän. Vad ska jag göra utan honom...?
Vi kunde haft många år till. Men nu är han borta. Hur kan något bara försvinna?
Tårarna tar aldrig slut. Det känns så tomt. Jag känner mig helt tom.
Comment the photo
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/helenabarth/381551931/
Visa toppen
Show footer