Det blev en omvänd protes

Mjo. inte det skönaste. Sköterskorna på uppvaket sa att jag nog var orolig och rädd när jag låg och grät. Ville ju kanske klappa till dom. ^^

Dåliga sköterskor, som inte kan känna människor.
Visst att de försöker, men jag vet hur det är.
En del har inte "det där", riktig empati.
Jag har mött några som har.
Och de är änglar vid sidan om andra. Verkligen.
De vet verkligen vad det innebär att ge vård och hjälpa.
För de gör det på ett sätt utöver "det som står i papprena".
En kram, en vänlig blick, eller bara förmågan att lyssna.

Menmen, det är inte deras fel att de är smått korkade.
Eller jo, egentligen, men de förstår det inte själva.
Så man kan inte döma dem för det.
Även om man gärna vill slänga en hurring i nyllet på dem, så att de vaknar till. ^^

Men du är stark, du klarar detta, tar dig igenom det.
Jag vet att du gör det.
Tänk på vårt awesome slott! <3

Att dom inte kan tänka sig att det gör fakking ont även när dom varit med så länge är ju fantastiskt.
Sen att dom prata med mig och om mig som om att jag var efter hjälpte inte mitt humör heller.

Men doktorerna och sköterskorna på avdelningen lyssnar iaf. :)

Känns redan mycket bättre med nyborstat hår och en nål mindre. <3


Vårat Mad house. :3